Att vägleda elever

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen känt stolthet över mina elevers prestationer och missförstå mig inte nu, jag känner alltid stolthet över mina elever, men i bland blir det där lilla extra som jag tror att alla lärare kan känna igen sig i. Den grupp av elever jag nu arbetar med har jag ju bara arbetat med i fem månader och det tar tid att lära känna en ny grupp av barn. Det måste också få ta tid både för eleverna och för mig. Dessutom är det i c-form och eleverna går i år 1, 2 och 3.

Just dessa elever tyckte nog att deras nya fröken var lite sträng, babblade alldeles för mycket om lärande, hur man lär sig, reflektion, förmågor, läroplanen, mål osv. Är man dessutom ny elev och börjar i år ett kan det bli en tuff start. Men jag har kämpat på i min fasta övertygelse om att mina elever ska veta vad det förväntas av dem, de ska känna till målen de arbetar mot, vilka förmågor de ska utveckla, vilka ämnen de undervisas i, just där och då. De ska också tränas i att reflektera och då speciellt reflektera över det de presterar under lektionerna.

I allt detta arbete behövs även omvårdnad, en och annan kram och uppmuntran, lite lek och bus. Men det viktigaste av allt skratt, stora och många skratt, tillsammans, för att vi alla som befinner oss i klassrummet ska orka att lära oss.

Men så händer det! Det där ni vet, reflektionerna och upptäckterna kring sitt eget lärande och jag kan bara säga Halleluja! Fem månaders prat om lärandet börjar ge utdelning.

I början av veckan hade jag tillsammans med eleverna producerat en faktatext om hösttecken. Vi hade under en längre tid arbetat med hösten och skulle nu sammanfatta det i en faktatext. När det var klart skriver eleverna av den gemensamma texten. Elever som behöver använda dator gör det. Eleverna i år ett skriver så mycket de orkar och sedan hjälper jag de att skriva klart. Två av mina elever i år ett hade nästan skrivit av hela texten själva då jag satte mig bredvid för ett samtal om deras textproduktion. Oj, säger jag, vad mycket ni har skrivit. Jag blir glatt överraskad då eleverna har skrivit av texten och används sig av gemaner, tänkt på punkt och stor bokstav. Elevernas ögon glittrar av stolthet.

Jag frågar nu eleverna om de har upptäckt något kring sitt textskrivande? Ja det har de svarar båda. Vad då? undrar jag. Vi har nästan skrivit av allting själva och vi har tänkt på stor bokstav och punkt säger eleverna. Ja, det har ni och tänk i augusti kunde ni nästan inte skriva något alls säger jag. JA! Vi vet men det kan vi nu, svarar eleverna. De har dessutom redan utvecklat något som man kan kalla egen handstil som är personlig. Inte en handstil där eleverna textar som de gör i början av sin skrivutveckling.

I nästa ögonblick kommer en flicka som går i år två och visar sitt arbete. Innan jag hinner säga något berättar flickan för mig följande; -Jag har verkligen tänkt på det du har sagt fröken. Jag har inte blandat stora och små bokstäver och jag har tänkt på stor bokstav och punkt. Jag tittar på texten som är så fint avskriven och jag ser verkligen hur flickan har arbetat målmedvetet med sitt skrivande. Till saken hör nämligen att denna elev gärna och oftast blandar stora och små bokstäver och som pricken över det ska bokstäverna vara stora så de täcker ett halvt papper. Men det gjorde de verkligen inte nu!

I fredags vägledde jag eleverna i en bilduppgift. De skulle från grunden måla en fågel utan mallar eller förlagor. De satt runt tavlan, djup koncentrerade med pennan i högsta hugg och med kladdpapper och så satte vi i gång. Jag visade, eleverna härmade och övade. Vi tog små steg i taget. Först huvud och kropp sedan vidare med vinge, näbb och ben. Under arbetets gång frågar en elev följande; – Fröken vilka ämnen har vi nu? Jippi! Tänker jag. De har börjat reflekterat. Min motfråga blir vad tror ni? Vi har bild säger eleverna och matematik och teknik. Precis så var det!

Teckningarna blir fantastiska och eleverna säger spontant att de är nöjda och stolta över sina resultat. Det är jag också. När jag hade satt upp teckningarna satt vi tillsammans och tittade och njöt. Jag frågade även eleverna om de skulle vilja förbättra något med sin teckning vad skulle det då vara. Det blev tyst en stund och sedan började diskussionen om vad de skulle tänka på till nästa gång, de gav varandra tips och förslag.

Så här ser min vardag ut med en grupp härliga, kompetenta elever. Jag vägleder, styr och guidar mina elever i lärandet. Jag lovar på heder och samvete att jag INTE har någon kateder i mitt klassrum och det går bra ändå Jan Björklund!

