Morfar högläste för min mormor

För en kort tid sedan läste jag en bok skriven av Anne-Marie Körling. Boken heter Ovan Trädtopparna som handlar om olika människors tankar om läsning. När jag började läsa boken bet den fast i mig med en gång och jag kunde inte sluta läsa. Redan från början började tankar snurra runt i mitt huvud. Tankar om min egen läsning, skolgång, mina elever, min egen undervisning, för att sedan vidgas till min egen barndom min mans läsupplevelser och mina närmsta släktingars läsupplevelser. Tankar och reflektioner som aldrig tar slut. Frågor som väcks, frågor som jag får svar på, frågor som jag inte får svar på.

I går högläste jag för min man en berättelse ur boken. I solen, gungandes i hammocken, samtalade vi om berättelsen och om att läsa.

I dag i samma hammock gungandes med kaffekoppen i handen samtalade vi om våra mor- och farföräldrar och deras läsande. Vi kom fram till att vi har olika upplevelser.

Jag minns min mormor och morfar som två läsande individer. I år om de hade levt hade min mormor fyllt 100 år och min morfar 98 år. I min barndom minns jag morfar sittandes vid köksbordet och läsa en bok eller någon tidning om han inte löste ett korsord eller spelade in musik på kasettbandspelaren när han lyssnade till ”Skivor från Vetlanda”. Mormor låg på soffan för hon läste inte längre och det var inte för hon inte kunde utan för att hennes ögon hade blivit så dåliga så hon inte kunde läsa. Morfar läste högt för mormor där hon låg på kökssoffan och jag och min bror lyssnade också. När jag hade lärt mig läsa satt jag vid samma köksbord som min morfar med mormor på soffan och nu var det jag som läste högt för både mormor och morfar.

Morfar löste korsord och speciellt barnkorsord och det var i ett endaste syfte. Vinsten var ofta böcker. Jag och min bror vann många böcker utan att lösa ett endaste barnkorsord.

Jag minns även att mina föräldrar aldrig läste för oss, däremot såg de till att vi var medlemmar i en bokklubb. Så från det vi var små kom det regelbundet böcker hem till oss på posten. Jag funderar på varför de aldrig läste för oss? Förmodligen hade de inte tid. Då min pappa inte lever längre kan jag inte fråga honom men jag vet att han som pensionär läste väldigt mycket. Min mamma läser också väldigt mycket och här har jag ännu möjligheten att fråga henne om läsandet.

Ju mer jag tänker på böcker och att läsa väcks nya minnen till liv. Jag hoppas att något minne väcks hos mig där jag minns hur jag lärde mig att läsa för det har jag glömt.

Jag tänker att i höst ska jag väcka eleverna och elevernas familjers läsminnen till liv. Jag ska högläsa ur Anne-Maries fantastiska bok för mina elever. Bokens berättelser är även en tidsresa tänker jag. De äldre människorna i boken speglar en annan tid och hur viktigt boken var och hur viktigt det var att kunna läsa. Min förhoppning är att väcka nyfikenhet hos mina elever. Kanske läsa något som någon av det människor i berättelserna har läst.

På grundlärarprogrammet i höst när jag har seminarium kring läsning och bokstavsinlärning kommer lärarstudenterna få lyssna till högläsning. För i berättelserna får jag som läsare och lärare många viktiga tankar från berättarna något som jag som lärare kan bära med mig i mötet med en nybörjarläsare.

 

Hur vill du bli bemött?

Hur vill du bli bemött? Det är en viktig fråga att ställa sig själv någon gång då och då. Bemötandet är viktigt oavsett om det är i din vardag eller om det är möten i ditt arbete. Det kan vara möten offentligt eller privat. Oavsett vad eller vart ,är mötet och bemötandet viktigt. Jag ska inte här och nu påstå att jag är ett proffs och man kan inte alltid lyckas för man har rätt att misslyckas. Det är svårt att i bland mötas och i bland är det svårt att bemöta på rätt sätt.

I mitt arbete som lärare möts jag av kollegor, föräldrar och elever många gånger varje dag. Som lärare bemöter jag kollegor, föräldrar och elever många gånger varje dag. Varje tillfälle är unikt. Varje möte är unikt. Varje bemötande är unikt. Möten kan gå smärtfritt, kan vara upplyftande, kan vara glädjande, kan vara sorgliga och kan vara svåra. Bemötandet kan gå smärtfritt, kan vara upplyftande, kan vara glädjande, kan vara sorgliga och det kan vara riktigt svårt.

I vårt rektorsområde har vi fått statliga pengar att genomföra en provomgång av Specialpedagogiska lyftet. Första modulen som ännu Skolverket håller på att bygga upp heter ”Inkludering och delaktighet”. Hela kollegiet i rektorsområdet har träffats tillsammans med handledare vid några tillfällen under höstterminen. Det arbetet fortsätter nu under vårterminen. Jag själv har förmånen att vara handledare vilket är mycket utmanande, spännande och lärorikt. För i det kollegiala mötet sker det ett lärande och vi får bemöta varandras tankar och åsikter. För det andra är de texter man ska läsa inom modulen. texterna väcker nya tankar, väcker en nyfikenhet som leder dig in på nya spår.

Jag har läst två böcker som är en del av de spår jag blivit ledd in på när jag läst andra texter. Den ena boken har rektorsområdet köpt in för att alla ska läsa Beteendeproblem i skolan av Bo Hejlskov Elvén. Den andra boken som omnämnts i någon text jag stött på heter Psykologi för klassrummet Tuija Lehtinen & Jenny Jakobsson Lundin.

