Sex och samlevnad som storyline

Jag undervisar på mellanstadiet och av erfarenhet vet jag att när eleverna befinner sig i år 5-6 börjar det bli väldigt intressant med det där som heter sex och samlevnad. Under förra läsåret sa jag att när de går i år 6 ska vi arbeta med detta område. Vilket eleverna minsann inte glömde bort att jag hade lovat. Redan under höstterminen kom ämnet på tal och jag svarade att det kommer. Vid skolstart efter juluppehållet och första no-lektionen presenterar jag då äntligen temat ”sex och samlevnad”. Eleverna var så laddade. I mitt klassrum sitter eleverna redan i grupperingar om 3-4 elever vid varje bord och första övningen var en sorteringsövning. Jag hade skrivit ut ord och laminerat som jag har hittat i skolverkets publikation ”Sex och samlevnadsundervisning i grundskolans tidigare år”. 

Varje grupp fick ett kuvert med ord. Uppdraget var att de fick sortera orden precis som de ville vid varje bord. De kunde sortera det i ord som de kunde och visste vad de betydde, ord som de inte hade en aning om vad de betydde, ord som de trodde betydde likadant och så vidare.

När eleverna hade sorterat klart fick de berätta för klassen hur de hade sorterat. När vi knöt i hop lektionen så kunde eleverna reflektera över att de hade hört talas om en hel del ord men visste inte vad de betydde. De kunde också reflektera över att många ord kastade man bara ur sig för att säga något dumt till någon annan.

Efter denna lektion fortsatte arbetet genom Storyline. Jag har arbetat med Storyline med barn på förskolan och med elever i de lägre åldrarna och med elever på mellanstadiet och tycker att det är ett arbetssätt som är uppskattat både hos elever och hos mig som lärare. När jag skulle arbeta med sex och samlevnad sökte jag efter en färdig planering i storyline och hittade till slut en storyline som hette ”Familjen”. Arbetet inleds med att jag delat in klassen i sex familjer. Eleverna ska nu skapa karaktärer efter vissa förutbestämda regler. De hade tillgång till tyg, garn, band och liknande material för att skapa sina medlemmar i familjen. När de skapat sin karaktär ska de tillsammans skriva en biografi över karaktären. Till det hade eleverna fått stödstrukturer, vilket är väldigt viktigt om man vill få ett djup på karaktärerna. Eleverna hade många intressanta diskussioner om vad olika ord betydde när de skulle beskriva egenskaper som exempel.

När det är klart så ska familjen presenteras och det gör eleverna genom att redovisa inför klassen. Efter redovisningen ger övriga klasskamrater feedback på själva redovisningen men de har även möjlighet att ställa frågor om karaktärerna. Jag kan sammanfatta detta moment med att säga att det finns ingen familj som räknas som ”kärnfamilj” det vill säga mamma, pappa och barn. Under tiden så får eleverna även andra uppdrag som exempel att lämna förslag på vad gatan skulle heta som alla familjer bodde på. De fick även ge förslag på vad hyreshuset skulle heta som alla familjer bor i.

När alla familjer var presenterade har de fått fundera på vad som är fördelar med sin familj och vad som är nackdelar. Det har också eleverna redovisat i helklass. Så här ser det ut för tillfället.

Vid senaste lektionstillfället fick först eleverna fundera enskilt på vad begreppet normer betyder för att sedan diskutera tillsammans vid borden. Till sist sammanställde jag elevernas tankar genom en mindmap på tavlan. Efter det fick eleverna se filmen om normer som går att hämta på Region Gotlands hemsida om HBQT-frågor. När eleverna hade sett filmen fick de prata med varandra under ett par minuter. Efter det jämförde vi elevernas tankar om normer innan filmen och efter filmen. Nu var det dags för eleverna att sätta sig i sina familjegrupper. I familjerna skulle de nu diskutera om de kunde uppfatta om det fanns normer i det hyreshus alla familjer lever i. En elevreflektion vid lektionens slut var att detta var svårare än hen hade trott.

