En skattkista fylld med kunskap!

Om jag har möjligheten att arbeta i en klass under en längre tid tycker jag att portfolio är ett fantastiskt sätt för eleverna att få syn på sin egen utveckling och sitt lärande. För många år sedan tog jag emot en grupp elever som skulle börja i årskurs två. Dessa elever hade jag förmånen att följa ändå upp till år sex.

På vårterminen i sexan tog dessa elever med sig en tjock pärm hem som innehöll en presentation av sig själv och familjen genom åren. Utvärderingar och arbeten i från matematik, svenska, engelska, NO, SO och ett övrigt ämne. De fanns även ett kasettband där eleven kunde lyssna på sin egen läsutveckling genom åren både på svenska och engelska samt en loggbok. Pärmen var verkligen en skattkista, inte fylld av pengar utan av kunskap som var synlig. Förutom att eleverna älskade sin pärm så gillade jag den också, varför? Jo, även jag som lärare kunde se min utveckling, hur jag hade blivit duktigare på att ställa bra frågor till eleven och hur jag gav dem bättre och bättre respons.

Vid varje läsårsstart brukade eleverna måla ett självporträtt, dessa bilder sattes sedan in i pärmen. I de lägre åldrarna brukade eleverna rita sin familj, dessa bilder sattes också in. De hade även papper från förskoleklass där de hade presenterat sig själva, de satt också i pärmen.

Från årskurs två och inför utvecklingssamtalet valde eleven ut ett arbete i framförallt ämnena matematik, svenska, engelska, No och So, som de var stolta över. Det kunde vara en text, bild och text, reflektion, berättelse, en diagnos, ett prov, som sagt vad som helst.Tillsammans med arbetet fick eleven reflektera över varför de hade valt just det arbetet, vad de behövde utveckla och vilken förmåga som behövdes tränas. Allt lades i en plastficka och sattes in i pärmen. Sedan gick pärmen hem med eleven som visade upp pärmen med dess innehåll för föräldrarna inför utvecklingssamtalet och eleven skulle berättade vilka val de hade gjort.

På utvecklingssamtalet kunde vi sedan bara koncentrera oss på att utvärdera den individuella utvecklingsplanen och planera för den nya utvecklingsplanen, för i och med att pärmen hade varit hemma så var både elev och föräldrar förberedda. I de senare årskurserna fanns det även skriftliga bedömningar i samtliga ämnen, en sammanställning som jag hade dragit ut från den lärportal vi använde på skolan.

När jag skulle skriva detta blogginlägg för att berätta hur jag har gjort denna gång, så blev jag lite nyfiken på den där pärmen. Jag undrade om den verkligen hade haft någon betydelse för eleven och för elevens föräldrar? Så sagt och gjort så skickade jag ett meddelande till en familj från den här tiden. Eleverna går i dag första året på gymnasiet. Jag frågar om de någon gång har tittat i pärmen och lyssnat på bandet efter det att eleven hade slutat år sex. Det tar inte en lång stund så får jag ett svar. Mamman i familjen hade frågat flickan i det här fallet om hon kom i håg pärmen. Genast hade flickan sprungit upp på sitt rum hämtat pärmen för hon visste exakt vart hon hade den. Efter ett tag kommer ytterligare ett meddelande där de tackar mig för en mysig kväll för de hade försjunkit i pärmens innehåll. Minnen väcktes, skratt, stolthet och förundran över att man så tydligt kunde se flickans utveckling och lärande. Dagen efter skulle de även lyssna på inspelningen :).

I den grupp av elever jag undervisar i dag finns det ingen portfolio. Gruppen är helt ny för mig detta läsår och de går i årskurs fyra och fem och då tycker jag att det blir för sent att starta upp en portfolio.

Jag funderade länge på vad skulle jag kunna göra i stället? Brev kanske! Kunde det vara något? Jag chansade och eleverna var genast med på tåget. De skulle plocka fram allt sitt material i skolan, anteckningsböcker, pärmen med papper och så vidare för att använda sig av det när de skrev.

Eleverna skulle börja med att skriva om de kom i håg vilka förväntningar de hade inför läsåret och på mig som lärare, då jag var ny för dem och på skolan. Efter den inledningen skulle de skriva om vad de tyckte hade lärt sig och utvecklat i alla ämnen. De skulle även skriva om vad de behövde utveckla till nästa läsår. Till sist skulle de skriva vilka förväntningar de hade på nästa läsår.

Mottagarna av brevet skulle vara deras föräldrar. Vilka brev eleverna har skrivit ! De har skrivit både en, två, tre, fyra, fem sidor. Jag har läst vart enda brev och jag är så stolt som lärare. Vilka kloka ungar! Breven har sedan stoppats ner i färgglada extra fina kuvert som jag hade köpt. Kuverten klistrades igen och på framsidan har eleverna skrivit till mamma och pappa från er son/dotter osv. Breven ligger i just detta nu på mitt skrivbord. Breven ska lämnas över till föräldrarna i morgon när det är skolavslutning. Jag är spänd på reaktionen från föräldrarna. Jag är övertygad om att de kommer bli glatt överraskade av att de kommer få ett brev från sitt barn där innehållet beskriver barnets lärande.