Böckerna är mycket läsvärda och kan vara bra verktyg för dig som pedagog i just mötet och bemötandet av kollegor, föräldrar men framförallt elever. Att vara lärare är oerhört komplext. Jag vill inte här och nu påstå att det är svårt men det krävs definitivt en hel del av dig. Du möter och bemöter inte en individ i taget hela tiden utan du möter och bemöter kanske ett tjugotal individer på samma gång. Av dessa tjugotal individer behöver du kanske möta och bemöta individen som om du vore ensam med den individen. I bland blir det fnurror i mötet eller bemötande vilket leder till att mottagaren reagerar på ett oväntat sätt. I bland har eleverna fått fnurror i mötet eller i bemötandet med varandra. Dessa fnurror måste jag som lärare stötta och vägleda eleven i så att fnurrorna löses upp. Det kan i bland bli mycket svårare än vad det var tänkt.

I båda böckerna framträder många bra verktyg i hur du som lärare kan förebygga och underlätta i arbetet med att mötas och bemöta andra respektfullt. Några punkter blir speciellt tydliga tycker jag och som jag tror många gånger är det som egentligen är problemet när det blir fnurror i mötet eller bemötandet.

  • Brist på vuxenansvar.
  • Brist på höga förväntningar på barnets förmåga.
  • Du tappar din självkontroll som vuxen.
  • Sänder omedvetna signaler genom tonläge och kroppsspråk.
  • Brister i ledarskapet.
  • Får eleven att känna sig misslyckade.
  • Lär inte eleverna strategier för att lyckas.
  • Söker inte efter metoder för att lösa problem.
  • Otydliga krav.

Jag vill avsluta med att citera Bo Hejlskov Elvén ur boken Beteendeproblem i skolan sid. 16. Citatet tycker jag sammanfattar det jag vill ha sagt och att det är det vi bör reflektera över, vilket kanske är en brist många gånger.

”I skolan upplevs ofta beteendeproblem som att det är eleven som har problem. I verkligheten är det dock oftast du som pedagog som upplever elevens beteende som ett problem. Eleverna själva ser sällan sitt ”problem” som ett problem, vilket gör att de inte automatiskt har motivation att ändra sitt beteende. Du måste inse att ansvaret i stället ligger hos dig själv och dina kollegor och att ni måste vara väldigt motiverade att ändra den aktuella situationen så att beteendeproblemet inte uppstår fler gånger”.

Jag älskar läsförståelse!

Jag älskar läsförståelse! Det kunde jag läsa på en post-it lapp som en elev hade skrivit till mig. Precis så vill jag att mina elever ska känna. Det ska vara roligt att läsa, det ska vara roligt att uppleva, det ska vara roligt att förstå, det ska vara roligt att utmanas och det ska vara roligt att få feedback på sina tankar.

I mitt förra inlägg här på bloggen som heter ”Hur ska jag göra? Att använda sig av olika strategier” skrev jag att jag skulle följa upp med ett nytt blogginlägg och här kommer det. Jag hade ju blivit inspirerad av det här som kallas Collaborative Writing och beskrev första testet med eleverna i förra blogginlägget. Då utgick vi från en bild.

Av olika anledningar har då andra testet dröjt men så i fredags var det äntligen dags. Jag hade hämtat ut en text från En läsande klass ur boken Förvandlad av Mårten Melin. Texten var kopplad till den bild som de hade fått reflektera över i första testet.

Eleverna fick plocka fram sitt reflektionshäfte som är ett helt vanligt kollegiehäfte. De skulle slå upp en nya sida i häftet och precis som förra gången dela in A4 sidorna i fyra kolumner. Jag började med att läsa texten högt för eleverna och de skulle följa med i texten. Att jag läser texten högt är för att de elever som har svårt med läsningen ska kunna vara delaktiga i samma uppgift som alla de andra kompisarna.

Efter att jag har läst texten skriver de rubriken citat i första kolumnen. Nu ska de välja ut tre meningar ur texten. Motivet för valen av meningar kan vara att de tycker de är svåra, intressanta, spännande, roliga osv. Till detta får de 5 minuter.

I nästa kolumn ska de skriva rubriken Min tanke här ska de nu ge en förklaring till de val av meningar som de har gjort. Jag uppmanade dem även att göra olika textkopplingar om de kunde det. Här fick de 7 minuter.

När de är klara med andra kolumnen är det dags för ett byte. Det vill säga att de byter anteckningsbok med en klasskompis. I tredje kolumnen skriver man rubriken Tro eller tvivel här ska kompisen skriva en reflektion. Kompisen ska läsa kolumn ett och två och reflektera över valen som kompisen har gjort. Här kan man ha synpunkter på motiveringen, citat, osv. Man har även möjlighet att utveckla sin kompis förklaringar eller ställa frågor. Man kan även ge feedback på vad kompisen ska tänka på framöver. Till detta behöver de minst ha tio minuter.

När det är klart byter man tillbaka och då är det dags för sista kolumnen som får rubriken Frågor och svar. Nu ska man läsa vad kompisen har skrivit i föregående kolumn. Man ska fundera på kamratens respons och nu har man möjlighet att utveckla sina egna tankar ytterligare. Nya frågor kanske har väckts och man har möjlighet att svara på kompisens nya frågor.

fil-2016-11-22-18-42-35fil-2016-11-22-18-42-48

Då detta var första gången får jag säga att de har varit mycket duktiga. De valde ut tre meningar, reflekterade, gav respons och kunde reflektera igen. De behöver utveckla sina val av citat, de behöver träna på motiveringen och att kunna göra textkopplingar, de behöver träna på att fördjupa och utveckla kompisars tankar och att kunna ställa nya bra frågor och de behöver träna på att vidga sina egna tankar efter respons. MEN de är på gång och de tycker att det är roligt. Så förutsättningarna att de ska utvecklas är goda!

