Hur vill du bli bemött?

Hur vill du bli bemött? Det är en viktig fråga att ställa sig själv någon gång då och då. Bemötandet är viktigt oavsett om det är i din vardag eller om det är möten i ditt arbete. Det kan vara möten offentligt eller privat. Oavsett vad eller vart ,är mötet och bemötandet viktigt. Jag ska inte här och nu påstå att jag är ett proffs och man kan inte alltid lyckas för man har rätt att misslyckas. Det är svårt att i bland mötas och i bland är det svårt att bemöta på rätt sätt.

I mitt arbete som lärare möts jag av kollegor, föräldrar och elever många gånger varje dag. Som lärare bemöter jag kollegor, föräldrar och elever många gånger varje dag. Varje tillfälle är unikt. Varje möte är unikt. Varje bemötande är unikt. Möten kan gå smärtfritt, kan vara upplyftande, kan vara glädjande, kan vara sorgliga och kan vara svåra. Bemötandet kan gå smärtfritt, kan vara upplyftande, kan vara glädjande, kan vara sorgliga och det kan vara riktigt svårt.

I vårt rektorsområde har vi fått statliga pengar att genomföra en provomgång av Specialpedagogiska lyftet. Första modulen som ännu Skolverket håller på att bygga upp heter ”Inkludering och delaktighet”. Hela kollegiet i rektorsområdet har träffats tillsammans med handledare vid några tillfällen under höstterminen. Det arbetet fortsätter nu under vårterminen. Jag själv har förmånen att vara handledare vilket är mycket utmanande, spännande och lärorikt. För i det kollegiala mötet sker det ett lärande och vi får bemöta varandras tankar och åsikter. För det andra är de texter man ska läsa inom modulen. texterna väcker nya tankar, väcker en nyfikenhet som leder dig in på nya spår.

Jag har läst två böcker som är en del av de spår jag blivit ledd in på när jag läst andra texter. Den ena boken har rektorsområdet köpt in för att alla ska läsa Beteendeproblem i skolan av Bo Hejlskov Elvén. Den andra boken som omnämnts i någon text jag stött på heter Psykologi för klassrummet Tuija Lehtinen & Jenny Jakobsson Lundin.

Böckerna är mycket läsvärda och kan vara bra verktyg för dig som pedagog i just mötet och bemötandet av kollegor, föräldrar men framförallt elever. Att vara lärare är oerhört komplext. Jag vill inte här och nu påstå att det är svårt men det krävs definitivt en hel del av dig. Du möter och bemöter inte en individ i taget hela tiden utan du möter och bemöter kanske ett tjugotal individer på samma gång. Av dessa tjugotal individer behöver du kanske möta och bemöta individen som om du vore ensam med den individen. I bland blir det fnurror i mötet eller bemötande vilket leder till att mottagaren reagerar på ett oväntat sätt. I bland har eleverna fått fnurror i mötet eller i bemötandet med varandra. Dessa fnurror måste jag som lärare stötta och vägleda eleven i så att fnurrorna löses upp. Det kan i bland bli mycket svårare än vad det var tänkt.

I båda böckerna framträder många bra verktyg i hur du som lärare kan förebygga och underlätta i arbetet med att mötas och bemöta andra respektfullt. Några punkter blir speciellt tydliga tycker jag och som jag tror många gånger är det som egentligen är problemet när det blir fnurror i mötet eller bemötandet.

  • Brist på vuxenansvar.
  • Brist på höga förväntningar på barnets förmåga.
  • Du tappar din självkontroll som vuxen.
  • Sänder omedvetna signaler genom tonläge och kroppsspråk.
  • Brister i ledarskapet.
  • Får eleven att känna sig misslyckade.
  • Lär inte eleverna strategier för att lyckas.
  • Söker inte efter metoder för att lösa problem.
  • Otydliga krav.

Jag vill avsluta med att citera Bo Hejlskov Elvén ur boken Beteendeproblem i skolan sid. 16. Citatet tycker jag sammanfattar det jag vill ha sagt och att det är det vi bör reflektera över, vilket kanske är en brist många gånger.