Jag ser redan fram emot att göra detta med eleverna nästa läsår.

Att kunna reflektera

Idén till reflektionslogg skapades när jag läste om Läsloggen- ett tankeredskap av Gunilla Molloy. Texten återfinns i modulen Samtal om text. Del 3: Läsloggen- ett tankeredskap, på Läs- och skrivportalen. (Läslyftet) Tekniken känner ni säkert igen från er egen studietid, då man delade in ett anteckningsblock i två delar. I den ena delen skrev man ett citat och på andra delen skrev man sin reflektion.

I artikeln fastnade jag för några ord som metodiskt verktyg, skapa ett tryggt lärandeklimat, få uppfattning om klassens kollektiva utvecklingszon samt underlag för planering av min undervisning, det tilltalade mig. Men då jag undervisar elever i år 2 och 3 så var själva läsloggen en metod som jag inte tror de skulle klara av. Men grundtanken kunde kanske användas. Jag ville få mina elever att reflektera, skriva ned sina tankar samt skapa en dialog mellan mig och eleven. Vilket visade sig även blev en dialog mellan eleverna.

Jag tog fram anteckningsböcker (A4) till mina elever skrev deras namn och reflektionslogg på anteckningshäftet, sedan blev häftet liggandes. Jag funderade och funderade på hur jag skulle använda häftet. Jag läste artikeln av Gunilla Molloy igen och funderade ett tag till.

Fil 2015-07-21 18 50 30

 

Efter lång tid så började jag så smått att använda häftet. Första gången var efter en matematiklektion. I stället för ”Exit-ticket” så fick eleverna skriva i loggen om vad de hade lärt sig på lektionen, vad som var svårt och om lektionen hade väckt några frågor. Jag skrev sedan respons på deras tankar. Jag fick syn på om eleverna kunde reflektera och deras tankar om undervisningen samt vilka frågor de hade om bråk som lektionen i matematik hade handlat om. De måste få möjlighet att träna detta. Det är inget som finns naturligt utan vi måste låta eleverna träna, träna och åter träna. För annars så kan de se ut så här.

Fil 2015-07-21 18 52 54

Vid ett annat tillfälle så skulle eleverna träna på textkopplingar. Eleverna i år 3 fick en likadan text och eleverna i år 2 fick samma text. Med färgpennor i högsta hugg så markerade de i texten kopplingar de gjorde i texten. Text- till- textkopplingar blev gult, text till sig själv koppling blev grönt osv. När de hade läst texten och färgkodat sina kopplingar skulle de reflektera. Det gjorde de i sina reflektionsloggar. I häftet färgkodade också sina kopplingar.

Fil 2015-07-21 18 51 43

Under tiden de skrev och reflektera kunde jag gå runt och prata med varje elev och diskutera deras kopplingar. När eleverna var klara så fick de sätta sig i mindre grupper och berätta om sina kopplingar. Till sist hade vi en gemensam samling där varje grupp fick berätta om de hade haft samma kopplingar till texten. Vi kunde även fördjupa tankarna kring olika kopplingar och förtydliga ytterligare innebörden av de olika kopplingarna. När det var klart fick de skriva ett avslutande reflektion kring arbetet med textkopplingar. Jag kunde sedan ge eleven en skriftlig respons.

Under våren så genomförde jag ett arbete som jag kallade ”Hur svåra texter kan jag läsa” med eleverna. Det ledde till att jag kunde ringa in vilken nivå eleven befann sig på i sitt läsande. När det var klart gick jag till biblioteket och lånade ihop böcker som skulle passa varje enskild elev utifrån min kartläggning. Tillbaka i klassrummet läste jag ett stycke ur varje bok och högtidligt delades sedan boken ut, efter det att eleverna fick gissa vilken bok som hörde ihop med vilken elev. Nu kom reflektionsloggen fram igen och innan de fick börja läsa boken fick de reflektera.

Fil 2015-07-21 19 54 19

Innan det stora geometriområdet vi skulle arbeta med under våren så fick eleverna göra ett förtest på området. Jag hade även några inledande lektioner där de skulle få en förståelse av att det är viktigt att lära sig matematiska begrepp så man använda sig av begreppen när man ska samtala med varandra. Jag gick igenom resultaten av förtestet med varje elev. Sedan fick de reflektera över vad de behöver träna på och de skulle få ge förslag på undervisningens utformning.

Fil 2015-07-21 18 52 43

När terminen började lida mot sitt slut så fick eleverna skriva vad de hade lärt sig inom geometriområdet även om vi inte riktigt hann klart.

Fil 2015-07-21 18 52 00

Ni kan använda loggen till vad ni vill. Det kan vara efter en lektion, efter ett genomgånget arbetsområde, inför ett arbetsområde det helt upp till dig som pedagog vad det är du vill ha svar på. Jag har bara börjat men det jag redan har sett har givit mig mersmak. Jag kommer definitivt fortsätta arbeta med reflektionslogg. Jag kommer att pröva, ompröva, förändra och utvecklas men det tillsammans med eleverna.

