Att glädjas med en kollega

I förra veckan berättade en kollega för mig om en lärandestund hon hade haft med sina elever. Det hade gått till som så här. Hon har under hösten börjat använda sig av ”Exit-Ticket” som utvärdering för eleverna på hennes lektioner. På vanliga enkla post-it lappar skriver eleverna vad de har lärt sig på lektionen eller om några frågor på undervisningen har väckts. Det kan även vara som så att eleverna ska skriva vad som har varit bra, mindre bra och vad de behöver veta mer om.

Dessa ”Exit-ticket” hade hon sparat sedan i höstas och klistrat upp på papper för varje elev. Så kom då tillfället i förra veckan då min kollega fick nytta av de sparade post-it lapparna. Jag har också gjort detta med mina elever men läst utvärderingarna och använt mig av svaren till nästa lektion. Sedan har jag kastat lapparna.

Åter till lektionen. Nu delade min kollega ut varje elevs sammanställda post-it lappar och det blev glada tillrop i klassrummet när eleverna åter fick läsa vad de hade skrivit. Nu frågade min kollega eleverna om det fanns någon elev som kunde dela med sig någon utvärdering som hen tyckte inte var så bra. Förslagen skrev hon på tavlan. Så bad hon eleverna om några utvärderingar som de var nöjda med och skrev även dessa på tavlan.

Tillsammans kunde de nu ha en diskussion om vad som är bra utvärdering och mindre bra utvärdering. Förutom det kunde alla elever se sin egen utveckling och progression. Deras utvärderingar hade blivit allt mer detaljerade över tid. De hade även utvecklat sitt språk och använde sig av allt fler ämnesspecifika begrepp.

Jag blev så glad när min kollega berättade detta för det är just dessa stunder som man längtar efter i klassrummet. När eleverna upptäcker och får syn på sitt eget lärande och de känner stolthet. Jag kände också hur glad jag blev av att min kollega delade sin egen glädje med mig och vi kunde njuta av lärandet som hade skett på lektionen.

Tack för det säger jag och jag kommer sno idén att spara post-it lapparna i fortsättningen.

Glass, katt, och, att kan de bli inre bilder?

I mitt kollegium på AtheneFardhem och förskolelärarna på förskolan i Fardhem går nu tillsammans en studiecirkel om läsförståelse i undervisningen av Barbro Westlund. Inför träffarna har man olika uppgifter man ska göra tillsammans med de barn/elever man träffar dagligen. Till den kommande studiecirkelträffen ska vi ha arbetat med elevernas inre bilder.

Jag har funderat ett tag på hur jag skulle lägga upp det då mina elever är ganska vana att göra detta. Jag ville dock denna gång få till en spännande diskussion kring skapandet av inre bilder utan att läsa högt ur en bok som jag vanligtvis gör.

Så efter ett det att jag hade funderande blev det då dags och nu så fick eleverna träna på bråk i matematik på ett och samma bräde. De fick ett vitt papper av mig, det papperet skulle de vika i tredjedelar för att sedan vika en gång till för att skapa sjättedelar. Vilken tur att vi precis hade arbetat med bråk i matematik. Till slut så lyckades alla få till sex fina rutor som de markerade med blyertsstreck.

Nu berättade jag för eleverna att de skulle få skapa egna inre bilder men att vi skulle göra på ett annat sätt än vad de var vana vid. Jag bad också eleverna att de skulle fokusera helt på sig själva och att det var deras egna inre bilder som var intressanta. För att eleverna inte skulle fokusera på detaljer, färger fick de bara använda blyerts. Jag betonade att det inte var viktigt hur fin bilden blev utan att det var deras första inre bild som var viktig. Under denna lektion bad jag även eleverna att inte prata med varandra utan att bara koncentrera sig på sig själva.

Nu var de redo och jag sa nu högt ordet glass. Eleverna målade den första bild som kom upp i minnet. Sedan blev det regnbåge och katt. Eleverna målade direkt utan att fundera på utseende och utformning. Nu berättade jag för eleverna att det nu kunde komma ord som de kanske inte fick direkt fick någon bild ur minnet såsom katt och glass, utan de skulle ändå pröva rita. Jag sa nu högt ordet och för att sedan följa upp med att. Eleverna såg lite konstiga ut men de ritade. Nu var vi framme vid den sista rutan. Nu bad jag eleverna att blunda och verkligen lyssna på det jag sa.

Jag berättade nu om en klubba och bad eleverna föreställa sig ljudet av pappret som omsluter klubban, lukt, smak, färg och när jag var klar med mina beskrivningar om klubban och hur det känns när man äter den så skulle barnen rita sin klubba och nu fick de använda färg. Med liv och lust satte de i gång.