”I skolan upplevs ofta beteendeproblem som att det är eleven som har problem. I verkligheten är det dock oftast du som pedagog som upplever elevens beteende som ett problem. Eleverna själva ser sällan sitt ”problem” som ett problem, vilket gör att de inte automatiskt har motivation att ändra sitt beteende. Du måste inse att ansvaret i stället ligger hos dig själv och dina kollegor och att ni måste vara väldigt motiverade att ändra den aktuella situationen så att beteendeproblemet inte uppstår fler gånger”.

Jag älskar läsförståelse!

Jag älskar läsförståelse! Det kunde jag läsa på en post-it lapp som en elev hade skrivit till mig. Precis så vill jag att mina elever ska känna. Det ska vara roligt att läsa, det ska vara roligt att uppleva, det ska vara roligt att förstå, det ska vara roligt att utmanas och det ska vara roligt att få feedback på sina tankar.

I mitt förra inlägg här på bloggen som heter ”Hur ska jag göra? Att använda sig av olika strategier” skrev jag att jag skulle följa upp med ett nytt blogginlägg och här kommer det. Jag hade ju blivit inspirerad av det här som kallas Collaborative Writing och beskrev första testet med eleverna i förra blogginlägget. Då utgick vi från en bild.

Av olika anledningar har då andra testet dröjt men så i fredags var det äntligen dags. Jag hade hämtat ut en text från En läsande klass ur boken Förvandlad av Mårten Melin. Texten var kopplad till den bild som de hade fått reflektera över i första testet.

Eleverna fick plocka fram sitt reflektionshäfte som är ett helt vanligt kollegiehäfte. De skulle slå upp en nya sida i häftet och precis som förra gången dela in A4 sidorna i fyra kolumner. Jag började med att läsa texten högt för eleverna och de skulle följa med i texten. Att jag läser texten högt är för att de elever som har svårt med läsningen ska kunna vara delaktiga i samma uppgift som alla de andra kompisarna.

Efter att jag har läst texten skriver de rubriken citat i första kolumnen. Nu ska de välja ut tre meningar ur texten. Motivet för valen av meningar kan vara att de tycker de är svåra, intressanta, spännande, roliga osv. Till detta får de 5 minuter.

I nästa kolumn ska de skriva rubriken Min tanke här ska de nu ge en förklaring till de val av meningar som de har gjort. Jag uppmanade dem även att göra olika textkopplingar om de kunde det. Här fick de 7 minuter.

När de är klara med andra kolumnen är det dags för ett byte. Det vill säga att de byter anteckningsbok med en klasskompis. I tredje kolumnen skriver man rubriken Tro eller tvivel här ska kompisen skriva en reflektion. Kompisen ska läsa kolumn ett och två och reflektera över valen som kompisen har gjort. Här kan man ha synpunkter på motiveringen, citat, osv. Man har även möjlighet att utveckla sin kompis förklaringar eller ställa frågor. Man kan även ge feedback på vad kompisen ska tänka på framöver. Till detta behöver de minst ha tio minuter.

När det är klart byter man tillbaka och då är det dags för sista kolumnen som får rubriken Frågor och svar. Nu ska man läsa vad kompisen har skrivit i föregående kolumn. Man ska fundera på kamratens respons och nu har man möjlighet att utveckla sina egna tankar ytterligare. Nya frågor kanske har väckts och man har möjlighet att svara på kompisens nya frågor.

fil-2016-11-22-18-42-35fil-2016-11-22-18-42-48

Då detta var första gången får jag säga att de har varit mycket duktiga. De valde ut tre meningar, reflekterade, gav respons och kunde reflektera igen. De behöver utveckla sina val av citat, de behöver träna på motiveringen och att kunna göra textkopplingar, de behöver träna på att fördjupa och utveckla kompisars tankar och att kunna ställa nya bra frågor och de behöver träna på att vidga sina egna tankar efter respons. MEN de är på gång och de tycker att det är roligt. Så förutsättningarna att de ska utvecklas är goda!