Hur ska jag göra? Att använda sig av olika strategier

Jag har tänkt att under höstterminen satsa på att arbeta med olika strategier inom läsning med mina elever i år 4-5. Jag har upptäckt att eleverna har arbetat med materialet och med strategierna i En läsande klass men strategierna har inte fastnat och används inte av eleverna i vardagen.

Jag tycker materialet är till viss del bra och en bank för mig som lärare att hämta texter ur. När materialet kom ut varnade Barbro Westlund, lärare, filosofie doktor och lektor i läs- och skrivutveckling för materialet. Hon var rädd att man använder materialet som pedagog utan eftertanke och att eleverna inte kommer ned på djupet med sin läsning och förståelse av olika texter. Jag är faktiskt rädd att jag får hålla med henne. När man i bland har förmånen att byta arbetsplats och med det även får träffa nya individer så ser man nya saker som pedagog vad avser undervisning.

Det jag har kunnat reflekterat över är att eleverna känner igen de olika figurerna och kan nämna dessa vid namn som spågumman, reportern och så vidare. De kan i de flesta fall berätta hur de ska användas, men här är det slut. De olika strategierna används inte i vardagen utan de används bara under det specifika lektionspasset om man arbetar med läsförståelse. De förstår inte att de kan använda sig av bilden i en faktabok som exempel, för att få svar på frågor om textens innehåll. De ställer inte heller frågor till texten på olika nivåer. De kan inte ens formulera egna frågor om textens innehåll. De tar inte hjälp av rubriker eller bläddrar i boken för att få ledtrådar som de sedan kan tolka och dra slutsatser kring. Jag upplever det som att eleverna bara arbetat med läsförståelsen på ytan och ingen djupinlärning har ägt rum. De tycks inte heller förstå att man kan använda olika strategier i alla andra sammanhang. Utan de tror att man bara kan använda strategier under ett visst lektionspass.

Jag skulle rekommendera kollegor att gå eller arrangera studiecirkel utifrån Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse” . Till den boken finns ett färdigt studiecirkelmaterial som är väldigt bra om man själv vill ha en djupare förståelse kring läsning och läsförståelse.

Under sommaren har jag roat mig när jag haft lust att läsa olika artiklar på Läs- och skrivportalen. På portalen finns det så mycket bra tips, artiklar, filmer som man kan hämta inspiration ur, men även för att få tankar om hur du ska utveckla din egen undervisning. I en av modulerna som heter ”Främja elevers lärande i NO, I” fanns det ett spännande arbetssätt som legat och grott i mitt minne sedan jag läste om det. Arbetssättet handlade om ”Tänka och skriva för att lära i NO”. Det handlar om Collaborative Writing, som är ett verktyg för att skapa förutsättningar för elever att tänka utifrån ett ämnesinnehåll med stöd av och i samspel med andra. Jag vet att när jag läste artikeln tänkte att detta kan jag säkert använda i andra ämnen än i bara NO.

Så äntligen kom dagen då jag tänkte testa Collaborative Writing med mina elever i år 5. Arbetssättet är helt nytt både för elever och för mig som lärare och hade ingen som helst aning om hur det skulle tas emot. Så sagt och gjort jag körde en testlektion. Eleverna tog fram sitt anteckningsblogg i svenska och delade in två hela sidor i boken i fyra kolumner. Jag inledde lektionen och berättade att de skulle få testa ett nytt arbetssätt som hette Collaborative Writing och att de nu skulle få tänka med pennan. Jag berättade att detta var en provomgång och att det var nytt även för mig.

I första kolumnen så skulle de skriva rubriken observera och beskriv. Sedan fick de en bild på omslaget av boken Förvandlad av Mårten Melin framför sig. Nu så skulle de beskriva vad de såg. Utifrån vad de såg i bilden kunde de även använda sina sinnen när de skulle beskriva som exempel, det luktar unket och gammalt eller jag hör ett gnisslande ljud. Det viktigaste här är att de inte ger någon förklaring. Själva skrivmomentet begränsas till cirka fem minuter.

Nästa kolumn ska eleverna skriva rubriken Min idé om det jag ser. Nu ska eleven ge en förklaring till det hen ser. De ska utgå från beskrivningen de precis har skrivit. De kan även ställa en hypotes kring bokens innehåll. Detta skrivmoment begränsas också till endast fem minuter. De två första kolumnerna är ett självständigt arbete.

Nu presenterar jag kolumn nummer 3. Rubriken ska vara Tro och Tvivel. Nu ska dessutom eleverna byta bok med varandra. Här betonar jag för eleverna att de inte ska rätta eller ha synpunkter på sin kamrats grammatiska struktur av texten. Det är helt ointressant just nu, utan det är kompisens tankar och funderingar som är fokuset. Jag säger också om det är så att man har svårt att se vad kompisen skrivit kan man be hen berätta det, men att man gör det så tyst man kan. Nu så ska man läsa vad kompisen har skrivit i kolumn ett och två. Sedan ska man reflektera och tycka till om det kompisen har skrivit. Tycker du din kompis har beskrivit bra? Tycker du att din kompis har givit en rimlig förklaring? Ställ frågor till din kamrat? Utveckla din kompis text om du anser att det saknas något. Detta moment behöver lite längre tid så 10-15 minuter behövs det här.