Vi är som ni säkert förstår långt i från färdiga och arbetet kommer att gå vidare med fortsatt fokus på samlevnad. Vi kommer även att komma in på hur man ser ut i snippan och snoppen och vad det är som händer med kroppen när man kommer in i puberteten. Vi kommer också att försöka få svar på vad alla begrepp betyder innan detta projekt är klart. Jag som lärare är väldigt imponerad över eleverna och kan konstatera att kärnfamiljens tid kanske är över och i elevernas ögon kan familjer se ut hur som helst.

 

 

Storkis på nya äventyr

Under hösten 2017 arbetade jag på grundlärarprogrammet som adjungerande adjunkt. Det gav mig möjlighet att möta studenters texter. Texter som kunde bland annat vara tentamensuppgifter eller lektionsplaneringar. Det är just en sådan text som väckte en idé hos mig som jag sedan tillsammans med en kollega arbetat vidare på. Texten som gav mig inspiration var en planering inför ett tema i ämnet svenska. Studenten beskrev hur hen hade tänkt starta upp ett läs- och skrivtema i en klass i yngre åldrar. Lektionen vid uppstart skulle inledas med att eleverna fick träffa ett gosedjur, en gris. Det påminnde mig om när jag arbetade som lärare på en friskola. Jag skapade tillsammans med eleverna i år 1-3 en blogg via webbstjärnan som kom att heta Storkis123. Storkis var en handdocka jag hade som såg ut som en stork. Siffrorna 123 symboliserade klassen som jag undervisade. Storkis följde med barnen hem på helgerna och med Storkis fanns det en skrivbok. I boken skulle eleverna skriva vad de hade hittat på tillsammans under helgen. Barnen kunde välja att skriva i boken eller på webbsidan. Barnen älskade verkligen Storkis. Jag involverade Storkis hela tiden i arbetet i klassrummet. Storkis skickade uppdrag till barnen, gav eleverna olika former av utmaningar. Storkis kunde sitta vid en elev när hen behövde stöd eller tröst. Barnen kunde sitta i läshörnan och läsa högt för Storkis. När jag slöt på skolan fick Storkis bo i en låda hemma på mitt kontor. Så tack vare studentens text väcktes min omtanke om Storkis till liv igen.

I inledningen av höstterminen 2017 packade Storkis en gammal kappsäck full med böcker och knackade på hos klass 1-2 på Vänge skola. Barnen blev så klart väldigt nyfikna på Storkis. Storkis berättade för barnen om vem han var och vilka äventyr han hade varit med om tidigare. Storkis berättade också att han hade en alldeles egen äventysbok som tidigare elever hade skrivit i. Den boken tycker Storkis om att läsa i, ofta. Storkis berättade även för barnen att han hade plockat ihop flera spännande böcker från skolbiblioteket som han hoppades att barnen i klassen skulle tycka om. Storkis lovade att han skulle skriva brev till klassen och höra hur det gick med att läsa och skriva.

Efter några veckor kom det då brev till klassen från Storkis. Barnen skulle nu besvara brevet från Storkis individuellt. Läraren för klassen samlade ihop breven och gav till mig utan att barnen vet något om det. Efter ett tag saknade eleverna Storkis så mycket så han fick ta flyget till Gotland för att besöka barnen. En Stork lever som sagt på varmare breddgrader under vintern. Med sig hade Storkis en powerpoint där han visade hur hans bo ser ut, vad han tycker om att äta, hur han låter när han klapprar med näbben. Vid det tillfället fick barnen skriva och rita om vilken deras favoritplats var. Storkis älskar ju sitt bo och berättade gärna om sin favoritplats.

I det senaste brevet från Storkis berättar han för barnen att han har en allra bästa vän. Problemet är att vännen är en sköldpadda och en sköldpadda kan inte komma upp i ett Storkbo. Barnen fick då ett uppdrag att försöka hjälpa Storkis. Uppdraget var om barnen kunde komma på ett sätt att få upp sköldpaddan i Storkis bo. Eleverna har nämligen arbetat med ämnet teknik. Storkis fick många bra tips!