Bild nummer två i detta inlägg visar hur det kan se ut hos en elev som aldrig har fått reflektera. Eleven visste inte vad det var eller hur hen skulle göra. Men efter att fått övat och med stöd av mig så har hen utvecklats och det är härligt att se.

Fil 2015-07-21 18 53 03

Att glädjas med en kollega

I förra veckan berättade en kollega för mig om en lärandestund hon hade haft med sina elever. Det hade gått till som så här. Hon har under hösten börjat använda sig av ”Exit-Ticket” som utvärdering för eleverna på hennes lektioner. På vanliga enkla post-it lappar skriver eleverna vad de har lärt sig på lektionen eller om några frågor på undervisningen har väckts. Det kan även vara som så att eleverna ska skriva vad som har varit bra, mindre bra och vad de behöver veta mer om.

Dessa ”Exit-ticket” hade hon sparat sedan i höstas och klistrat upp på papper för varje elev. Så kom då tillfället i förra veckan då min kollega fick nytta av de sparade post-it lapparna. Jag har också gjort detta med mina elever men läst utvärderingarna och använt mig av svaren till nästa lektion. Sedan har jag kastat lapparna.

Åter till lektionen. Nu delade min kollega ut varje elevs sammanställda post-it lappar och det blev glada tillrop i klassrummet när eleverna åter fick läsa vad de hade skrivit. Nu frågade min kollega eleverna om det fanns någon elev som kunde dela med sig någon utvärdering som hen tyckte inte var så bra. Förslagen skrev hon på tavlan. Så bad hon eleverna om några utvärderingar som de var nöjda med och skrev även dessa på tavlan.

Tillsammans kunde de nu ha en diskussion om vad som är bra utvärdering och mindre bra utvärdering. Förutom det kunde alla elever se sin egen utveckling och progression. Deras utvärderingar hade blivit allt mer detaljerade över tid. De hade även utvecklat sitt språk och använde sig av allt fler ämnesspecifika begrepp.

Jag blev så glad när min kollega berättade detta för det är just dessa stunder som man längtar efter i klassrummet. När eleverna upptäcker och får syn på sitt eget lärande och de känner stolthet. Jag kände också hur glad jag blev av att min kollega delade sin egen glädje med mig och vi kunde njuta av lärandet som hade skett på lektionen.

Tack för det säger jag och jag kommer sno idén att spara post-it lapparna i fortsättningen.

Nationell konferens dag 1.

Den 27 november samlades jag och några kollegor på flygplatsen i Visby för vidare färd mot Bromma och Stockholm för två dagar med Skolverket och Nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling (NCS). Vi var spända och laddade för två innehållsrika dagar.

Vid konferensens start visade sig att det var 300 personer på plats från hela Sverige, förstelärare inom alla stadier, utvecklingsledare, skolledare, forskare och det var 200 personer till som var anmälda men fick inte plats.

Temat var En skolvärld fylld av möjligheter? Digitalt läsande/skrivande och multimodalitet.

Först ut var Christina Olin- Scheller, Professor i pedagogik, Karlstads universitet. Hennes föreläsning hette Ungas läsande och skrivande i ett föränderligt medielandskap. Enligt Christina ägnar sig mängder av barn och ungdomar åt att skriva, läsa och kommunicera via nätet. Den snabba digitala samhällsutvecklingen har förändrat villkoren för skolans undervisning och det krävs nya grepp från lärarna. Jag håller med i det och det ställer högre krav på oss som lärare att hitta nya vägar till attraktiva undervisningssituationer. Barn- och ungdomar befinner sig på informella lärmiljöer där miljön präglas av kollektiva och dynamiska processer där flera människor är inblandade, enligt Christina. Den motivation och drivkraft som våra elever har på nätet måste vi finna i vår undervisning.

Teach me to Think and analysis. Creating creativity and commitment through the digital world. Kan vara ett sätt att nå fram till eleverna, det tror jag med. Vi måste lära eleverna andra saker i dag än tidigare. Vi måste lära eleverna tänka analytiskt, skapa engagemang, motivation och kreativitet.

Det kan man göra genom ”Fanfiction”. Eleverna skriver skönlitterära berättelser i redan existerande fiktiva universum. Konsten är att ligga väldigt nära källtexten. För att skriva fanfiction krävs en mängd olika kompetenser som bland annat förståelsen för berättelsers uppbyggnad, kunna urskilja en intrig och skapa kreativa imitationer enligt Christina. Christina har skrivit boken Fiktionsförståelse för skolan som riktar sig till högstadiet och gymnasiet. Men jag ser inget hinder att man i de lägre åldrarna arbetar på detta sätt också.