Sista kolumnen har rubriken Frågor och svar. Nu får man tillbaka sin anteckningsbok och nu ska man läsa sin kompis reflektion. Eleverna ska nu fundera kring det kompisen har skrivit och sedan skriva ytterligare en reflektion. Har ytterligare frågor väckts? Behöver skribenten veta mer för att kunna besvara frågorna som ställs? Vad har man lärt sig? Har man kunnat gjort något annorlunda?

Till sist hade vi en diskussion i helklass om innehållet men även om hur de tyckt om arbetssättet. Eleverna hade tyckt att det hade varit spännande och roligt och ville gärna göra detta fler gånger. Jag tyckte också att det var spännande och kunde nästan inte vänta på att få läsa elevernas texter. Detta är inte sista gången jag gör denna övning. Jag tänker bara på hur intressant och spännande det kan bli när vi börjar angripa olika slags texttyper med detta som verktyg. I kolumn ett utgå från citat som eleverna väljer ur texten som de sedan ska reflektera över. Det får bli ett nytt blogginlägg om det i framtiden.

fil-2016-09-18-12-11-46fil-2016-09-18-12-12-01

 

 

Skolan in i framtiden

Till jul fick jag av en kollega en bok i julklapp, den julklappen har jag nu äntligen läst ut. Min kollega vet att jag älskar att läsa. Så den bästa julklappen kunde ju inte vara annat än en bok.

Fil 2016-05-04 09 15 14

Vägen ut ur skolkrisen av Mats Bergstrand (red.) (2015)

Flera av artiklarna i boken är riktigt intressanta och läsvärda. Artikeln av Martin Ingvar som lyder Barns dyslexi ingen ursäkt för att inte lära dem läsa är riktigt bra.

Det förekommer att extra insatser för läs- och skrivförmåga villkoras med att barnet har en dyslexidiagnos (som oftast är av varierad kvalitet) hämmar en kritisk granskning av de pedagogiska och didaktiska metoder som används för läs och skrivinlärning. (Sid. 35) 

Jag tror som författaren att man ofta lägger problemet hos barnet i stället för att granska dig själv som pedagog. Hur fungerar min undervisning? Har jag rätt metoder? Jag kanske måste se ur ett annat perspektiv. Samtidigt blir jag nyfiken på vad författaren anser är en effektiv läs- och skrivinlärning? Vidare skriver Martin Ingvar att detta är en komplex process och är beroende av flera olika faktorer och precis så är det. Som lärare ska du sätta dig in i varje elevs situation och förutsättning. Men en sak är säker att som lärare behöver du ha goda kunskaper i läsdidaktik och förstå att de första årens läs- och skrivinlärning är viktig och direkt avgörande för barnets fortsatta utveckling.

Artikeln Vägvinnare och villovägar i matematikundervisningen av Attila Szabo är också intressant.

Men lärarna vittnar också om att det händer något med barnens intresse när de kommer till 10-11 årsåldern. Det är nämligen då många barn upplever matematiken tråkig eller obegriplig och ointresse blir otaliga matematiklektioner under återstående delen av skoltiden, där en stor del av klassen varken förstår lärarens genomgångar eller upplever att de klarar av att lösa uppgifterna i läroboken. 

Jag både förstår och inte förstår innehållet i citatet här ovan. Jag har också mött elever som tycker matematik är svårt och ointressant men lyckats vända på det. Jag har också mött fler elever som tycker matematik är det roligaste som finns. Matematik är kommunikation för mig. Jag vill att eleven ska uppleva och upptäcka matematiken med allt vad det innebär, symboler, tecken, mönster, bilder, konst och så vidare. Eleverna måste få prova och ompröva om det behövs. De ska skapa, rita, bygga matematik och samtala. Inte ha fokus på rätt och fel utan vad kan vi förändra och göra annorlunda. På så sätt utvecklas elevernas förmågor att hantera problem, skapar strategier och metoder i interaktion med sina klasskamrater och dig som lärare. Något som även författaren är inne på med artikeln.

Jag tror som flera av författarna i boken att vi behöver tänka om, tänka nytt för att utveckla skolan in i framtiden. Vi måste vara mer med tiden, se andra värden och våga ompröva.

Lite i backspegeln men nu siktar vi framåt

Bland de sista dagarna på Almedalsveckan medverkade jag i det workshops Skolvåren arrangerade, ”Är skolan svaret på frågan” .En mycket spännande förmiddag med många bra tankar och en framtidstro på skolan. Min reflektion den senaste tiden är att det finns ett engagemang och en brinnande glöd hos alla som vill lyfta skolan. Det kommer att bära långt. Vi behövs!

Några ord som kom upp under förmiddagen och som jag skrev ned i mitt lilla anteckningsblock var bland annat engagemang. Då tänker jag att jag är glad att jag är en del av alla dessa fantastiska människor som vill skolan väl. Synliggöra allt bra skolan gör istället för att se allt i svart. Det finns mängder med bloggar av elever, lärare, skolledare glimtar från klassrum och skolor över hela Sverige. De kan väl inte ha fel?! Fantastiska glimtar av goda lärtillfällen och en bank av tips och idéer att utveckla i mitt eget klassrum. Lärandet utanför klassrummet nämndes också och visst är det så att det sker ett lärande hela tiden. Ta vara på det!

Jag hade inte tänk på att se på mina elever på följande sätt. Men när jag tänker på det så här i efterhand är det ganska fint och klokt att tänka så. Eleverna är på genomresa men då är det vår uppgift i skolan att hjälpa våra elever att packa resväskan med rätt verktyg. Våra elever behöver ju utbildas för framtiden men det är ju just det som är så svårt att veta. Vad är framtiden? Men då ska vi inte ha massor av förbud och regler som blir ett hinder. Utan se till att utnyttja möjligheterna till att utmanas och utvecklas tillsammans.