Hur ska jag göra? Att använda sig av olika strategier

Jag har tänkt att under höstterminen satsa på att arbeta med olika strategier inom läsning med mina elever i år 4-5. Jag har upptäckt att eleverna har arbetat med materialet och med strategierna i En läsande klass men strategierna har inte fastnat och används inte av eleverna i vardagen.

Jag tycker materialet är till viss del bra och en bank för mig som lärare att hämta texter ur. När materialet kom ut varnade Barbro Westlund, lärare, filosofie doktor och lektor i läs- och skrivutveckling för materialet. Hon var rädd att man använder materialet som pedagog utan eftertanke och att eleverna inte kommer ned på djupet med sin läsning och förståelse av olika texter. Jag är faktiskt rädd att jag får hålla med henne. När man i bland har förmånen att byta arbetsplats och med det även får träffa nya individer så ser man nya saker som pedagog vad avser undervisning.

Det jag har kunnat reflekterat över är att eleverna känner igen de olika figurerna och kan nämna dessa vid namn som spågumman, reportern och så vidare. De kan i de flesta fall berätta hur de ska användas, men här är det slut. De olika strategierna används inte i vardagen utan de används bara under det specifika lektionspasset om man arbetar med läsförståelse. De förstår inte att de kan använda sig av bilden i en faktabok som exempel, för att få svar på frågor om textens innehåll. De ställer inte heller frågor till texten på olika nivåer. De kan inte ens formulera egna frågor om textens innehåll. De tar inte hjälp av rubriker eller bläddrar i boken för att få ledtrådar som de sedan kan tolka och dra slutsatser kring. Jag upplever det som att eleverna bara arbetat med läsförståelsen på ytan och ingen djupinlärning har ägt rum. De tycks inte heller förstå att man kan använda olika strategier i alla andra sammanhang. Utan de tror att man bara kan använda strategier under ett visst lektionspass.

Jag skulle rekommendera kollegor att gå eller arrangera studiecirkel utifrån Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse” . Till den boken finns ett färdigt studiecirkelmaterial som är väldigt bra om man själv vill ha en djupare förståelse kring läsning och läsförståelse.

Under sommaren har jag roat mig när jag haft lust att läsa olika artiklar på Läs- och skrivportalen. På portalen finns det så mycket bra tips, artiklar, filmer som man kan hämta inspiration ur, men även för att få tankar om hur du ska utveckla din egen undervisning. I en av modulerna som heter ”Främja elevers lärande i NO, I” fanns det ett spännande arbetssätt som legat och grott i mitt minne sedan jag läste om det. Arbetssättet handlade om ”Tänka och skriva för att lära i NO”. Det handlar om Collaborative Writing, som är ett verktyg för att skapa förutsättningar för elever att tänka utifrån ett ämnesinnehåll med stöd av och i samspel med andra. Jag vet att när jag läste artikeln tänkte att detta kan jag säkert använda i andra ämnen än i bara NO.

Så äntligen kom dagen då jag tänkte testa Collaborative Writing med mina elever i år 5. Arbetssättet är helt nytt både för elever och för mig som lärare och hade ingen som helst aning om hur det skulle tas emot. Så sagt och gjort jag körde en testlektion. Eleverna tog fram sitt anteckningsblogg i svenska och delade in två hela sidor i boken i fyra kolumner. Jag inledde lektionen och berättade att de skulle få testa ett nytt arbetssätt som hette Collaborative Writing och att de nu skulle få tänka med pennan. Jag berättade att detta var en provomgång och att det var nytt även för mig.

I första kolumnen så skulle de skriva rubriken observera och beskriv. Sedan fick de en bild på omslaget av boken Förvandlad av Mårten Melin framför sig. Nu så skulle de beskriva vad de såg. Utifrån vad de såg i bilden kunde de även använda sina sinnen när de skulle beskriva som exempel, det luktar unket och gammalt eller jag hör ett gnisslande ljud. Det viktigaste här är att de inte ger någon förklaring. Själva skrivmomentet begränsas till cirka fem minuter.