2014-11-25 16.33.212014-11-25 16.33.46

Här har ni resultaten. När eleverna hade ritat klart samlades vi tillsammans på samlingsmattan. Framför sig visade eleverna upp sina bilder. Vi kunde konstatera att de flesta hade samma inre bild kring glass, regnbåge och katten. Katten var oftast den inre bild de hade av sin egna katt hemma. Det som var spännande att diskutera tillsammans var bilderna av orden och, att. En del elever sa att de såg orden bara medan en del ville sätta in orden i ett sammanhang och ritade streckgubbar som sa och eller att. När det gäller klubban så hade några ritat runda klubbor medan andra platta.

Men på min fråga vilket ord som var enklast att få en inre bild kring var inte klubban som jag trodde utan glass, regnbåge och katt. Jag frågade då eleverna om de hade fått lukt, smak och ljud ur minnet kring klubban medan jag hade berättat och det hade de alla fått. Eleverna tyckte att det var häftigt just med att de hade kunnat höra ljudet och känna smaken av klubbor. Precis så här är det när du läser fröken säger eleverna.

På min fråga om de tyckte att det hade varit en bra övning så svarade alla ja och de ville göra det fler gånger. Jag kan tänka mig att det kan bli mer klurigt om det är ord som inte riktigt är bekanta för eleverna. Det som var roligast med denna övning var det som till sist kom som förslag från eleverna själva. En pojke i klass tre säger högt till alla andra att han hade fått en berättelse i huvudet genom de bilder han hade ritat. Så sagt och gjort alla ville nu skriva en kort berättelse på baksidan av pappret. Inget jag hade tänkt mig men vad gör man inte för att ställa upp på sina elevers idéer.

Läsning och soppa hör det ihop?

Ja, det gör det! I varje fall på AtheneFardhem där jag arbetar. Som tradition anordnar vi en soppkväll varje höst där vi bjuder in föräldrar, syskon och elever till en soppkväll på skolan. Det här läsåret har vi ”Läsning” som utvecklingsområde så temat för kvällen var så klart läsning. På borden över hela skolan stod det böcker som skulle bjuda in till läsning under kvällen.

2014-11-19 17.54.052014-11-19 17.54.08

 

Förutom böcker så var det dukat för nybakat bröd och morotssoppa.

2014-11-19 17.55.59

Men innan man fick hugga in på soppan så skulle man leta rätt på bokstäver i ordjakten. Fritidspersonalen på skolan hade förberett genom att ta närbilder på olika platser på skolan. Bilderna samlade vi på ett gemensamt dokument, åtta bilder blev det. När de gick runt på skolan och letade efter bilderna och hittade de rätt så hittade de nu i stället en bokstav. Lyckades de få ihop åtta bokstäver kunde de skapa ordet Spågumma!

2014-11-20 08.23.11

Både barn och föräldrar sprang kors och tvärs på skolan och det var lite klurigt tyckte de allt. Men det var många som även löste uppgiften till slut. Efter ordjakt och soppa kunde man köpa kaffe och goda kakor av år 5. Alla gick hem nöjda och glada.

Allt detta fick jag som idé när jag läste ett blogginlägg av Ninna Kristiansen så ett tack till henne. Det är det bästa med det utvidgade kollegiet.

Att krypa in bakom texten

Inledning

En tankeprocess startade hos mig efter det jag hade varit på en föreläsning med Barbro Westlund den 20 oktober i Visby. Hon pratade om faktatexter och att man skulle leda eleven in bakom texten för att på så sätt väcka engagemang och nyfikenhet. Det där låg och grodde inom mig. Samtidigt har jag läst flera olika böcker om språket och språkutveckling som ni kan se här på min blogg. Jag har även varit inne på portalen för språklyftet och läst några intressanta artiklar om textsamtalet skrivna av Gunilla Molloy och Anne-Marie Körling.

Det ledde till en annan start på det tema jag just för tillfället höll på och planera inom teknik för mina elever i år 1-3. Denna gång har jag tänkt på språket, byggandet av begrepp, genrepedagogik och skapandet av engagemang, lust och nyfikenhet. I temat ska eleverna arbeta med att skapa egna kylskåpsmagneter så förutom teknik kommer de att arbeta med fysik och bildämnet.