Utveckling som drivkraft på sin egen arbetsplats. Den drivkraften är stark när den väl har satts igång och det strålar ut till alla på samma arbetsplats. Oavsett man är lärare, elev, assistent eller lokalvårdare. Den största drivkraften på min arbetsplats är det kollegiala lärandet. När vi tillsammans arbetar för att utveckla undervisningen och tillsammans med eleverna bygger verksamheten. Det blir vår styrka. Vad är då möjligheterna på vår arbetsplats? Ja, under nästa läsår utveckla de digitala resurserna både hos personalen men även hos eleverna. Vår ambition är att höja verksamheten till en ny nivå. Vi vill att våra elever ska tycka att ”Kunskap är Coolt”. Det tänkta resultatet är att vi får självsäkra och trygga elever som är medvetna om sitt lärande och vilka vägar och möjligheter de har som enskilda individer.

Fil 2015-07-07 11 07 15

Jag har precis läst den nya boken av Per Kornhall. Förstelärare En Handbok. Mycket av det han skriver om i sin bok känner jag igen i just det utvecklingsarbete vi är inne i på vår skola. Det finns många bra tips i boken. Den är väl värd att läsa oavsett om du är förstelärare eller inte.

Årets Almedalsspan

Under gårdagen tog jag mig in till Visby för att följa några intressanta inslag under Almedalsveckan. Jag styrde min steg mot Almedalsbiblioteket där En läsande klass under dagen skulle arrangera olika seminarium kring läsning och läsförståelse.

Först på programmet hade rubriken ”Läsningens betydelse- är läsförståelsen hos unga viktigt för ett demokratiskt samhälle? Samtalet skulle ske mellan Martin Schibbye, Karolina Ramqvist och Martin Widmark. Jag skulle nog vilja svara ja på den frågan och det blev även väldigt tydligt under samtalet mellan de tre författarna. Hur får man eleverna att förstå lyxen av att det finns böcker? De flesta av oss har inte en aning om hur det är att leva utan ord, text, språk men det har Martin Schibbye. I boken 438 dagar skildrar han tillsammans med sin vän sin tid i fångenskap i ett Etiopiskt fängelse och hur det är att leva utan böcker. Han berättar även under samtalet hur de skapade ett litet bibliotek i fängelset, suget efter att få läsa böcker hos internerna. Boksamtalen som sedan kom att ske mellan internerna. Regimer världen över köper mer än gärna knark och vapen men är det något de är rädda för är det böcker. Att kunna läsa och förstå den skrivna texten är kunskap.

2015-06-30 08.41.24

Jag vet sedan tidigare att elever gillar att höra verklighetsförankrade berättelser. Boken 438 dagar kan vara en bra ingång till att få eleverna att försöka förstå den lyx vi lever i som har texten, boken framför oss hela tiden. Jag kommer i varje fall läsa om boken men med helt andra glasögon på mig.

2015-06-30 10.02.42

 

Nästa seminarium hette ”God läsförståelse- en förutsättning för framtiden” bland annat så var Magnus Oscarsson, nationell projektledare PISA och Erik Blom, elev Skolkommissionen med. Under seminariet kom det fram flera kloka saker tycker jag och något för oss lärare att fundera kring. Vad är läsvanor? Hur definierar vi det begreppet? Hur ser elevers läsvanor ut?

Andra frågeställningar och reflektioner som kom upp är hur ser den digitala miljön ut på skolor runt om i landet? Finns det en likvärdighet? Vet man hur man ska använda IT i skolan? Erik Blom, Skolkommissionen hade precis slutat högstadiet och betonade vikten av att inte glömma bort att arbeta med olika texttyper. Man får inte glömma bort det i det digitala samhälle vi lever idag.

Något annat som sas var att elever är våra kunder och som kund väljer man saker. I dag väljer kunden, eleven i detta sammanhang tyvärr bort skolan. Hur ändrar vi på det?

Det viktigaste Erik Blom framhöll angående läsutvecklingen hos elever var att det fanns en engagerad lärare som skapade lust, kreativitet och samtal om innehåll för det är det blir en mening. Kloka tankar av en ung kille tycker jag.

2015-06-30 11.02.55

Inspiration att vidga min läsande värld fick jag på seminariet med rubriken ”Serietidningar- är bilder viktiga för barns läsförståelse? Medverkade gjorde Martin Widmark författare, Melinda Galaczy lärare, Josefin Svenske serietecknare och kulturproducent samt Lennart Schultz kommunikationsansvarig Pressbyrån.

Kan man arbeta med serier i undervisningen? Javisst! Kan man det enligt Melinda som har gjort det i flera år och skrivit en egen handledning till boken ”The Walking Dead”.

Josefin Svenske har tillsammans med förlaget Raben & Sjögren tagit fram nya serieböcker för barn i åldern 6-9 år som har presenterats nu under våren.

Under seminariet fick jag nya idéer hur jag ska arbeta med serieböcker med mina elever under nästa läsår. Jag ska nu börja botanisera i serieböcker så jag får lite koll och det ser jag fram emot.