Jag möter eleverna i korridoren och de frågar hur det är med Storkis. Eleverna ber mig att hälsa till Storkis att de saknar honom. De frågar om jag vet vad Storkis har gjort den sista tiden. Eleverna ber mig att hälsa Storkis att han måste komma på besök snart. Detta tyder på att eleverna tar detta på största allvar. Detta är för mig värdegrund, att visa omtanke om någon annan oavsett om det är en klasskamrat eller om det är en handdocka i tyg det spelar ingen roll.

Jag som vanligtvis inte undervisar eleverna i klass 1-2 kan se på barnens skriftliga utveckling med ett utifrånperspektiv. Jag har regelbundet sett elevernas individuella texter under höstterminen och inledningen av denna termin och ser hur bokstäver formas, hur texter utvecklas, jag ser tydligt att barnen tar nya steg i sin utveckling. Det är värdefullt för den undervisande läraren att få höra. I den senaste uppgiften kan jag också se att eleverna har tankar om teknik och hur tekniska lösningar kan tänkas fungera.

Att arbeta med handdockor är verkligen ett sätt att stimulera och locka barn till läsning och till att skriva. Barnen blir engagerade och nyfikna. Det är också värdefullt om man kan hjälpas åt i ett kollegium tänker jag. Jag är Storkis röst och inte den ordinarie läraren, vilket gör att jag trorr att eleverna blir mer engagerade. Jag vet i varje fall just nu att Storkis har fler uppdrag på gång till eleverna innan han kommer på besök. Snart är det ju faktiskt dags för Storkis att komma hem till Sverige för att häcka.

Morfar högläste för min mormor

För en kort tid sedan läste jag en bok skriven av Anne-Marie Körling. Boken heter Ovan Trädtopparna som handlar om olika människors tankar om läsning. När jag började läsa boken bet den fast i mig med en gång och jag kunde inte sluta läsa. Redan från början började tankar snurra runt i mitt huvud. Tankar om min egen läsning, skolgång, mina elever, min egen undervisning, för att sedan vidgas till min egen barndom min mans läsupplevelser och mina närmsta släktingars läsupplevelser. Tankar och reflektioner som aldrig tar slut. Frågor som väcks, frågor som jag får svar på, frågor som jag inte får svar på.

I går högläste jag för min man en berättelse ur boken. I solen, gungandes i hammocken, samtalade vi om berättelsen och om att läsa.

I dag i samma hammock gungandes med kaffekoppen i handen samtalade vi om våra mor- och farföräldrar och deras läsande. Vi kom fram till att vi har olika upplevelser.

Jag minns min mormor och morfar som två läsande individer. I år om de hade levt hade min mormor fyllt 100 år och min morfar 98 år. I min barndom minns jag morfar sittandes vid köksbordet och läsa en bok eller någon tidning om han inte löste ett korsord eller spelade in musik på kasettbandspelaren när han lyssnade till ”Skivor från Vetlanda”. Mormor låg på soffan för hon läste inte längre och det var inte för hon inte kunde utan för att hennes ögon hade blivit så dåliga så hon inte kunde läsa. Morfar läste högt för mormor där hon låg på kökssoffan och jag och min bror lyssnade också. När jag hade lärt mig läsa satt jag vid samma köksbord som min morfar med mormor på soffan och nu var det jag som läste högt för både mormor och morfar.

Morfar löste korsord och speciellt barnkorsord och det var i ett endaste syfte. Vinsten var ofta böcker. Jag och min bror vann många böcker utan att lösa ett endaste barnkorsord.

Jag minns även att mina föräldrar aldrig läste för oss, däremot såg de till att vi var medlemmar i en bokklubb. Så från det vi var små kom det regelbundet böcker hem till oss på posten. Jag funderar på varför de aldrig läste för oss? Förmodligen hade de inte tid. Då min pappa inte lever längre kan jag inte fråga honom men jag vet att han som pensionär läste väldigt mycket. Min mamma läser också väldigt mycket och här har jag ännu möjligheten att fråga henne om läsandet.

