Min resa mot läsning och lässtrategier

Jag har nog det Digitala Skollyftet att tacka att jag fick en spark där bak och tog tag i det där med läsning, läsförståelse, genrepedagogik. Något som hade under mycket lång tid legat och gnagt inom mig. Jag har skrivit här på min blogg tidigare att jag hade funderingar kring elevernas läsning och läsförståelse redan under min lärarutbildning. Funderingar som har växt sig allt starkare med tiden och åren med eleverna. Jag insåg att här måste vi göra något. Eleverna förstår uppriktigt sagt inte vad de läser och de har så dålig ordförståelse och begreppskunskap så jag blev orolig på riktigt. Detta var jag bara tvungen att göra något åt.

Efter att ha läst mängder av litteratur, tittat på föreläsningar på nätet, diskuterat med vänner och kollegor bestämde jag mig för att sätta i gång. Men det var väl strax innan jul som arbetet tog fart och resulterade i bloggen Miovi.se tillsammans med en klok och duktig kollega Marie Andersson. Allt hade väl sin grund i En läsande klass projektet.

I mitt klassrum har ändock arbetet pågått under hela detta läsår. Jag har arbetat mycket med att eleverna skriver sig till läsning genom att koppla ihop det med en historia som heter Leksaksfabriken. I ett matematikprojekt har vi arbetat med historien Häxan Grizelda från Matematica. Vi har arbetat med genrepedagogik och där började vi med Narrativa berättelser. Glimtar från dessa arbeten finner ni på Storkis123.se 

Jag har fortsatt att läsa om detta och följer ihärdigt gruppen på Facebook- En läsande klass. Där jag får mängder av idéer och tankar som verkligen är stöd och hjälp att utveckla min undervisning. I avhandlingen Att bedöma elevers läsförståelse. En jämförelse mellan svenska och kanadensiska bedömningsdiskurser i grundskolans mellanår av Barbro Westlund får jag bara bekräftat att jag är på god väg. Jag läser precis boken Läsförståelse genom strukturerade textsamtal – för elever som behöver särskilt stöd av Monica Reichenberg och Ingvar Lundberg får jag bara återigen en bekräftelse över hur viktigt det är att vi arbetar aktivt med språket. Det är alla lärares viktigaste uppdrag anser jag.

Förutom att jag har testat och sett en gryende förändring i klassrummet har jag turen att träffa underbara kollegor här på Gotland som också brinner för skolan och att utveckla sig själva och sin undervisning. Vi är ett gäng lärare som träffs hemma i varandras kök och diskuterar pedagogik vilket är ett lyft. Men även på min arbetsplats finns viljan att förändra så till hösten har vi nog ett projekt på gång som har med läsning att göra. Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att jag är nu ännu mer övertygad om att vi måste arbeta medvetet och aktivt med språket för att ge alla elever optimal förutsättning att utvecklas i samtliga ämnen. Grunden till det är att man har ett språk och förståelse för språkets innehåll.

Har jag trasslat till det?

I bland undrar man vad man håller på med. I bland undrar man om man inte har trasslat till det för sig. I bland undrar man hur ska jag gå vidare. I bland vill man skrika hjälp. Känner ni igen er?

Jag har skrivit om detta tidigare men jag vill ändå delge er min resa mot en bättre undervisning inom svenskämnet. Jag har under det senaste året läst mängder av litteratur både av Barbro Westlund, Pauline Gibbson, Johansson, Britt, Sandell Ring, Anniqa. Litteraturen har handlat om genrepedagogik och läsförståelse. Jag har studerat läroplanen och jag har läst det som finns att läsa på Skolverket angående språket och ämnet. Jag har tittat på föreläsningar på UR eller på kunskapskanalen.