Christina nämnde också alla de läsprojekt som finns i dag och bland annat det senaste en läsande klass. Enligt Christina är de gemensamma faktorerna med läsprojekten att de riktar sig till yngre läsare, det är fokus på skönlitteratur och speciellt genren romaner. Det som saknas är den tolkande läsförmågan, sakprosan, nya medier en förenklad syn på läsandet helt enkelt. Jag är benägen att hålla med. En tolkande läsförmåga är något som sker i ett sociokulturellt sammanhang.

Christina lyfter fram medierådet vid flera gånger där man kan läsa mer om barn- ungdomars internetvanor. Vad säger ni om att varannan 2-åring använder internet?

I samband med föreläsningen skickar Christina med oss två frågeställningar som man kan diskutera på era arbetsplatser.

  • På vilket sätt kan svenskundervisningen möta utmaningarna från informella lärmiljöer?
  • Vad behöver skolan och lärarna för att klara dessa utmaningar?

Nästa talare var Anna-Lena Godhe Fil.dr i tillämpad informationsteknologi föreläsningen hade fått namnet Bedömning av multimodala texter. Hennes avhandling heter Att skapa och bedöma multimodala texter. Förhandlingar i gränslandet. Detta är intressant så till vida att vi uppmuntrar eleverna att använda sig av multimodala verktyg i sina arbeten men hur bedöms dessa arbeten?

Även Anna-Lena sände med oss några diskussionsfrågor.

  • Diskutera i arbetslaget hur ni bedömer multimodala arbeten som era elever gör. Finns det explicita betygskriterier som relaterar till andra uttryckssätt än talat och skrivet språk?
  • Hur enkelt eller svårt är det att applicera styrdokumenten på multimodala uppgifter?
  • Kan ni tillsammans utforma en strategi kring multimodala uttryck bedöms? Kan ni ta hjälp av eleverna för att utforma denna bedömningsstrategi?

På eftermiddagen var det dags för valbara seminarier som man valt själv. Det första seminariet hette Formativ bedömning- parskrivning på datorer med Dan Åkerlund Lektor i medie- och kommunikationsvetenskap. Föreläsningen kanske inte blev så som rubriken utlovade men något fick jag ändock med mig. Enligt Dan gynnas elevers lärande och minnande av följande;

  • många uttryckssätt- modaliteter och medier- exempelvis färger, former, gester eller skriva, dramatisera, sjunga, filma och fotografera.
  • att känna till flera aspekter av det som ska läras – inte bara det som står i läroböckerna
  • interaktion med andra elever – de som är lika en själv, på samma nivå- det dialogiska klassrummet, vilket har betydelse när vi sätter samman grupper.
  • deras lärande och minnande gynnas även av att de vet när de lär, hur de lär och var de befinner i sig lärande.
  • att de får svar på sina frågor och hjälp under arbetet.

Att arbeta med digitala verktyg såsom dator, Ipad kallas för det ickelinjära lärande för att eleven kan lägga till, dra i från, flytta, infoga bild, ljud, film eller vad du vill. Det bjuder in till formativ bedömning hela tiden under processen.

Det sista seminariet för dagen hette Stärk språket med digitala verktyg med Cecilia Meijer skolledare för en precis nystartad skola som heter Steningehöjdens skola. Cecilia berättar hur de arbetar med digitala verktyg och att det är det som är fokus på den nya skolan. De har även fokuserat på lärandemiljön hur den är utformad. Deltagarna får även möjlighet att titta på olika appar som skolan använder sig av i sin undervisning.

En mycket givande och intressant dag och vi såg fram emot nästa dag.

Använd läroplanen som metodbok!

Tisdagen den 18 november arrangerade pedagogiskpubgotland och Atheneskolan en föreläsning med Göran Svanelid om de fem stora förmågorna i vår läroplan. Drygt 250 personer samlades i Södervärnsaulan för tre timmar lång föreläsning.

20141118_150145

Jag har personligen arbetat med Görans tänk kring förmågorna i flera år redan och ser hur bra det är för mina elever. Jag har i dag elever i år 1-3 men har även haft elever i 4-6 och använt mig av förmågorna för att synliggöra lärandet. Jag har även varit noga med att informera föräldrarna så de är även helt insatta i mitt arbete med detta.

Det belyste även Göran på sin föreläsning att det är bra om föräldrarna är insatta och förstår vad det är deras barn ska träna och utveckla i skolan i dag. Kraven är helt annorlunda än från den egna skoltiden.

Något som Göran tar upp i sin föreläsning är att använda läroplanen som en metodbok. Ställ frågorna till läroplanen något även Anne-Marie Körling har belyst i sin senaste bok Läraren inom mig. Vi i pedagogiskpubgotland har även haft en pubkväll då temat var att ställa frågor till läroplanen. En mycket intressant och givande kväll.

Något annat som jag tror är väldigt viktigt att vi arbetar med är stödmallar, eleverna kan inte veta innan utan vi måste ge eleverna tankestrukturer med hjälp av stödmallar för att de sedan ska kunna klara uppgifter på egen hand. Enligt Göran Svanelid så är fördelarna med stödmallar följande;

  • Utgår från läroplanen.
  • Utvecklar förmågorna.
  • Ger eleverna ett fokus och en struktur.
  • Exempel på win, win situationer.
  • Ett språkutvecklande arbetssätt.
  • Ökar måluppfyllelse.
  • Passar formativ bedömning.