Ju mer jag tänker på böcker och att läsa väcks nya minnen till liv. Jag hoppas att något minne väcks hos mig där jag minns hur jag lärde mig att läsa för det har jag glömt.

Jag tänker att i höst ska jag väcka eleverna och elevernas familjers läsminnen till liv. Jag ska högläsa ur Anne-Maries fantastiska bok för mina elever. Bokens berättelser är även en tidsresa tänker jag. De äldre människorna i boken speglar en annan tid och hur viktigt boken var och hur viktigt det var att kunna läsa. Min förhoppning är att väcka nyfikenhet hos mina elever. Kanske läsa något som någon av det människor i berättelserna har läst.

På grundlärarprogrammet i höst när jag har seminarium kring läsning och bokstavsinlärning kommer lärarstudenterna få lyssna till högläsning. För i berättelserna får jag som läsare och lärare många viktiga tankar från berättarna något som jag som lärare kan bära med mig i mötet med en nybörjarläsare.

 

Jag älskar läsförståelse!

Jag älskar läsförståelse! Det kunde jag läsa på en post-it lapp som en elev hade skrivit till mig. Precis så vill jag att mina elever ska känna. Det ska vara roligt att läsa, det ska vara roligt att uppleva, det ska vara roligt att förstå, det ska vara roligt att utmanas och det ska vara roligt att få feedback på sina tankar.

I mitt förra inlägg här på bloggen som heter ”Hur ska jag göra? Att använda sig av olika strategier” skrev jag att jag skulle följa upp med ett nytt blogginlägg och här kommer det. Jag hade ju blivit inspirerad av det här som kallas Collaborative Writing och beskrev första testet med eleverna i förra blogginlägget. Då utgick vi från en bild.

Av olika anledningar har då andra testet dröjt men så i fredags var det äntligen dags. Jag hade hämtat ut en text från En läsande klass ur boken Förvandlad av Mårten Melin. Texten var kopplad till den bild som de hade fått reflektera över i första testet.

Eleverna fick plocka fram sitt reflektionshäfte som är ett helt vanligt kollegiehäfte. De skulle slå upp en nya sida i häftet och precis som förra gången dela in A4 sidorna i fyra kolumner. Jag började med att läsa texten högt för eleverna och de skulle följa med i texten. Att jag läser texten högt är för att de elever som har svårt med läsningen ska kunna vara delaktiga i samma uppgift som alla de andra kompisarna.

Efter att jag har läst texten skriver de rubriken citat i första kolumnen. Nu ska de välja ut tre meningar ur texten. Motivet för valen av meningar kan vara att de tycker de är svåra, intressanta, spännande, roliga osv. Till detta får de 5 minuter.

I nästa kolumn ska de skriva rubriken Min tanke här ska de nu ge en förklaring till de val av meningar som de har gjort. Jag uppmanade dem även att göra olika textkopplingar om de kunde det. Här fick de 7 minuter.

När de är klara med andra kolumnen är det dags för ett byte. Det vill säga att de byter anteckningsbok med en klasskompis. I tredje kolumnen skriver man rubriken Tro eller tvivel här ska kompisen skriva en reflektion. Kompisen ska läsa kolumn ett och två och reflektera över valen som kompisen har gjort. Här kan man ha synpunkter på motiveringen, citat, osv. Man har även möjlighet att utveckla sin kompis förklaringar eller ställa frågor. Man kan även ge feedback på vad kompisen ska tänka på framöver. Till detta behöver de minst ha tio minuter.

När det är klart byter man tillbaka och då är det dags för sista kolumnen som får rubriken Frågor och svar. Nu ska man läsa vad kompisen har skrivit i föregående kolumn. Man ska fundera på kamratens respons och nu har man möjlighet att utveckla sina egna tankar ytterligare. Nya frågor kanske har väckts och man har möjlighet att svara på kompisens nya frågor.

fil-2016-11-22-18-42-35fil-2016-11-22-18-42-48

Då detta var första gången får jag säga att de har varit mycket duktiga. De valde ut tre meningar, reflekterade, gav respons och kunde reflektera igen. De behöver utveckla sina val av citat, de behöver träna på motiveringen och att kunna göra textkopplingar, de behöver träna på att fördjupa och utveckla kompisars tankar och att kunna ställa nya bra frågor och de behöver träna på att vidga sina egna tankar efter respons. MEN de är på gång och de tycker att det är roligt. Så förutsättningarna att de ska utvecklas är goda!