2015-06-30 14.01.19

Till sist lyssnade jag till debatten mellan de olika partierna och politikerna som handlade om hur det gick med politikernas löften om att vända den sjunkande läsförståelsen hos eleverna. Jag får då säga att de var väldigt samstämmiga att man nu måste titta över systemet som helhet. Man kan inte belasta lärarna och skuldbelägga oss utan nu måste förtroendet, tilliten, statusen på läraryrket upp. Vilket medför att politikerna själva måste ta ansvaret. Jag ser fram emot att se resultat och inte bara prat. Vi behöver få arbetsro! Man behöver även titta över detta med skolbibliotek och även bemanningen på skolbiblioteken något som deltagare i lokalen gillade att höra.

Till sist vill jag bara lyfta eleverna vid Eskelhems skola som under veckan jobbar tillsammans med UR. Ser ni elever i gröna tröjor så är det dem. De har arbetat med källkritik med hjälp av serien Är det sant? på olika sätt och testar nu politiker och andra i frågor som rör detta. Heja! Bra jobbat.

Kvalitetsarbete tema läsning

I juni månad för snart exakt ett år sedan bestämde vår skola att under detta läsår arbeta med läsning och läsförståelse. Vi har precis utvärderat vårt arbete som vi känner blev väldigt lyckat. Både elever och lärare har utvecklats på flera olika plan. I går hade vi sista träffen i den studiecirkel jag hållit i under läsåret. Vi har arbetat med Barbro Westlunds bok ”Att undervisa i läsförståelse”. Till boken finns en mycket bra studiehandledning som är enkel att följa för de arbetslag som är intresserade.

Till sista träffen hade mina kollegor fått till uppgift att sammanfatta sina tankar, reflektioner kring något eller några arbeten de genomfört under studiecirkelns gång. Mona hade fastnat för VÖL-schemat som Barbro beskriver i sin bok. Schemat kan användas som förtest inför ett nytt arbetsområde eller ge dig som lärare en förförståelse för vad eleverna vill veta eller har kunskaper om. Men det kan även användas som eftertest. Mona berättade hur hon hade utforskat VÖL-schemat tillsammans med sina elever.

Fil 2015-06-02 17 43 32Fil 2015-06-02 17 43 18Fil 2015-06-02 17 43 41

Mona upptäckte att VÖL-schemat blev en tydlig signal från eleverna hur hon som lärare skulle planera sin undervisning. För eleverna blev schemat en möjlighet att få syn på sitt eget lärande.

Joakim däremot har arbetat med det muntliga. Eleverna tillsammans med Joakim hade fokuserat på textens innehåll. Säger texten något mer än det uppenbara?

Fil 2015-06-02 17 43 53

Hur är det att lyssna mellan raderna? Är det detsamma som att läsa mellan raderna? Hur tolkar man kroppsspråk?

Fil 2015-06-02 17 44 03Fil 2015-06-02 17 44 15

Fil 2015-06-02 17 44 26

Många intressanta diskussioner har eleverna haft. De har även fått träna sig att kunna argumentera och motargumentera. Allt detta har gjort att eleverna har blivit mer lyhörda inför varandra och för varandras åsikter. Nästa steg blir att i stället för det muntliga- att lyssna mellan raderna, börja kunna läsa mellan raderna. Vi tror att för den här gruppen eleverna har detta varit ett viktigt steg att börja i det muntliga och att de nu är mogna att gå vidare.

Ulla har arbetat med de yngsta eleverna i år F-1. Ulla har läst olika slags skönlitterära böcker men även en stor mängd faktaböcker. Eleverna har tränat mycket på att skapa egna inre bilder och sedan muntligt fått sätta ord och berätta om sin egna inre bilder. Eleverna har skrivit tillsammans bokstavssagor. På senare tid har Ulla tagit fram bilder som eleverna sedan har fått välja fritt att skriva egna sagor om.

Fil 2015-06-02 17 44 36Fil 2015-06-02 17 44 47Fil 2015-06-02 17 44 58

Jag berättade om mitt arbete kring reflektionsloggarna. Ni kan läsa om det här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Förutom att vi lärare har haft en studiecirkel har vi ungefär en gång i månaden haft storsamling på skolan. Storsamling betyder att alla elever samlas på samma ställe och i detta arbete har vi lärare spelat upp en teater för eleverna som handlar om någon känd författare. Eleverna har stiftat bekantskap med Astrid Lindgren, Elsa Beskow, H C Andersen mfl. Efter teatern har eleverna arbetat i tvärgrupper, åldersblandat på olika sätt. Det har kunnat vara drama, bild, textskapande, textsamtal osv.

Vi har även läst väldigt mycket för våra elever. Vi har även sett till att det funnits god tillgång av litteratur. Föräldrar har varit involverade från första stund och har själva fått pröva på olika övningar. Så när vi nu gav eleverna möjlighet att göra sina röster hörda genom att skriva logg kring läsningen då kom bland annat detta fram.

  • Storsamlingarna har varit spännande för att se vad lärarna skulle hitta på.
  • Vi har lärt oss om olika författare, t.ex. Astrid Lindgren och hon som ritade sagor…hmhm ..Elsa Beskow.
  • Jag gillar att se berättelser i min hjärna, ungefär som bilder eller filmer. Det är så vi gör när vi gör bokstavssagor.
  • Jag gillar spågumman och detektiven bäst. (En läsande klass)
  • Jag ser kopplingen mellan storsamling, tvärgruppsarbetet och läsning.
  • Jag läser både mer och snabbare än när jag började i augusti.
  • Jag har börjat använda mig av konstnären när någon läser högt.
  • Jag använder fler stödstrukturer är tidigare.
  • Jag tycker att när storsamlingarna började att det var helt fantastiskt, och jag fick en chock när fröknarna spelade roller om författarna.
  • Jag brukar läsa för min lillebror.
  • Jag har aldrig läst så mycket som denna termin.
  • Jag har lärt mig att använda spågumman, reportern och konstnären.
  • Innan jag började i augusti lästa jag nästan ingenting men nu läser jag varje kväll och ibland på dagen.
  • Jag läser mer nu för jag tycker det är roligt.
  • Jag tycker om storsamlingarna för jag lär mig om författarna.
  • Jag läser mycket mer än tidigare.
  • Jag har fått strategier i läsning som att få hjälp i svåra meningar.