Göran Svanelid nämner också att han tror att vi i bland har för högt tempo för eleverna det tror jag också. Det är viktigt med det kollektiva samtalet och det måste få ta tid. Mindre göra, mer lära och varför vi ska lära. Görandet ska vara kopplat till en tanke och det får mig att tänka på återigen att eleverna måste veta målet med undervisningen/lektionen.

Jag är i varje fall väldigt glad att Göran Svanelid besökte oss och jag känner mig fortfarande väldigt säker på att jag ska fortsätta arbeta med The Big five.

Under december kommer även Göran Svanelid ut med en bok om förmågorna som jag ser fram emot att läsa.

Utmaningar jag ställs inför varje dag

Fast utmaningar behöver jag inte tänka på just nu, när det är sommar och sol, eller? Efter några veckors ledighet och ett antal böcker senare så finns ändock tankarna där på de utmaningar jag ställs inför varje dag, varje vecka i mitt klassrum.

I dag efter ett morgondopp i Östersjön och sedan en kopp kaffe i min hammock, i skuggan, kände jag, att idag skulle jag nog kunna knåpa ihop några tankar kring utmaningar i min vardag. Men varför just utmaningar? Ordet utmaningar ingår i titeln på den bok jag har läst under sommaren som heter Att bedöma och sätta betyg. Tio utmaningar i lärarens vardag. Författare: Anna Grettve, Marie Israelsson, Anders Jönsson

Jag upplever att många kollegor känner sig stressade över den nya läroplanen Lgr  11. De är då speciellt stressade över det centrala innehållet i läroplanen. De förstår inte hur de ska hinna med allt och speciellt om man undervisar i årskurserna 4-6. Jag får erkänna här och nu att jag också var stressad i början.

Jag var nyckelperson som man kallade det på min dåvarande arbetsplats med att implementera den nya läroplanen. Där hade jag förmånen att tillsammans med andra nyckelpersoner gå på seminarium och möten där vi diskuterade den nya läroplanen. Vi fick även en mycket bra dag med skolverket som var här på Gotland och informerade om läroplanens innehåll och utformning. Detta känner jag att det gav mig en bra start i hur jag skulle förhålla mig till läroplanen. Jag fick en idé över hur jag skulle angripa innehållet.

Man kan sammanfatta idén med två ord tematisk undervisning. Något som även skolverket påpekade i sin dragning om läroplanen. Det kom att visa sig vara min räddning då jag vid den här tiden arbetade i år 4-6. För vi ska inte förringa det kompakta ämnesinnehåll som finns inom de olika ämnesblocken speciellt naturvetenskap och samhällsvetenskap. Under den här perioden så undervisade jag i stort sett alla ämnen vilket var en fördel när man som jag arbetar tematiskt.

Men oftast ser det annorlunda ut och man är flera som delar på undervisningen på samma grupp av elever. Det är då det kollegiala samarbetet blir viktigt. Jag vet att jag flera gånger ändock tvekade över om jag skulle hinna med allt. I backspegeln så kan jag erkänna, nej, vi hann inte allt för det är människor som vi arbetar med inte robotar som man kan mata in ämneskunskaper i och tro att de sedan ska kunna allt. Men jag är stolt och nöjd för när mina elever i år 6 sedan genomförde sina ämnesprov gjorde de det med bravur. De hade kunskaperna trots att vi inte hade hunnit med allt inom ämnet historia.

Det lärde mig även följande, förutom tematisk undervisning, så behövs elevinflytande och fokus på förmågorna. Då behöver jag inte vara orolig för att eleverna inte ska nå målen. Nu, mer än någonsin är jag trygg i detta att mina elever får det de behöver.

Omsag Att bedöma och sätta betyg  Så när jag läser följande bok så känns det bra, jag var på rätt väg. För er som ännu är oroliga över att inte hinna med det centrala innehållet läs denna bok och inse att det centrala innehållet inte är det centrala.

I bokens inledning sid 10-11 tar författarna upp ”De tio utmaningarna” som lyder;

  • Planera utifrån ämnets förmågor
  • Samla in ett allsidigt bedömningsunderlag
  • Ge effektiv återkoppling
  • Låt eleverna hitta kvaliteterna
  • Behövs betyg på enskilda uppgifter?
  • Hitta ett sunt förhållningssätt till nationella prov
  • Sök stöd hos varandra
  • Dokumentera för att minnas
  • Ta ställning i frågor om digitala bedömningsverktyg
  • Betygsättning

Jag har redan tagit tag i utmaningen planera utifrån ämnets förmågor, samla in ett allsidigt bedömningsunderlag vilket jag anser ha blivit rätt så duktig på. Men jag ska under kommande läsår träna ännu mer på att ge effektiv återkoppling och låta eleverna hitta kvaliteter. Jag började att ändra min återkoppling till eleverna under detta läsår men inser att det är svårt och det behövs träning så att man får ut maximal effekt som gynnar eleverna. Jag började även under förra läsåret med ett mycket enkelt system anteckna dagligen för att minnas små glimtar av elevers kunskaper. Det ska jag fortsätta att utveckla.