Hur ska jag göra? Att använda sig av olika strategier

Jag har tänkt att under höstterminen satsa på att arbeta med olika strategier inom läsning med mina elever i år 4-5. Jag har upptäckt att eleverna har arbetat med materialet och med strategierna i En läsande klass men strategierna har inte fastnat och används inte av eleverna i vardagen.

Jag tycker materialet är till viss del bra och en bank för mig som lärare att hämta texter ur. När materialet kom ut varnade Barbro Westlund, lärare, filosofie doktor och lektor i läs- och skrivutveckling för materialet. Hon var rädd att man använder materialet som pedagog utan eftertanke och att eleverna inte kommer ned på djupet med sin läsning och förståelse av olika texter. Jag är faktiskt rädd att jag får hålla med henne. När man i bland har förmånen att byta arbetsplats och med det även får träffa nya individer så ser man nya saker som pedagog vad avser undervisning.

Det jag har kunnat reflekterat över är att eleverna känner igen de olika figurerna och kan nämna dessa vid namn som spågumman, reportern och så vidare. De kan i de flesta fall berätta hur de ska användas, men här är det slut. De olika strategierna används inte i vardagen utan de används bara under det specifika lektionspasset om man arbetar med läsförståelse. De förstår inte att de kan använda sig av bilden i en faktabok som exempel, för att få svar på frågor om textens innehåll. De ställer inte heller frågor till texten på olika nivåer. De kan inte ens formulera egna frågor om textens innehåll. De tar inte hjälp av rubriker eller bläddrar i boken för att få ledtrådar som de sedan kan tolka och dra slutsatser kring. Jag upplever det som att eleverna bara arbetat med läsförståelsen på ytan och ingen djupinlärning har ägt rum. De tycks inte heller förstå att man kan använda olika strategier i alla andra sammanhang. Utan de tror att man bara kan använda strategier under ett visst lektionspass.

Jag skulle rekommendera kollegor att gå eller arrangera studiecirkel utifrån Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse” . Till den boken finns ett färdigt studiecirkelmaterial som är väldigt bra om man själv vill ha en djupare förståelse kring läsning och läsförståelse.

Under sommaren har jag roat mig när jag haft lust att läsa olika artiklar på Läs- och skrivportalen. På portalen finns det så mycket bra tips, artiklar, filmer som man kan hämta inspiration ur, men även för att få tankar om hur du ska utveckla din egen undervisning. I en av modulerna som heter ”Främja elevers lärande i NO, I” fanns det ett spännande arbetssätt som legat och grott i mitt minne sedan jag läste om det. Arbetssättet handlade om ”Tänka och skriva för att lära i NO”. Det handlar om Collaborative Writing, som är ett verktyg för att skapa förutsättningar för elever att tänka utifrån ett ämnesinnehåll med stöd av och i samspel med andra. Jag vet att när jag läste artikeln tänkte att detta kan jag säkert använda i andra ämnen än i bara NO.

Så äntligen kom dagen då jag tänkte testa Collaborative Writing med mina elever i år 5. Arbetssättet är helt nytt både för elever och för mig som lärare och hade ingen som helst aning om hur det skulle tas emot. Så sagt och gjort jag körde en testlektion. Eleverna tog fram sitt anteckningsblogg i svenska och delade in två hela sidor i boken i fyra kolumner. Jag inledde lektionen och berättade att de skulle få testa ett nytt arbetssätt som hette Collaborative Writing och att de nu skulle få tänka med pennan. Jag berättade att detta var en provomgång och att det var nytt även för mig.