Uppstart

Till första lektionen hade jag tagit fram en bild på ett kylskåp, kylskåpsmagnet, magnetit och en fåraherde. Dessa bilder fäste jag på whiteboarden i klassrummet. Vi började prata om bilderna så att jag visste att alla elever förstod vad det var på bilderna. Det visade sig att kylskåpet, kylskåpsmagneten och bilden på stenen magnetit kunde lämnas utan större funderingar. Men bilden på den gamla mannen var klurigare. Vem var det? Hur ser han ut? Vad håller han i handen? Varför finns det får? Vad gör han? Vart befinner han sig? Frågor som till slut gav svaret fåraherde. Det var inte självklart för eleverna vad det var och vad en fåraherde gjorde. När vi hade utrett detta begrepp fick eleverna frågan Hur hör dessa bilder ihop?

Nu hade jag tänkt på Gunilla Molloys bidrag till modulen kring textsamtal på läslyftets portal. Texten heter; Samtal om text. Läsloggar en introduktion. Gunilla skriver där följande.

Tanken bakom detta undersökande skrivande är att vi ofta vet mer än vad vi är medvetna om. (Sid.2)

Jag tänkte att utifrån frågeställning låta eleverna tänka själva först och utifrån sina egna förutsättningar då undervisningen sker i c-form. Så de fick 20 minuter på sig att rita och skriva hur de trodde att bilderna hörde ihop. Det var knäpptyst och alla började arbeta.

När tiden var ute gick jag igenom alla elever som fick berätta hur de trodde bilderna hörde ihop. Jag drog streck mellan bilderna. Det är ett sätt att illustrera elevernas tankebanor. För efter alla hade fått säga sitt kunde vi även klart se vilka bilder som eleverna tyckte hörde ihop. Jag har även markerat med röda kryss under de bilder eleverna trodde var en ”luring” vilket innebär att jag som lärare har lagt in en bild som inte hör dit, tyvärr fåraherden 🙂 enligt eleverna.

2014-10-27 14.10.36

Reflektionen från den lektionen var att då jag hade givit alla elever en möjlighet att reflektera själva först så kunde alla elever även berätta om sina tankar. Precis som Gunilla Molloy även skriver om att eleverna vet mer än vad de är medvetna om. För deras tankar och reflektioner var mycket intressanta och de reflekterade även över kopplingen mellan magnet, magnetit och magnetism. Detta är kanske inte till utformningen en läslogg men som Molloy skriver;

Avsikten med läsloggen är att eleverna skall få möjlighet att samla sina egna tankar innan de möter kamraternas tankar i en diskussion. (Sid.4)

Andra lektionstillfället

Till detta tillfälle hade jag kopierat upp en faktatext om ”Magnetism är en osynlig kraft”. Det var till det här tillfället jag hade tänkt färdigt kring det Barbro Westlund pratade om att krypa in bakom en text.

Jag började med att eleverna fick fundera kring vad det var för genre på den text de precis hade fått av mig. Förslagen kom snart att det kunde vara en ”sanntext”, ”påriktigttext”. Eleverna har pratat mycket om källkritik och hade redan nu en känsla för att det kunde vara en faktatext men hittade inte rätt begrepp. Jag fick här hjälpa dem med begreppet faktatext.

Nästa fråga blev till eleverna vad en rubrik är och de kunde nu berätta att det var den text som stod längst upp på sidan och sammanfattade vad texten skulle handla om. Nu vara alla med på att det var en faktatext och det som stod i texten handlade om magnetism och att det med all säkerhet var sann.

Jag började läsa texten högt för eleverna och under tiden skulle de stryka under orden de tyckte var svåra eller som de inte förstod. När det var klart började jag om igen och tog mening för mening och skrev upp på whiteboarden de begrepp som de hade strukit under.

När det arbetet var klart fick de klura en stund om de kunde se några samband mellan orden. Precis som första gången ritade jag streck mellan begreppen.

2014-11-03 12.55.16

Efter en stund säger en elev i år ett att det saknas ett ord magnetisk, så jag skriver det ordet med blå text. På min fråga om de nu kan se några samband, så kunde eleverna det så klart och det ser ni även här som de blå strecken på tavlan.

Nu var det dags att krypa in bakom texten och det gör jag med berättelsen om fåraherden Mustafa som Hans Persson skriver i sin bok ”Nyfiken på naturvetenskap”. Mustafa upptäcker magnetismen av en slump. Då ett av hans lamm har krupit in i en grotta och Mustafas käpp fastnar i taket på grottan.

När jag har läst klart låter jag nu eleverna illustrera de inre bilder de har skapat kring berättelsen. Det är nu något väldigt spännande händer. Eleverna sätter sig i mindre grupper och börjar måla. Under tiden diskuterar de berättelsens innehåll och kopplar innehållet till den faktatext vi inledde lektionen med.