Nästa kolumn ska eleverna skriva rubriken Min idé om det jag ser. Nu ska eleven ge en förklaring till det hen ser. De ska utgå från beskrivningen de precis har skrivit. De kan även ställa en hypotes kring bokens innehåll. Detta skrivmoment begränsas också till endast fem minuter. De två första kolumnerna är ett självständigt arbete.

Nu presenterar jag kolumn nummer 3. Rubriken ska vara Tro och Tvivel. Nu ska dessutom eleverna byta bok med varandra. Här betonar jag för eleverna att de inte ska rätta eller ha synpunkter på sin kamrats grammatiska struktur av texten. Det är helt ointressant just nu, utan det är kompisens tankar och funderingar som är fokuset. Jag säger också om det är så att man har svårt att se vad kompisen skrivit kan man be hen berätta det, men att man gör det så tyst man kan. Nu så ska man läsa vad kompisen har skrivit i kolumn ett och två. Sedan ska man reflektera och tycka till om det kompisen har skrivit. Tycker du din kompis har beskrivit bra? Tycker du att din kompis har givit en rimlig förklaring? Ställ frågor till din kamrat? Utveckla din kompis text om du anser att det saknas något. Detta moment behöver lite längre tid så 10-15 minuter behövs det här.

Sista kolumnen har rubriken Frågor och svar. Nu får man tillbaka sin anteckningsbok och nu ska man läsa sin kompis reflektion. Eleverna ska nu fundera kring det kompisen har skrivit och sedan skriva ytterligare en reflektion. Har ytterligare frågor väckts? Behöver skribenten veta mer för att kunna besvara frågorna som ställs? Vad har man lärt sig? Har man kunnat gjort något annorlunda?

Till sist hade vi en diskussion i helklass om innehållet men även om hur de tyckt om arbetssättet. Eleverna hade tyckt att det hade varit spännande och roligt och ville gärna göra detta fler gånger. Jag tyckte också att det var spännande och kunde nästan inte vänta på att få läsa elevernas texter. Detta är inte sista gången jag gör denna övning. Jag tänker bara på hur intressant och spännande det kan bli när vi börjar angripa olika slags texttyper med detta som verktyg. I kolumn ett utgå från citat som eleverna väljer ur texten som de sedan ska reflektera över. Det får bli ett nytt blogginlägg om det i framtiden.

fil-2016-09-18-12-11-46fil-2016-09-18-12-12-01

 

 

Skolan in i framtiden

Till jul fick jag av en kollega en bok i julklapp, den julklappen har jag nu äntligen läst ut. Min kollega vet att jag älskar att läsa. Så den bästa julklappen kunde ju inte vara annat än en bok.

Fil 2016-05-04 09 15 14

Vägen ut ur skolkrisen av Mats Bergstrand (red.) (2015)

Flera av artiklarna i boken är riktigt intressanta och läsvärda. Artikeln av Martin Ingvar som lyder Barns dyslexi ingen ursäkt för att inte lära dem läsa är riktigt bra.

Det förekommer att extra insatser för läs- och skrivförmåga villkoras med att barnet har en dyslexidiagnos (som oftast är av varierad kvalitet) hämmar en kritisk granskning av de pedagogiska och didaktiska metoder som används för läs och skrivinlärning. (Sid. 35) 

Jag tror som författaren att man ofta lägger problemet hos barnet i stället för att granska dig själv som pedagog. Hur fungerar min undervisning? Har jag rätt metoder? Jag kanske måste se ur ett annat perspektiv. Samtidigt blir jag nyfiken på vad författaren anser är en effektiv läs- och skrivinlärning? Vidare skriver Martin Ingvar att detta är en komplex process och är beroende av flera olika faktorer och precis så är det. Som lärare ska du sätta dig in i varje elevs situation och förutsättning. Men en sak är säker att som lärare behöver du ha goda kunskaper i läsdidaktik och förstå att de första årens läs- och skrivinlärning är viktig och direkt avgörande för barnets fortsatta utveckling.

Artikeln Vägvinnare och villovägar i matematikundervisningen av Attila Szabo är också intressant.