Utmaningar har vi alla på olika plan i vårt eget klassrum eller inom vårt eget arbetslag. Men utmaningarna är till för att utmanas och utvecklas, det tror jag gör att jag blir en bättre lärare. Jag vill härmed avsluta följande blogginlägg med ett citat ur ovan nämna bok som jag tycker är så bra.

”När man börjar planera sin undervisning utifrån förmågorna uppstår flera spännande möjligheter. Bland annat öppnas många tillfällen till ämnesintegrering.” Sid. 23

Elever granskar appar kritiskt som de använder i undervisningen

Jag blev tyvärr inte uttagen i går på Teachmeet i Visby men jag lägger ändock ut min planering kring hur mina elever kritiskt granskat appar.

Eleverna som har testat detta går i årskurs 1,2 och 3.
Lektionens mål:
Träna på att vara kritisk och kunna utvärdera appar.
Lektionens syfte:
Pröva apparna Bornholmslek och Läs och förstå genom att kritiskt granska dessa.
Vilka förmågor tränas?
Kommunikativa förmågor som att kunna motivera, framföra och bemöta argument.
Procedurförmåga genom att söka, samla, strukturera/sortera, att kritiskt granska.
Läroplanen:
Ur syftestexten för ämnet svenska.
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker och kritiskt värderar information från olika källor.
Vid lektionens start går man igenom med eleverna lektionens mål, syfte och vilka förmågor som kommer att tränas, så det vet vad som förväntas av dem och vad som ska tränas. Då går det att utvärdera måluppfyllelsen vid lektionens slut.
Efter det går jag igenom den stödstruktur som eleverna ska använda sig av när de utforskar apparna. De ska titta på;
  • Utseendet på appen (Layouten).
  • Utformning (Var det lätt att förstå hur man skulle spela?)
  • Spelen (Var själva spelen bra?)
  • Är appen en hjälp att lära sig läsa och stava?
  • Något övrigt kring appen?
  • Betygsätta appen med hjälp av fem solar.

Under varje rubrik kunde eleverna anteckna det som var bra, mindre bra och om det hade väckts några frågor. Vi samtalar om vad orden betyder, hur de ska redovisa sina tankar och reflektioner så alla vet vad de ska göra.

Efter det presenteras att de ska utforska appen Bornholmslek. Eleverna arbetar två och två. I slutet av lektionen samlar man in vad eleverna har kommit fram till och antecknar det på whiteboarden eller liknande. Samla även in de blad där eleverna har antecknat sina funderingar.

Vid andra lektionstillfälle går du återigen genom samma mål, syfte och vilka förmågor som ska uppfyllas. Man samtalar om första lektionstillfället och hur det gick. Ni går återigen genom stödstrukturerna som är samma vid detta tillfälle. Det ska vara samma elevpar som även arbetar denna gång och det är för att du som lärare ska kunna se progressionen hos eleverna både hur de samarbetar, diskuterar men även hur de redovisar sina resultat både muntligt och skriftligt. Vid detta tillfälle fick eleverna undersöka appen Läs och förstå. När eleverna har undersökt klart samlas ni och eleverna redovisar sina resultat. Du antecknar det eleverna säger på tavlan.
Vid tredje lektionstillfället 
Lektionens mål:
Att träna på att kunna kritiskt granska.
Att träna på jämföra likheter och skillnader och att kunna se vad som är förändringen.
Lektionens syfte:
Använda ett Venn-diagram för att kunna se förändringen i det kritiskt granskade apparna.
Vilka förmågor tränas?
Metakognitiva förmågan genom att reflektera, värdera, tolka och ha omdöme om.
Analysförmåga genom att kunna jämföra likheter och skillnader.
Kommunikativa förmågan genom att kunna samtala, diskutera, redovisa, presentera och kunna framföra och bemöta argument.
Procedurförmåga genom att strukturera och sortera samt kritiskt granska information.
Till lektionen har jag förberett ett papper där jag har målat ett Venn-diagram på. Detta var första gången mina elever stötte på ett Venn-diagram så jag fick börja med att berätta vad det var och vad man brukade använda det till. I ena cirkeln skulle eleverna sammanfatta vad de kom fram till vid första tillfället med appen Bornholmslek. I andra cirkeln skulle eleverna sammanfatta vad de hade kommit fram till vid andra tillfället med appen Läs och Förstå. Efter det skulle de jämföra och se vad som var skillnaden mellan första och andra tillfället. Det skulle de anteckna i mitten av Venn-diagrammet alltså vad förändringen var. När de var klara fick de redovisa och jag antecknade det de hade kommit fram till på tavlan.
Nu kommer det viktigaste när vi var klara med detta kunde vi börja reflektera i helklass. Hade eleverna nått lektionens mål? Hade de fått träna? Hade de används sig av förmågorna? Detta brukar vara det roligaste tycker jag som lärare då eleverna nu får syn på sitt eget lärande med stöd av mig.
Till sist fick de återigen pröva något nytt Exit Ticket efter en idé av Dylan Wiliam. Med hjälp av vanliga post-it lappar skriver eleverna vad de har tyckt om lektionen och fäster lappen på tavlan innan de går ut på rast. De skriver vad de har lärt sig, eller inte lärt sig, bra saker, mindre bra saker. Man kan kalla det en utvärdering och du som lärare får en snabb överblick över vad eleverna har tyckt om lektionen.