Reflektionen kring detta är hur engagerade eleverna är, de är nyfikna och vetgiriga. Ni ska veta att jag ännu inte har nämnt vilka begrepp vi ska arbeta med inom temat. Det enda jag har sagt efter första tillfället är att vi ska arbeta med kylskåpsmagneter. Trots det har eleverna redan benämnt flera begrepp som magnetism, magneter, magnetit och att de måste höra ihop. De har även pratat om att dra ihop sig och stöta ifrån. Eleverna är precis upp i den process som innebär att de bygger grunden till förståelsen av begreppet magnetism.

Tidigare har jag oftast börjat med en tankekarta där eleverna har fått berätta vad de vet om magneter. Utifrån tankekartan har de fått undersöka och laborera för att därifrån få en förståelse för magneter och magnetism. Det går det med, men de får inte språket och möjligheten att kunna sätta ord på det dom ser och undersöker samt som de sedan även ska formulera skriftligt.

På detta sätt ger jag eleverna chansen till ett språk. För när vi till slut är framme vid själva görandet kan de använda begreppen och förstå betydelsen och sätta begreppen i nya sammanhang.

Jag är mycket spänd på fortsättningen både hos eleverna och hos mig själv.

 

 

Uppdrag förstelärare

Sedan den 15 augusti är jag förstelärare och det känns stort och ansvarsfullt. Mitt utvecklingsområde är läsning/läsförståelse och bakgrunden till det är att läsning och läsförståelsen har gått ner hos de svenska eleverna. Mitt andra uppdrag är att utveckla det kollegiala samarbetet. Med ett öppet klimat och öppet sinne för att ta del av varandras kunskaper ökar elevernas trygghet. Med ökad trygghet ökar även måluppfyllelsen.

Här kommer lite av vad vi redan har hunnit med på vår arbetsplats då vårt kvalitetsarbete är inriktat mot läsning.

Hur gör man då?

Vid skolstart så hade jag skrivit ihop en liten pjäs som handlade om de olika lässtrategier som återfinns i materialet från ”En läsande klass”. Personalen på skolan spelade de olika karaktärerna medan jag högläste ur en bok. Detta gjorde vi första dagen på höstterminen då både elever och föräldrar hade samlats. Vi önskade eleverna välkomna tillbaka till ett läsrikt skolår.

I varje klassrum sker det en medveten högläsning varje dag. Med det menar jag att vi vuxna modellar högt för eleverna för att tydligt visa eleverna hur man använder olika lässtrategier. Vi genomför även olika övningar i samband med högläsningen.

Storsamling

På vår skola har vi något som vi kallar storsamling en gång i månaden ungefär. Då samlas alla elever och vi lärare spelar upp en pjäs för eleverna som är kopplat till det kvalitetsarbete vi driver på skolan. I år är då temat läsning och läsförståelse.

Första storsamlingen hade rubriken folksagor. Jag hade skrivit ihop en pjäs där vi presenterade folksagans ursprung. Eleverna fick stifta bekantskap med Charles Perrult, Bröderna Grimm, Asbjörnsen & Moe samt sagorna i Tusen och en natt. Sedan samlas eleverna i respektive klassrum och samtalar om det de har sett. Vi passade även på att repetera de typiska dragen för sagor.

Efter förmiddagsrasten samlas sedan eleverna i tvärgrupper. I tvärgrupperna har vi elever från förskoleklass till år 6. Denna gång så läste jag upp en saga som var nedtecknad av norrmännen Asbjörnsen & Moe som hette Tuppen och hönan i hasseldungen. Under tiden jag högläste modellerade och ställde jag frågor till eleverna så att de aktivt blev tvungna att använda sig av olika strategier. Till sist fick de måla en inre bild de hade fått under högläsningen. När de var klara lade vi bilderna i kronologisk ordning och återberättade tillsammans sagan en gång till.

Föräldrasamverkan

Under förra veckan (v.39) hade vi föräldramöte för hela skolan. Efter att föräldrar hade fått information av rektorer så samlades vi i respektive klassrum. Ett mål denna kväll var att informera föräldrarna och synliggöra det övergripande tema vi har för läsåret läsningen. Så i varje klassrum högläste vi och modellerade vi precis som vi gör när vi har eleverna för att de till sist skulle skapa en egen bild de hade fått under högläsningen. Innan de lämnade klassrummet för kvällen skulle de också lämna ”feedback” på kvällen genom att skriva på en post-it lapp. Kvällen blev mycket uppskattad av föräldrarna.