Men lärarna vittnar också om att det händer något med barnens intresse när de kommer till 10-11 årsåldern. Det är nämligen då många barn upplever matematiken tråkig eller obegriplig och ointresse blir otaliga matematiklektioner under återstående delen av skoltiden, där en stor del av klassen varken förstår lärarens genomgångar eller upplever att de klarar av att lösa uppgifterna i läroboken. 

Jag både förstår och inte förstår innehållet i citatet här ovan. Jag har också mött elever som tycker matematik är svårt och ointressant men lyckats vända på det. Jag har också mött fler elever som tycker matematik är det roligaste som finns. Matematik är kommunikation för mig. Jag vill att eleven ska uppleva och upptäcka matematiken med allt vad det innebär, symboler, tecken, mönster, bilder, konst och så vidare. Eleverna måste få prova och ompröva om det behövs. De ska skapa, rita, bygga matematik och samtala. Inte ha fokus på rätt och fel utan vad kan vi förändra och göra annorlunda. På så sätt utvecklas elevernas förmågor att hantera problem, skapar strategier och metoder i interaktion med sina klasskamrater och dig som lärare. Något som även författaren är inne på med artikeln.

Jag tror som flera av författarna i boken att vi behöver tänka om, tänka nytt för att utveckla skolan in i framtiden. Vi måste vara mer med tiden, se andra värden och våga ompröva.

Jag har aldrig lärt mig så mycket….

Vad är IUP-förmiddag?

Jag hade tänkt berätta här om den senaste IUP lektionen jag hade haft men upptäcker att jag inte har skrivit något om det tidigare vad IUP lektion är för något. Jag upptäcker att jag bara skrivit om det på skolans egna blogg athenefardhem.se.

Detta läsår har jag arbetat med klass 4-5 och min närmsta kollega har arbetat med år 6. Vi tog ett gemensamt beslut inför det här läsåret att göra något åt det som står i timplanen elevens val och elevernas egna individuella utvecklingsplaner. Vår gemensamma erfarenhet hade visat oss att det var svårt att få till bra lektioner på elevens val. Vi hade även upptäckt att för alla de elever som har svårt att göra egna val blev lektionerna elevens val bara ett enda virr, varr. Så därför tänkte vi om och föreslog för eleverna innan de gick på sommarlov något som vi kallar IUP- förmiddagen. När de kom tillbaka i augusti frågade vi eleverna om de var sugna på vårt förslag och det var de.

Jag och min kollega hade sammanställt alla våra elevers IUP i ett dokument för att få en översikt i vilka ämnen eleverna ville utvecklas i och vad de ville fokusera mer på. Utifrån det dokumentet kunde vi lägga upp arbetet. Vi är två utbildade lärare och två resurser just nu vid dessa IUP-pass som genomförs varannan onsdag hela förmiddagen mellan 8.00-11.00.

Vid det senaste passet fanns det en grupp som arbetade med ng-ljudet, gestaltande berättande, multiplikationstabeller och en grupp som arbetade med algoritmer i multiplikation och division. Det gör att vi har ungefär 10 elever var och vi kan fokusera på en mindre grupp individer och eleverna känner att de får bli sedda och vägledda i sitt lärande.

Vi hinner oftast inte blir klara vid ett pass utan kör samma grupper vid två tillfällen. Vid passen börjar eleverna med att formulera en egen måltrappa i fyra steg. På steg ett är man väldigt osäker medan på steg fyra känner man sig säker. Eleverna formulerar nu måltrappan utifrån vad de ska arbeta med. Här ser ni två elever som ska arbeta med gestaltande berättande.

Fil 2016-02-21 19 11 37

Fil 2016-02-21 19 11 57

Vid lektionens slut skriver eleverna en reflektion över hur det har gått, vad de lärt sig, om de har upptäckt nya saker som är klurigt och så vidare. Eleverna gillar detta mycket då de nu aktivt får arbeta med det som de behöver utveckla. Inför utvecklingssamtalet i höstas kunde eleverna själva se hur de hade utvecklats och de kunde mer aktivt ta bort mål i deras IUP:er för att de kände att de hade uppnått målet. De kunde sedan även sätta upp nya mål som de hade upptäckt att de behövde arbeta vidare med. Det känns skönt för mig och min kollega att detta verkligen har varit utvecklande, stimulerande och lärande för våra elever. De är helnöjda med dessa pass och vi med.