Allt detta ledde till att jag har startat två projekt med min klass. Det ena är generpedagogik och vi startade i narrativa berättelser. Det är mycket spännande men även svårt. Det är många begrepp som jag har fått funderat kring för att jag själv måste förstå. Det andra projektet är att arbeta med läsförståelse och läsförståelsestrategier. Det ledde till ett samarbete med en vän och kollega Marie Andersson och den gemensamma bloggen MioVi.se 

Jag kom till en punkt den senaste veckan där jag insåg att jag har alldeles för lite tid och måste tänka om hur jag ska förena dessa två projekt. Samtidigt förstår jag nu att dessa två projekt har varit bra att de har löpt parallellt med varandra. Då jag inte hade tänkt klart vad avser generpedagogiken. Men nu börjar pusselbitarna ramla på plats och mycket tack vare eleverna. Den oro jag hade över hur de skulle förstå och ta till sig alla nya begrepp var obefogad. Trots att de bara går i år 1-3 så kan de ta till sig olika begrepp och relatera det till sina vardagsupplevelser.

Under en lektion i veckan fick jag då ett ”hallelujamoment”. Vi går precis igenom syfte och textens struktur. Tanken slår ner i mig mitt under lektionen så jag måste stoppa mig själv för att gå och skriva upp tanken som for igenom min hjärna. Eleverna tittar på mig med stora ögon och undrar vad jag håller på med. Jag fick en snilleblixt till en ny lektion svarar jag. De blir så klart genast nyfikna och vill veta mer. Men de får vänta. Jag förklarar att jag måste tänka klart först.

Mönstret börjar framträda för mig hur jag ska förena två viktiga projekt läsförståelse/genrepedagogik. Jag inser nu att jag har varit lite vilse men att allt börjar falla på plats och jag kan se gemensamma nämnare inom de två olika projekten. Jag börjar se hur jag kan utnyttja det ena med det andra och en lättnad sprider sig. Nu ska jag bara pröva och ompröva om det krävs tillsammans med mina elever.

Mina stapplande steg mot cirkelmodellen

I förra veckan började jag mina stapplande steg mot genrepedagogik och cirkelmodell. Jag har så länge velat pröva på allvar men i bland räcker inte tiden till som lärare och andra projekt kommer emellan. Men efter att gått med i det digitala skollyftet bestämde jag mig för att satsa målmedvetet kring detta område. Jag är övertygad om att genrepedagogiken gagnar alla elever oavsett om man har svenska som modersmål eller inte.

Under hösten har jag läst böcker, funderat, reflekterat för att till slut börja våga testa. Så som sagt i veckan började jag. Mina elever i klassen skulle precis börja ett nytt arbetsområde kring rymden och stjärnor. Jag visste att eleverna i år 2-3 hade arbetat med rymden under våren men för år 1 var det nytt.

Jag börjar alltid alla nya temaområden med att gå igenom min pedagogiska planering och tillsammans med eleverna skapar jag även ett bedömningsdokument. När det var klart fick eleverna berätta för mig vad de kunde om rymden och stjärnor. Svaren antecknade jag på tavlan som en tankekarta. Det visade sig att det var inte så mycket de kunde eller kom i håg. De reflekterade även över att de inte hade fått så mycket faktakunskaper utan de hade pysslat mest. Men vi får se när vi drar igång på allvar då brukar kunskaperna träda fram som de har erövrat tidigare.

Men det är nu jag tar ett annorlunda grepp än tidigare. Jag hade lånat ihop olika faktaböcker av olika svårighetsgrad. Dessutom hade jag flera vuxenfaktaböcker. Jag berättar för eleverna att de nu får titta i böckerna och läsa hur de vill, men de ska skriva upp frågor de får om rymden och stjärnor på ett papper.  På tavlan hänger jag dessutom upp ett papper där de ska skriva upp svåra ord och begrepp de stöter på i böckerna.

Nu satte en febril aktivitet i gång. Det diskuterades, lästes, undersöktes, frågades, jämfördes, funderades, eleverna var fullständigt uppslukade av böckerna även de svåraste faktaböckerna för vuxna. De skrev frågor och fler och fler svåra ord och begrepp skrevs upp på tavlan. När vi närmades oss rasten hade de inte ens tid att gå ut på rast. Jag var helt lycklig och jag ser fram emot nästa lektion.

Vi är inne i fas 1 i cirkelmodellen och ska nu bygga begrepp och få en förförståelse kring området rymden och stjärnorna. Det känns som vi är på god väg.