Fåglar 006Fåglar 007Fåglar 008

 

#Digiskol Att utveckla och fördjupa undervisningen kring läsförståelse

Det började med att jag läste och kom i kontakt med genrepedagogik genom boken Låt språket bära och jag kände spontant att det är precis så här jag vill arbeta. För oavsett om jag har elever med annat modersmål än svenska så är det minsann lika viktigt för elever med svenska som modersmål att förstå olika geners och begrepp. Jag läste boken och tittade på de avsnitt om genrepedagogik på ur.se. Så jag körde i gång stenhårt under förra läsåret MEN man når inte alltid fram även om min ambition var hög. För det största problemet var att jag inte hade någon kollega som var lika intresserad som jag vilket medför att man har ingen att bolla idéer med. Så jag rodde det inte iland helt enkelt.

I somras så tipsade dock min vän och kollega i det utvidgade kollegiet Marie Andersson @opedagogen om en webbsida som heter Bokcirklar och på den sidan skulle en grupp diskutera boken Stärk språket stärk lärandet. Jag läste boken med stor behållning men själva diskussionen lyfte aldrig på webbsidan. Men jag har prövat under denna termin hem- och expertgrupper som finns beskrivet i boken med gott resultat. Numera finns det en Facebooksida som heter stärk språket stärk lärandet där man diskuterar innehållet i boken och undervisning.

Men jag är fortfarande mycket sugen på det här med språket, läsförståelse, begreppsbildning och idéerna snurrar runt i huvudet. Efter ytterligare tips om en bok inom samma genre som jag för övrigt läser just nu är Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund. Boken är mycket bra och den ena lektionen efter den andra poppar upp i mitt huvud. Men återigen känner jag att man behöver kollegor som kan hjälpa mig och bromsa mina idéer och tankar för att någonstans kunna börja arbeta med detta. Som tur är har jag det.

Efter en trevlig kväll så har vi bestämt oss för att göra ett försök, att tillsammans planera och strukturera ett arbete kring läsförståelse med hjälp av Mio min Mio av Astrid Lindgren. Jag ser fram emot detta. Tänk att kunna läsa boken men med läsförståelseglasögonen på sig. Vad säger texten mig? Vad kan jag ställa för frågor? Vilka olika genrer kan jag hitta i texten? Frågorna är supermånga och vad är skillnaden mellan mina elever i år 1-3 och Maries elever i år 4-6. Kan vi planera samma innehåll i lektionerna? Kommer eleverna att respondera på olika sätt på undervisningsinnehållet? Jag lovar att ni kommer att bli uppdaterade. Jag väntar dock med en aning dåligt tålamod att Mio min Mio ska landa i min brevlåda.

Det ”Digitala skollyftet” om mig och mina mål.

Jag heter Ulrika Pettersson och är legitimerad lärare för år 1-6 samt förskola, förskoleklass och fritidshem. Jag är behörig att undervisa i Ma, Sv, Sv 2, Ke, Fy, Bi, Tk, Mu, Slöjd, Bild. Min digitala resa började för tre år sedan ungefär. Då jag läste en artikel om en lärare som arbetade med bloggar i undervisningen och jag kände att det lät spännande. Under den sommaren i min hammock låg jag och filosoferade hur jag skulle närma mig detta med bloggar så att både jag och mina elever skulle lära oss något.

Höstterminen startade och jag hade det läsåret en 5-6:a och jag nämnde det här med bloggar och undrade om de var intresserade. Om de var! Nu var det ingen återvändo. I samma stund läste jag om en utbildning som arrangerades av webbstjärnan och jag tänkte nu kör jag. Utbildningen hölls av Marie Andersson @opedagogen som sedan dess har varit en viktig vän och kollega i det utvidgade kollegiet. Detta resulterade i bloggen endreskolfreak.se som numera är nedsläckt då de eleverna nu till sommaren 2013 slöt och gick vidare till högstadiet men det har varit mycket lärorikt både för mig och mina elever, något jag aldrig ångrar att jag gav mig in på.

Under vårterminen 2012 gick jag och en kollega en högskoleutbildning mot skolbibliotek vid Borås bibliotekshögskola. Detta resulterade i sin tur i en Wiki som heter Oswaldendre. Jag har upptäckt att detta är stimulerande, roligt och lärorikt på alla nivåer. Så under nuvarande hösttermin 2013 ingår jag och en kollega samt elever i år 4-6 på Athene Fardhem i ett forskningsprojekt som handlar om digitalt lärande och kommunikation på engelska mot en skola i Kaliningrad, Ryssland. Det resulterade i följande blogg som heter gotkal3.se

Dessutom har mina egna elever i år 1-3 en egen blogg som heter storkis123.se som jag startade nu under hösten 2013. Då jag hade provat bloggar och fått blodad tand så vågade jag mig på Twitter, @UlrikaPetterss3 så för ett år sedan startade jag ett konto, något jag inte heller har ångrat. För där mötte jag likasinnade och de utvidgade kollegiet som har givit mig så mycket inspiration och nya idéer.

Mina mål

  • Utveckla den formativa bedömningen i min undervisning och synliggöra lärandet.
  • Utveckla elevernas läs- och skrivutveckling genom digitala medier.
  • Utveckla min undervisning genom att arbeta med genrepedagogik och cirkelmodellen.

Jag ser fram emot en gemensam resa med det utvidgade kollegiet och med mina elever.