Vi är i varje fall väldigt stolta över elevernas engagemang och över vårt fina resultat i läsårets kvalitetsarbete. Ett arbete som med all säkerhet kommer att fortsätta in i nästa läsår då vi redan nu har många bra och fina tankar.

 

En skola fylld med möjligheter

Vissa saker tar tid att reflektera kring och andra saker lämnas oberört. Men att medverka på den nationella konferensen ”En skolvärld fylld av möjligheter?! Digitalt läsande/skrivande och multimodalitet” som arrangerades av NCS och Skolverket lämnas inte oberört utan reflekterande under en längre tid.

För precis som titeln på konferensen ”En skolvärld fylld av möjligheter?!” är just det jag har fastnat för. Vi HAR verkligen möjligheten men det är snarare frågan OM vi tar vara på möjligheten. När jag tänker tillbaka på konferensen slår det mig hur mycket vi måste tänka förändring kring vår undervisning i skolan. Vi måste möta eleverna där de är och i det de är intresserade av. Jag slås också över vilka genvägar vi som pedagoger eventuellt måste ta för att möta eleverna. För det är nämligen så, att eleverna behöver lära sig vissa grundläggande färdigheter för att klara av och möta det samhälle som är i dag. Ett samhälle som kräver av sina medborgare att de är läs- och skrivkunniga.

När jag kom hem från konferensen kom lägligt en precis färsk bok hem i brevlådan. Boken heter Interaktiva medier och lärandemiljöer av Elza Dunkel & Simon Lindgren (red.)

2014-12-27 18.06.30

Boken blev verkligen ett komplement till det jag hörde på konferensen. Vad var det då som jag fastnade för på konferensen? Det är flera saker som jag här ska presentera för er.

Professor Christina Olin Scheller menade i sin föreläsning att vi måste lära eleverna vara analytiska. Något som även Göran Svanelid skriver om i sin nya bok De fem förmågorna i teori och praktik. Boken om The Big 5. Analysförmågan är den mest omfattande förmågan som återfinns i samtliga ämnen i Lgr 11. Analysförmågan är inte heller någon förmåga som vi kan vänta med att utveckla hos eleverna utan måste börjas med redan på förskolan. 

2014-12-27 17.43.16

Christina Olin Scheller menar också att med alla olika läsprojekt i Sverige i dag är bra men dessa saknar delar av en mer avancerade narrativa kompetens. Ett tips Christina lyfter fram är att använda sig av ”Fanfiction” i undervisningen.

Katarina Lycken Rüter lyfter fram vikten av att inte lämna våra elever ensamma i läsandet vilket också har blivit allt mer viktigt för mig som lärare. Katarina arbetar även mycket med bilderböcker på gymnasiet då de enligt Katarina gestaltar komplexa ämnen på ett överskådligt sätt. Jag arbetar också mycket med bilderböcker i min undervisning speciellt i matematik. Hon anser också att vi ska använda oss av olika digitala verktyg i undervisningen.

Marie Nordmark berättar bland annat om att klassrumsmiljön spelar en stor roll i textframställning. Något som jag tycker blir mer och mer viktigt och som flera författare skriver om i sina böcker det tillåtande klassrumsklimatet.

Till sist vill jag åter nämna det som Catarina Schmidt berör i sin föreläsning de populärkulturella mötesplatserna som ungdomar i dag befinner sig på. Kan det vara något som jag som lärare kan utnyttja i min undervisning?

Så sammanfattningsvis finns det det några saker som jag i varje fall ska fundera mer i kring och det är;
  • Hur utvecklar jag mina elevers analysförmåga?
  • Kan jag använda ”Fanfiction” i min undervisning? Passar det för elever i år 1-3?
  • Kan jag ytterligare utveckla bilderböckernas potential i alla ämnen jag undervisar i? Hur kan jag använda bilderböckerna? När ska jag använda dessa?
  • Har jag ett tillåtande klassrumsklimat? Är det något jag bör undersöka närmare? Hur integrerar eleverna med varandra i mitt klassrum? Är alla trygga och sedda?
  • Kan jag använda de populärkulturella mötesplatserna i min undervisning? Vilka platser befinner sig mina elever?
  • Kan jag använda digitala verktyg ännu mer i min undervisning? Hur då? När? Vad?

Nationell konferens dag 2

Under fredagen fortsatte konferensen med Skolverket och Nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling (NCS) och så klart var man spänd på dagens innehåll.

Först ut var som alltid lika inspirerande Katarina Lycken- Ruter, Undervisningsråd, SkolverketHennes föreläsning hette Man har inte läst en bok förrän man har pratat om den. Katarina började berätta om sitt arbete med boken Hanna Huset Hunden av Anna-Clara Tidholm som hon hade gjort med gymnasieungdomar. De flesta ungdomar hade tyckt att boken var svår, och obehaglig. Det bör man vara medveten som lärare att när barn- och ungdomar uttrycker stark kritik mot en bok kan betyda att man inte har förstått innehållet. Lämna inte eleverna att läsa böcker själva!