Gestaltande berättande

Det var flera elever som ville utveckla sitt skrivande och som lärare så ser vi ofta att eleverna har svårt att vidga sina texter så att de blir mer gestaltande. Eleverna skriver ofta ”pang på rödbetan” och lämnar inget till läsaren att tänka själva. Lärandemålet var att kunna gestalta. Eleverna fick arbeta efter EPA- metoden  (elev, par, helklass) under första passet. Först fick de fundera kring följande ”Hur skapar en skicklig författare inre bilder hos en läsare”. Det fick de fundera kring enskilt, efter en stund delgav man varandras tankar i grupper för att till sist sammanföra det till en gemensam tankekarta.

Efter det fick de vid borden samla ord, det skulle vara bilder, ljud, dofter och känslor. De sammanförde jag i ett gemensamt dokument och skrev ut direkt för att eleverna skulle kunna använda det vid nästa moment.

Det fick också ett tips med sig som löd; Skriv som om du vore en kamera, som kan fånga in både bilder, ljud, dofter och känslor.

Nästa steg blev att de fick en mening som löd; En väldigt lång man. De fick diskutera om den meningen gav dem egna inre bilder och det gemensamma svaret blev nej. Nu fick varje grupp möjlighet att fundera på hur de skulle skriva. Förslagen presenterades sedan för varandra. I det här läget hade eleverna inte riktigt förstått hur de skulle tänka så jag fick presentera ett förslag som vi kunde diskutera kring. En ny mening föreslogs; Det var den första vårmorgonen vid stranden. Vi arbetade vidare som tidigare.

Till sist var det dags att pröva på riktigt. En vacker morgon i mitten av maj….. skulle gestaltas.

Här kommer en grupps förslag.

Daggen glänste på de blommande äppelträden jag hörde vattnets rullande vågor mot den snäckfyllda stranden, men än så länge var det för kallt för att bada. En liten fölunge tog sina första stapplande steg bland gullvivorna och jag tänkte att sommaren snart är här ändå.

Jag skrev upp elevernas förslag, jag läste högt, vi samtalade om innehållet och utvecklade meningarna om det behövdes. Allt eftersom började eleverna förstå vad som menas med gestaltande berättande och jag såg hur ögonen lös av glädje över upptäckten. Det kunde jag sedan läsa i deras utvärderingar.

Fil 2016-02-21 19 42 01

Vid andra passet började vi med att repetera vad de gjorde sist. Vi gick även i genom elevernas förslag på juldagsmorgon då vi inte hade hunnit det. Nu hade eleverna även fått distans till texterna och kunde se klarsynt på misstag i texterna och ge varandra feedback. Det var bra för då kunde vi även ha en diskussion kring vad som är bra respons och eleverna själva kom fram till att de nu kunde ge feedback på en helt annan nivå. För de hade upptäckt att man lätt säger till sin kamrat att texten var bra för man vet inte hur man ska ge feedback.

För att de skulle känna sig trygga så gjorde vi en gemensam övning för att i slutet av passet skriva en självständig text. Nöjda och glada lämnade eleverna de andra IUP-passet och jag kunde njuta över att läsa fina, spännande och korta berättelser.

 

Nu är det dags!

Som ni märker har jag inte varit här på min blogg och skrivit så mycket under hösten. Det beror på flera olika anledningar och som ni alla vet räcker inte orken riktigt till alltid. Men efter en skön ledighet och påfyllnad av kloka ord i böcker, ett och annat blogginlägg, härliga twittertrådar känner jag att jag är lite sugen på att blogga. Så av en händelse när det finns kloka människor startar man skola365.com och jag känner att jag får en spark där bak att börja skriva igen. Tack för det!

Skärmklipp 2016-01-02 18.38.50

Ni som också är sugna att blogga om er vardag gör det. Anmäl er här.