Läsa med sticka går det?

Följande inlägg publicerades i kväll på min andra blogg www.miovi.se

I dag gjorde jag flera kollegor nyfikna på Twitter med följande inlägg.

 

Men nu är det ju så att det inte jag som kom på detta utan du Marie Andersson. Idén är ju riktigt bra. Tanken är ju följande att när eleverna har blivit varma i kläderna och vi tillsammans har prövat och övat ska använda oss av stickorna när vi modellerar kring olika texter.

Man kan använda stickorna innan man börjar läsa en text genom att eleverna får fundera över vilka läsfixare de kan tänkas komma att behöva.

Under läsningen av en gemensam text och medan jag modellerar kan eleverna få använda stickorna för att visa vilken av läsfixarna jag använde just då.

Efter en läsning av en text kan vi ha en gemensam diskussion över vilka av läsfixarna man måste använda för att förstå texten som precis har blivit uppläst.

Eleven kan själv använda stickorna som stödstruktur vid muntligt samtal kring en text.

Jag tänkte också att det skulle vara spännande se om man kunde synliggöra skillnaden mellan olika geners med hjälp av stickorna. Då tänkte jag så här att man läser högt en saga och sedan en faktatext. Efter det diskuterar man vilka av läsfixarna man använder. Använder man någon läsfixare mer än någon annan osv.

Tanken slog mig precis i skrivandet stund att detta kan vara en hjälp för mig vid bedömning. Den enskilda elevens förmåga blir synliggjord genom att eleven visar vilka olika läsförståelsestrategier eleven använder sig av. Jag får möjligheten att rent visuellt se hur eleven tänker och reflekterar när de använder lässtickorna. Jag ser om eleven tar egna initiativ och använder sig av lässtickorna på ett säkert sätt samt hur eleven muntligt kan förklara hur hen tänkt. Jag ser även de elever som sneglar på sina kamrater och som agerar osäkert med lässtickorna, vilket ger mig en signal om vilka elever som är med på tåget eller inte.

Jag vet ju inte om detta nu kommer att fungera men det är ju värt ett försök. Återkommer när vi har testat.

Att vägleda elever

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen känt stolthet över mina elevers prestationer och missförstå mig inte nu, jag känner alltid stolthet över mina elever, men i bland blir det där lilla extra som jag tror att alla lärare kan känna igen sig i. Den grupp av elever jag nu arbetar med har jag ju bara arbetat med i fem månader och det tar tid att lära känna en ny grupp av barn. Det måste också få ta tid både för eleverna och för mig. Dessutom är det i c-form och eleverna går i år 1, 2 och 3.

Just dessa elever tyckte nog att deras nya fröken var lite sträng, babblade alldeles för mycket om lärande, hur man lär sig, reflektion, förmågor, läroplanen, mål osv. Är man dessutom ny elev och börjar i år ett kan det bli en tuff start. Men jag har kämpat på i min fasta övertygelse om att mina elever ska veta vad det förväntas av dem, de ska känna till målen de arbetar mot, vilka förmågor de ska utveckla, vilka ämnen de undervisas i, just där och då. De ska också tränas i att reflektera och då speciellt reflektera över det de presterar under lektionerna.

I allt detta arbete behövs även omvårdnad, en och annan kram och uppmuntran, lite lek och bus. Men det viktigaste av allt skratt, stora och många skratt, tillsammans, för att vi alla som befinner oss i klassrummet ska orka att lära oss.

Men så händer det! Det där ni vet, reflektionerna och upptäckterna kring sitt eget lärande och jag kan bara säga Halleluja! Fem månaders prat om lärandet börjar ge utdelning.

I början av veckan hade jag tillsammans med eleverna producerat en faktatext om hösttecken. Vi hade under en längre tid arbetat med hösten och skulle nu sammanfatta det i en faktatext. När det var klart skriver eleverna av den gemensamma texten. Elever som behöver använda dator gör det. Eleverna i år ett skriver så mycket de orkar och sedan hjälper jag de att skriva klart. Två av mina elever i år ett hade nästan skrivit av hela texten själva då jag satte mig bredvid för ett samtal om deras textproduktion. Oj, säger jag, vad mycket ni har skrivit. Jag blir glatt överraskad då eleverna har skrivit av texten och används sig av gemaner, tänkt på punkt och stor bokstav. Elevernas ögon glittrar av stolthet.