Katarina arbetade mycket med bilderböcker med äldre elever då bilderboken gestaltar komplexa ämnen i ett överskådligt format.  Men enligt Katarina är samtalet det viktigaste och enligt Dylan Wiliam en framgångsfaktor. Att använda sig av digitala responsverktyg lyfter även arbetet med barn- och ungdomar i klassrummet.

Starta ett arbetsområde med dikter, läs dikten högt och tillsammans be eleverna svara i appen answergarden vilka ord de kommer att tänka på när de läser dikten. Orden kommer upp i appen som ordmoln.

2014-11-28 09.31.26

Utifrån gemensamma ord kan man sedan föra en diskussion. Styrkan med detta är att det är elevernas egna nyckelord. Katarina föreslår även att arbeta med ett annat digitalt verktyg Socrative. Men man bör som lärare lägga tid på att tänka igenom vilka frågor man vill ställa till eleven.

Katarina driver även lässajten läsmuskler.se med Cilla Dalén.

Katrina sänder med oss följande diskussionsfråga;

  • På vilket sätt skulle digitala verktyg kunna utveckla samtalet i ditt klassrum?

Nästa spännande föreläsare var Marie Nordmark, Universitetslektor, Örebro universitet hennes föreläsning hette Digitalt skrivande utmanar undervisningen. Marie har skrivit en avhandling som heter Digitalt skrivande i gymnasieskolans svenskskrivning. En ämnesdidaktisk studie av skrivprocessen vilket hon berättade om och som var mycket intressant.

Hon liksom många andra under dessa två dagar betonar betydelsen av digitala artefakter såsom dator, mobil, Ipad osv. Hon menar att användningen av datorn utmanar undervisningen. Vi har i skolan gått från papper och penna till tangentbord och skärm. I undervisningen konkurrerar vi med sociala forum på nätet som själ barn- och ungdomars uppmärksamhet. Mycket handlar också om elevens motivation.

Vidare ser hon att elever skalar bort förarbetet vid textskrivning och gör allt samtidigt. Hon ser i sin forskning att eleverna skriver associativt, början som eleven kallar det (inledning) måste bli bra direkt för att det fortsatta skrivande ska flöda på bra. Däremot enligt Maries forskning anser gymnasieeleverna att stavningen är viktigast. Hon anser att vi ska tipsa eleverna om appen Svenska Akademiens ordlista då appen ger eleven respons direkt.

Något annat som Marie tar upp är även klassrumsmiljön. Det sociala samspelet i klassrummet spelar en stor roll i textskrivning. Tillhör du gruppen kan du räkna med mer hjälp av mer erfarna textförfattare än om du inte tillhör gruppen.

Att diskutera;

  • Hur utmanas undervisningen på din skola av digitalt skrivande?
  • Hur skulle ni på er skola kunna använda datorer och digitalt verktyg för att utveckla elevernas literacykompetenser?

Barns användande av texter på skärmen- en mångfald av lärandepotentialer handlade nästa föreläsning om med Catarina Schmidt, Fil. dr i pedagogik, Jönköping. Hennes avhandling heter Att bli en sån som läser Barns menings- och identitetsskapande texter.

Ett sätt att få reda på barns textbaserade erfarenheter är att göra en enkel tankekarta. Då kommer man förmodligen få syn på vilka texter barnen använder sig av hemma, på fritiden men även i skolan. Den bild som då växer fram kommer att skilja sig från de texter eleverna stöter på i skolan.

Bilden som eleverna målar upp från hem och fritid är populärkulturella mötesplatser på nätet. Det är spel av olika slag, Warcraft, Go super model, Movie Star planet osv. Hur ska vi möta dessa världar som är i kontrast till skolan? Kan vi utnyttja dessa mötesplatser i vår undervisning?

Som sagt det finns mycket som vi måste börja fundera på som lärare.

Läsundervisningen blir digitaliserad med Lisa Adamsson, Utvecklingsledare/CUL-doktorand, Göteborg. Lisa har börjat titta på vad som händer med läsundervisningen när klassrummet blir digitaliserat i så kallade 1:1- lösningar dvs. en dator eller lärplatta per elev.

Hon visar oss åhörare hur en vecka med en klass elever i år sju kan se ut. Dessa elever har då en egen lärplatta. Det visar upp en bild av hur olika alla lärare gör och hur mycket läraren utnyttjar den digitala möjligheten. Ett lektionspass på hela veckan använder en lärare den fulla potentialen med det digitala verktyget som lärplattan faktiskt är.

Bilden som målas upp som jag uppfattar den är att vi lämnar eleverna ensamma i sitt lärande. Uppgifter upplagda på nätet som eleverna ska hämta och läsa och oftast kopplat till instuderingsfrågor som i sin tur är kopplad till någon webbsida.

Eleven lämnas ensam i att;

  • vara källkritisk
  • tolka och analysera texter från olika medier
  • otydligt sammanhang
  • påvisa skillnad mellan linjära och ickelinjära texter
  • koppla bilder med texter

Vi måste som lärare ta ansvar och visa hur och vilka strategier eleverna måste använda för att klara uppgifterna. Det betyder att vi måste modellera först och eleverna härma för att sedan klara sig på egen hand.

Lisa sänder också med oss följande frågeställning;

  • Vilken strategi i den digitala läsningen i klassrummet skulle du kunna omvandla till ett undervisningsmoment där du exempelvis modellerar och låter eleverna pröva, redan på måndag?

Många tankar väcktes under dessa två dagar och nu har jag mycket att bearbeta men samtidigt är jag sugen på att undersöka mina elevers multimodala erfarenheter.