Vad är formativ bedömning?

Inom skolan och precis som inom andra yrken svänger vi oss med begrepp som kan vara svårt att förstå när man inte arbetar med detta. Jag ska här försöka förklara skillnaden mellan formativ bedömning och summativ bedömning.

Jag börjar med den summativa bedömningen som vi helt enkelt kan översätta till att man summerar något. Det gör vi idag framförallt från år 6 med betyg. Enligt de senaste direktiven ska även övriga elever ha en summativ bedömning genom bokstäverna O= otillräckliga kunskaper, G= Godtagbara kunskaper samt M= Mer än godtagbara kunskaper. Varken för mig som lärare, elev eller ni som föräldrar säger detta er något om ert barn har O, G eller M. Det gör bedömningen opersonlig och innehållslöst anser jag.

Det är den formativa bedömningen som är intressant. Enligt den brittiska forskaren Dylan Wiliam definierar han formativ bedömning så här;

En bedömning har en formativ funktion om belägg för elevernas kunnande synliggörs, tolkas och används, av lärare, elever och deras klasskamrater, för att fatta beslut om nästa steg i undervisningen som mest sannolikt blir bättre, eller bättre grundade, än de beslut de skulle ha tagit om beläggen saknades. (Lärportalen för matematik. Modul problemlösning del 5 Skolverket Sid 1.)

Jag ska försöka ge er glimtar av den formativa bedömningen från mitt klassrum med era barn som sker dagligen. För den formativa bedömningen sker inte bara när det börjar dra ihop sig till utvecklingssamtal utan den sker hela tiden i arbetet med eleverna.

På fredagar skriver eleverna logg.

2014-03-26 20.13.10

I den här boken reflekterar era barn över viktiga saker. Det kan vara om vad som är svårt i skolan, vad gör du på rasten, vad har du lärt dig om fåglar osv. Eleven reflekterar och jag ger respons direkt i boken till eleven.

Här har ni ett exempel på reflektion;

2014-03-26 20.16.25

 

Här ser jag att eleven kan begrepp som vokaler och att eleven har koll på att efter vokaler så stavar man i bland med dubbla konsonanter. Jag ser att eleven använder stor bokstav och punkt. Jag ser att eleven kan reflektera och är medveten om vad hen behöver träna vidare på.

En eftermiddag när vi arbetar med istiden så läser eleverna texter om isräfflor, flyttblock och liknande högt. En pojke i år 1 vill pröva läsa högt för alla. Han fixar det utmärkt och alla klasskompisar ger honom formativ bedömning direkt genom att säga att han läste tydligt, högt så att alla hörde och att han läste flytande. Bättre bedömning kunde inte jag ge utan här skötte eleverna den formativa bedömningen åt mig.

Inför ett nytt arbetsområde går vi igenom mål och syfte med temat. Men även vad som ska bedömas. Det vill säga vad eleverna bör kunna när vi har arbetat klart med området. Här utformar vi något som vi kallar hållplatsen tillsammans.

2014-03-30 10.37.56

 

Jag har fyllt i hållplats 1 och 5 men eleverna hjälper mig att fylla i hållplats 2,3 och 4. När man har arbetat klart med ett tema  fyller eleven i den hållplats hen anser sig befinna sig just då. Det tar jag med mig till den formativa bedömningen som skrivs på schoolsoft.

Efter den del lektioner kan vi använda oss av något som kallas ”Exit Tickets” en idé från Dylan Wiliam. Vi reflekterar tillsammans vad som gick bra på lektionen och vad som vi behöver arbeta vidare med. Det ger mig en signal om vad eleverna behöver träna på och hur jag ska förändra, lägga till, ta bort till nästa lektion. För det är mitt ansvar att göra bra lektioner men det kan jag inte själv utan det är ju eleverna som är min spegel.

Som ni förstår så sker bedömningen hela tiden både  muntligt och skriftligt. Det ni får se som föräldrar är en sammanställning vid ett utvecklingssamtal. Men där den formativa bedömningen baseras på allt det eleven gör under dagarna i klassrummet. Min upplevelse är att eleverna vet vad de kan och vad de ska öva på det skriver vi ner i en individuell utvecklingsplan IUP, eller som det nu ska heta framåtsyftande utvecklingsplan. Medan min uppgift är att guida barnen rätt på sin väg till kunskap.