Jag frågar nu eleverna om de har upptäckt något kring sitt textskrivande? Ja det har de svarar båda. Vad då? undrar jag. Vi har nästan skrivit av allting själva och vi har tänkt på stor bokstav och punkt säger eleverna. Ja, det har ni och tänk i augusti kunde ni nästan inte skriva något alls säger jag. JA! Vi vet men det kan vi nu, svarar eleverna. De har dessutom redan utvecklat något som man kan kalla egen handstil som är personlig. Inte en handstil där eleverna textar som de gör i början av sin skrivutveckling.

I nästa ögonblick kommer en flicka som går i år två och visar sitt arbete. Innan jag hinner säga något berättar flickan för mig följande; -Jag har verkligen tänkt på det du har sagt fröken. Jag har inte blandat stora och små bokstäver och jag har tänkt på stor bokstav och punkt. Jag tittar på texten som är så fint avskriven och jag ser verkligen hur flickan har arbetat målmedvetet med sitt skrivande. Till saken hör nämligen att denna elev gärna och oftast blandar stora och små bokstäver och som pricken över det ska bokstäverna vara stora så de täcker ett halvt papper. Men det gjorde de verkligen inte nu!

I fredags vägledde jag eleverna i en bilduppgift. De skulle från grunden måla en fågel utan mallar eller förlagor. De satt runt tavlan, djup koncentrerade med pennan i högsta hugg och med kladdpapper och så satte vi i gång. Jag visade, eleverna härmade och övade. Vi tog små steg i taget. Först huvud och kropp sedan vidare med vinge, näbb och ben. Under arbetets gång frågar en elev följande; – Fröken vilka ämnen har vi nu? Jippi! Tänker jag. De har börjat reflekterat. Min motfråga blir vad tror ni? Vi har bild säger eleverna och matematik och teknik. Precis så var det!

Teckningarna blir fantastiska och eleverna säger spontant att de är nöjda och stolta över sina resultat. Det är jag också. När jag hade satt upp teckningarna satt vi tillsammans och tittade och njöt. Jag frågade även eleverna om de skulle vilja förbättra något med sin teckning vad skulle det då vara. Det blev tyst en stund och sedan började diskussionen om vad de skulle tänka på till nästa gång, de gav varandra tips och förslag.

Så här ser min vardag ut med en grupp härliga, kompetenta elever. Jag vägleder, styr och guidar mina elever i lärandet. Jag lovar på heder och samvete att jag INTE har någon kateder i mitt klassrum och det går bra ändå Jan Björklund!

Fåglar 006Fåglar 007Fåglar 008

 

#Digiskol Att utveckla och fördjupa undervisningen kring läsförståelse

Det började med att jag läste och kom i kontakt med genrepedagogik genom boken Låt språket bära och jag kände spontant att det är precis så här jag vill arbeta. För oavsett om jag har elever med annat modersmål än svenska så är det minsann lika viktigt för elever med svenska som modersmål att förstå olika geners och begrepp. Jag läste boken och tittade på de avsnitt om genrepedagogik på ur.se. Så jag körde i gång stenhårt under förra läsåret MEN man når inte alltid fram även om min ambition var hög. För det största problemet var att jag inte hade någon kollega som var lika intresserad som jag vilket medför att man har ingen att bolla idéer med. Så jag rodde det inte iland helt enkelt.

I somras så tipsade dock min vän och kollega i det utvidgade kollegiet Marie Andersson @opedagogen om en webbsida som heter Bokcirklar och på den sidan skulle en grupp diskutera boken Stärk språket stärk lärandet. Jag läste boken med stor behållning men själva diskussionen lyfte aldrig på webbsidan. Men jag har prövat under denna termin hem- och expertgrupper som finns beskrivet i boken med gott resultat. Numera finns det en Facebooksida som heter stärk språket stärk lärandet där man diskuterar innehållet i boken och undervisning.