Att kunna reflektera

Idén till reflektionslogg skapades när jag läste om Läsloggen- ett tankeredskap av Gunilla Molloy. Texten återfinns i modulen Samtal om text. Del 3: Läsloggen- ett tankeredskap, på Läs- och skrivportalen. (Läslyftet) Tekniken känner ni säkert igen från er egen studietid, då man delade in ett anteckningsblock i två delar. I den ena delen skrev man ett citat och på andra delen skrev man sin reflektion.

I artikeln fastnade jag för några ord som metodiskt verktyg, skapa ett tryggt lärandeklimat, få uppfattning om klassens kollektiva utvecklingszon samt underlag för planering av min undervisning, det tilltalade mig. Men då jag undervisar elever i år 2 och 3 så var själva läsloggen en metod som jag inte tror de skulle klara av. Men grundtanken kunde kanske användas. Jag ville få mina elever att reflektera, skriva ned sina tankar samt skapa en dialog mellan mig och eleven. Vilket visade sig även blev en dialog mellan eleverna.

Jag tog fram anteckningsböcker (A4) till mina elever skrev deras namn och reflektionslogg på anteckningshäftet, sedan blev häftet liggandes. Jag funderade och funderade på hur jag skulle använda häftet. Jag läste artikeln av Gunilla Molloy igen och funderade ett tag till.

Fil 2015-07-21 18 50 30

 

Efter lång tid så började jag så smått att använda häftet. Första gången var efter en matematiklektion. I stället för ”Exit-ticket” så fick eleverna skriva i loggen om vad de hade lärt sig på lektionen, vad som var svårt och om lektionen hade väckt några frågor. Jag skrev sedan respons på deras tankar. Jag fick syn på om eleverna kunde reflektera och deras tankar om undervisningen samt vilka frågor de hade om bråk som lektionen i matematik hade handlat om. De måste få möjlighet att träna detta. Det är inget som finns naturligt utan vi måste låta eleverna träna, träna och åter träna. För annars så kan de se ut så här.

Fil 2015-07-21 18 52 54

Vid ett annat tillfälle så skulle eleverna träna på textkopplingar. Eleverna i år 3 fick en likadan text och eleverna i år 2 fick samma text. Med färgpennor i högsta hugg så markerade de i texten kopplingar de gjorde i texten. Text- till- textkopplingar blev gult, text till sig själv koppling blev grönt osv. När de hade läst texten och färgkodat sina kopplingar skulle de reflektera. Det gjorde de i sina reflektionsloggar. I häftet färgkodade också sina kopplingar.

Fil 2015-07-21 18 51 43

Under tiden de skrev och reflektera kunde jag gå runt och prata med varje elev och diskutera deras kopplingar. När eleverna var klara så fick de sätta sig i mindre grupper och berätta om sina kopplingar. Till sist hade vi en gemensam samling där varje grupp fick berätta om de hade haft samma kopplingar till texten. Vi kunde även fördjupa tankarna kring olika kopplingar och förtydliga ytterligare innebörden av de olika kopplingarna. När det var klart fick de skriva ett avslutande reflektion kring arbetet med textkopplingar. Jag kunde sedan ge eleven en skriftlig respons.

Under våren så genomförde jag ett arbete som jag kallade ”Hur svåra texter kan jag läsa” med eleverna. Det ledde till att jag kunde ringa in vilken nivå eleven befann sig på i sitt läsande. När det var klart gick jag till biblioteket och lånade ihop böcker som skulle passa varje enskild elev utifrån min kartläggning. Tillbaka i klassrummet läste jag ett stycke ur varje bok och högtidligt delades sedan boken ut, efter det att eleverna fick gissa vilken bok som hörde ihop med vilken elev. Nu kom reflektionsloggen fram igen och innan de fick börja läsa boken fick de reflektera.

Fil 2015-07-21 19 54 19

Innan det stora geometriområdet vi skulle arbeta med under våren så fick eleverna göra ett förtest på området. Jag hade även några inledande lektioner där de skulle få en förståelse av att det är viktigt att lära sig matematiska begrepp så man använda sig av begreppen när man ska samtala med varandra. Jag gick igenom resultaten av förtestet med varje elev. Sedan fick de reflektera över vad de behöver träna på och de skulle få ge förslag på undervisningens utformning.