Därför anser jag det viktigt med en formativ bedömning där eleven har varit delaktig i processen. Då är ju denna blogg ett viktigt instrument där ni kan följa arbetet i klassrummet hela tiden. Som ni säkert förstår när ni ser bilderna och läser texterna kan ni också bedöma elevernas förmågor utan att vara i klassrummet.

Artikel även publicerad på Storkis123.se

Mina stapplande steg mot cirkelmodellen

I förra veckan började jag mina stapplande steg mot genrepedagogik och cirkelmodell. Jag har så länge velat pröva på allvar men i bland räcker inte tiden till som lärare och andra projekt kommer emellan. Men efter att gått med i det digitala skollyftet bestämde jag mig för att satsa målmedvetet kring detta område. Jag är övertygad om att genrepedagogiken gagnar alla elever oavsett om man har svenska som modersmål eller inte.

Under hösten har jag läst böcker, funderat, reflekterat för att till slut börja våga testa. Så som sagt i veckan började jag. Mina elever i klassen skulle precis börja ett nytt arbetsområde kring rymden och stjärnor. Jag visste att eleverna i år 2-3 hade arbetat med rymden under våren men för år 1 var det nytt.

Jag börjar alltid alla nya temaområden med att gå igenom min pedagogiska planering och tillsammans med eleverna skapar jag även ett bedömningsdokument. När det var klart fick eleverna berätta för mig vad de kunde om rymden och stjärnor. Svaren antecknade jag på tavlan som en tankekarta. Det visade sig att det var inte så mycket de kunde eller kom i håg. De reflekterade även över att de inte hade fått så mycket faktakunskaper utan de hade pysslat mest. Men vi får se när vi drar igång på allvar då brukar kunskaperna träda fram som de har erövrat tidigare.

Men det är nu jag tar ett annorlunda grepp än tidigare. Jag hade lånat ihop olika faktaböcker av olika svårighetsgrad. Dessutom hade jag flera vuxenfaktaböcker. Jag berättar för eleverna att de nu får titta i böckerna och läsa hur de vill, men de ska skriva upp frågor de får om rymden och stjärnor på ett papper.  På tavlan hänger jag dessutom upp ett papper där de ska skriva upp svåra ord och begrepp de stöter på i böckerna.

Nu satte en febril aktivitet i gång. Det diskuterades, lästes, undersöktes, frågades, jämfördes, funderades, eleverna var fullständigt uppslukade av böckerna även de svåraste faktaböckerna för vuxna. De skrev frågor och fler och fler svåra ord och begrepp skrevs upp på tavlan. När vi närmades oss rasten hade de inte ens tid att gå ut på rast. Jag var helt lycklig och jag ser fram emot nästa lektion.

Vi är inne i fas 1 i cirkelmodellen och ska nu bygga begrepp och få en förförståelse kring området rymden och stjärnorna. Det känns som vi är på god väg.

Läsa med sticka går det?

Följande inlägg publicerades i kväll på min andra blogg www.miovi.se

I dag gjorde jag flera kollegor nyfikna på Twitter med följande inlägg.

 

Men nu är det ju så att det inte jag som kom på detta utan du Marie Andersson. Idén är ju riktigt bra. Tanken är ju följande att när eleverna har blivit varma i kläderna och vi tillsammans har prövat och övat ska använda oss av stickorna när vi modellerar kring olika texter.

Man kan använda stickorna innan man börjar läsa en text genom att eleverna får fundera över vilka läsfixare de kan tänkas komma att behöva.

Under läsningen av en gemensam text och medan jag modellerar kan eleverna få använda stickorna för att visa vilken av läsfixarna jag använde just då.

Efter en läsning av en text kan vi ha en gemensam diskussion över vilka av läsfixarna man måste använda för att förstå texten som precis har blivit uppläst.

Eleven kan själv använda stickorna som stödstruktur vid muntligt samtal kring en text.

Jag tänkte också att det skulle vara spännande se om man kunde synliggöra skillnaden mellan olika geners med hjälp av stickorna. Då tänkte jag så här att man läser högt en saga och sedan en faktatext. Efter det diskuterar man vilka av läsfixarna man använder. Använder man någon läsfixare mer än någon annan osv.

Tanken slog mig precis i skrivandet stund att detta kan vara en hjälp för mig vid bedömning. Den enskilda elevens förmåga blir synliggjord genom att eleven visar vilka olika läsförståelsestrategier eleven använder sig av. Jag får möjligheten att rent visuellt se hur eleven tänker och reflekterar när de använder lässtickorna. Jag ser om eleven tar egna initiativ och använder sig av lässtickorna på ett säkert sätt samt hur eleven muntligt kan förklara hur hen tänkt. Jag ser även de elever som sneglar på sina kamrater och som agerar osäkert med lässtickorna, vilket ger mig en signal om vilka elever som är med på tåget eller inte.

Jag vet ju inte om detta nu kommer att fungera men det är ju värt ett försök. Återkommer när vi har testat.