Men jag är fortfarande mycket sugen på det här med språket, läsförståelse, begreppsbildning och idéerna snurrar runt i huvudet. Efter ytterligare tips om en bok inom samma genre som jag för övrigt läser just nu är Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund. Boken är mycket bra och den ena lektionen efter den andra poppar upp i mitt huvud. Men återigen känner jag att man behöver kollegor som kan hjälpa mig och bromsa mina idéer och tankar för att någonstans kunna börja arbeta med detta. Som tur är har jag det.

Efter en trevlig kväll så har vi bestämt oss för att göra ett försök, att tillsammans planera och strukturera ett arbete kring läsförståelse med hjälp av Mio min Mio av Astrid Lindgren. Jag ser fram emot detta. Tänk att kunna läsa boken men med läsförståelseglasögonen på sig. Vad säger texten mig? Vad kan jag ställa för frågor? Vilka olika genrer kan jag hitta i texten? Frågorna är supermånga och vad är skillnaden mellan mina elever i år 1-3 och Maries elever i år 4-6. Kan vi planera samma innehåll i lektionerna? Kommer eleverna att respondera på olika sätt på undervisningsinnehållet? Jag lovar att ni kommer att bli uppdaterade. Jag väntar dock med en aning dåligt tålamod att Mio min Mio ska landa i min brevlåda.

Det ”Digitala skollyftet” om mig och mina mål.

Jag heter Ulrika Pettersson och är legitimerad lärare för år 1-6 samt förskola, förskoleklass och fritidshem. Jag är behörig att undervisa i Ma, Sv, Sv 2, Ke, Fy, Bi, Tk, Mu, Slöjd, Bild. Min digitala resa började för tre år sedan ungefär. Då jag läste en artikel om en lärare som arbetade med bloggar i undervisningen och jag kände att det lät spännande. Under den sommaren i min hammock låg jag och filosoferade hur jag skulle närma mig detta med bloggar så att både jag och mina elever skulle lära oss något.

Höstterminen startade och jag hade det läsåret en 5-6:a och jag nämnde det här med bloggar och undrade om de var intresserade. Om de var! Nu var det ingen återvändo. I samma stund läste jag om en utbildning som arrangerades av webbstjärnan och jag tänkte nu kör jag. Utbildningen hölls av Marie Andersson @opedagogen som sedan dess har varit en viktig vän och kollega i det utvidgade kollegiet. Detta resulterade i bloggen endreskolfreak.se som numera är nedsläckt då de eleverna nu till sommaren 2013 slöt och gick vidare till högstadiet men det har varit mycket lärorikt både för mig och mina elever, något jag aldrig ångrar att jag gav mig in på.

Under vårterminen 2012 gick jag och en kollega en högskoleutbildning mot skolbibliotek vid Borås bibliotekshögskola. Detta resulterade i sin tur i en Wiki som heter Oswaldendre. Jag har upptäckt att detta är stimulerande, roligt och lärorikt på alla nivåer. Så under nuvarande hösttermin 2013 ingår jag och en kollega samt elever i år 4-6 på Athene Fardhem i ett forskningsprojekt som handlar om digitalt lärande och kommunikation på engelska mot en skola i Kaliningrad, Ryssland. Det resulterade i följande blogg som heter gotkal3.se

Dessutom har mina egna elever i år 1-3 en egen blogg som heter storkis123.se som jag startade nu under hösten 2013. Då jag hade provat bloggar och fått blodad tand så vågade jag mig på Twitter, @UlrikaPetterss3 så för ett år sedan startade jag ett konto, något jag inte heller har ångrat. För där mötte jag likasinnade och de utvidgade kollegiet som har givit mig så mycket inspiration och nya idéer.

Mina mål

  • Utveckla den formativa bedömningen i min undervisning och synliggöra lärandet.
  • Utveckla elevernas läs- och skrivutveckling genom digitala medier.
  • Utveckla min undervisning genom att arbeta med genrepedagogik och cirkelmodellen.

Jag ser fram emot en gemensam resa med det utvidgade kollegiet och med mina elever.