Fil 2015-07-21 18 52 43

När terminen började lida mot sitt slut så fick eleverna skriva vad de hade lärt sig inom geometriområdet även om vi inte riktigt hann klart.

Fil 2015-07-21 18 52 00

Ni kan använda loggen till vad ni vill. Det kan vara efter en lektion, efter ett genomgånget arbetsområde, inför ett arbetsområde det helt upp till dig som pedagog vad det är du vill ha svar på. Jag har bara börjat men det jag redan har sett har givit mig mersmak. Jag kommer definitivt fortsätta arbeta med reflektionslogg. Jag kommer att pröva, ompröva, förändra och utvecklas men det tillsammans med eleverna.

Bild nummer två i detta inlägg visar hur det kan se ut hos en elev som aldrig har fått reflektera. Eleven visste inte vad det var eller hur hen skulle göra. Men efter att fått övat och med stöd av mig så har hen utvecklats och det är härligt att se.

Fil 2015-07-21 18 53 03

Lite i backspegeln men nu siktar vi framåt

Bland de sista dagarna på Almedalsveckan medverkade jag i det workshops Skolvåren arrangerade, ”Är skolan svaret på frågan” .En mycket spännande förmiddag med många bra tankar och en framtidstro på skolan. Min reflektion den senaste tiden är att det finns ett engagemang och en brinnande glöd hos alla som vill lyfta skolan. Det kommer att bära långt. Vi behövs!

Några ord som kom upp under förmiddagen och som jag skrev ned i mitt lilla anteckningsblock var bland annat engagemang. Då tänker jag att jag är glad att jag är en del av alla dessa fantastiska människor som vill skolan väl. Synliggöra allt bra skolan gör istället för att se allt i svart. Det finns mängder med bloggar av elever, lärare, skolledare glimtar från klassrum och skolor över hela Sverige. De kan väl inte ha fel?! Fantastiska glimtar av goda lärtillfällen och en bank av tips och idéer att utveckla i mitt eget klassrum. Lärandet utanför klassrummet nämndes också och visst är det så att det sker ett lärande hela tiden. Ta vara på det!

Jag hade inte tänk på att se på mina elever på följande sätt. Men när jag tänker på det så här i efterhand är det ganska fint och klokt att tänka så. Eleverna är på genomresa men då är det vår uppgift i skolan att hjälpa våra elever att packa resväskan med rätt verktyg. Våra elever behöver ju utbildas för framtiden men det är ju just det som är så svårt att veta. Vad är framtiden? Men då ska vi inte ha massor av förbud och regler som blir ett hinder. Utan se till att utnyttja möjligheterna till att utmanas och utvecklas tillsammans.

Utveckling som drivkraft på sin egen arbetsplats. Den drivkraften är stark när den väl har satts igång och det strålar ut till alla på samma arbetsplats. Oavsett man är lärare, elev, assistent eller lokalvårdare. Den största drivkraften på min arbetsplats är det kollegiala lärandet. När vi tillsammans arbetar för att utveckla undervisningen och tillsammans med eleverna bygger verksamheten. Det blir vår styrka. Vad är då möjligheterna på vår arbetsplats? Ja, under nästa läsår utveckla de digitala resurserna både hos personalen men även hos eleverna. Vår ambition är att höja verksamheten till en ny nivå. Vi vill att våra elever ska tycka att ”Kunskap är Coolt”. Det tänkta resultatet är att vi får självsäkra och trygga elever som är medvetna om sitt lärande och vilka vägar och möjligheter de har som enskilda individer.

Fil 2015-07-07 11 07 15

Jag har precis läst den nya boken av Per Kornhall. Förstelärare En Handbok. Mycket av det han skriver om i sin bok känner jag igen i just det utvecklingsarbete vi är inne i på vår skola. Det finns många bra tips i boken. Den är väl värd att läsa oavsett om du är förstelärare eller inte.