I första kolumnen så skulle de skriva rubriken observera och beskriv. Sedan fick de en bild på omslaget av boken Förvandlad av Mårten Melin framför sig. Nu så skulle de beskriva vad de såg. Utifrån vad de såg i bilden kunde de även använda sina sinnen när de skulle beskriva som exempel, det luktar unket och gammalt eller jag hör ett gnisslande ljud. Det viktigaste här är att de inte ger någon förklaring. Själva skrivmomentet begränsas till cirka fem minuter.

Nästa kolumn ska eleverna skriva rubriken Min idé om det jag ser. Nu ska eleven ge en förklaring till det hen ser. De ska utgå från beskrivningen de precis har skrivit. De kan även ställa en hypotes kring bokens innehåll. Detta skrivmoment begränsas också till endast fem minuter. De två första kolumnerna är ett självständigt arbete.

Nu presenterar jag kolumn nummer 3. Rubriken ska vara Tro och Tvivel. Nu ska dessutom eleverna byta bok med varandra. Här betonar jag för eleverna att de inte ska rätta eller ha synpunkter på sin kamrats grammatiska struktur av texten. Det är helt ointressant just nu, utan det är kompisens tankar och funderingar som är fokuset. Jag säger också om det är så att man har svårt att se vad kompisen skrivit kan man be hen berätta det, men att man gör det så tyst man kan. Nu så ska man läsa vad kompisen har skrivit i kolumn ett och två. Sedan ska man reflektera och tycka till om det kompisen har skrivit. Tycker du din kompis har beskrivit bra? Tycker du att din kompis har givit en rimlig förklaring? Ställ frågor till din kamrat? Utveckla din kompis text om du anser att det saknas något. Detta moment behöver lite längre tid så 10-15 minuter behövs det här.

Sista kolumnen har rubriken Frågor och svar. Nu får man tillbaka sin anteckningsbok och nu ska man läsa sin kompis reflektion. Eleverna ska nu fundera kring det kompisen har skrivit och sedan skriva ytterligare en reflektion. Har ytterligare frågor väckts? Behöver skribenten veta mer för att kunna besvara frågorna som ställs? Vad har man lärt sig? Har man kunnat gjort något annorlunda?

Till sist hade vi en diskussion i helklass om innehållet men även om hur de tyckt om arbetssättet. Eleverna hade tyckt att det hade varit spännande och roligt och ville gärna göra detta fler gånger. Jag tyckte också att det var spännande och kunde nästan inte vänta på att få läsa elevernas texter. Detta är inte sista gången jag gör denna övning. Jag tänker bara på hur intressant och spännande det kan bli när vi börjar angripa olika slags texttyper med detta som verktyg. I kolumn ett utgå från citat som eleverna väljer ur texten som de sedan ska reflektera över. Det får bli ett nytt blogginlägg om det i framtiden.

fil-2016-09-18-12-11-46fil-2016-09-18-12-12-01

 

 

Skolan in i framtiden

Till jul fick jag av en kollega en bok i julklapp, den julklappen har jag nu äntligen läst ut. Min kollega vet att jag älskar att läsa. Så den bästa julklappen kunde ju inte vara annat än en bok.

Fil 2016-05-04 09 15 14

Vägen ut ur skolkrisen av Mats Bergstrand (red.) (2015)

Flera av artiklarna i boken är riktigt intressanta och läsvärda. Artikeln av Martin Ingvar som lyder Barns dyslexi ingen ursäkt för att inte lära dem läsa är riktigt bra.

Det förekommer att extra insatser för läs- och skrivförmåga villkoras med att barnet har en dyslexidiagnos (som oftast är av varierad kvalitet) hämmar en kritisk granskning av de pedagogiska och didaktiska metoder som används för läs och skrivinlärning. (Sid. 35) 

Jag tror som författaren att man ofta lägger problemet hos barnet i stället för att granska dig själv som pedagog. Hur fungerar min undervisning? Har jag rätt metoder? Jag kanske måste se ur ett annat perspektiv. Samtidigt blir jag nyfiken på vad författaren anser är en effektiv läs- och skrivinlärning? Vidare skriver Martin Ingvar att detta är en komplex process och är beroende av flera olika faktorer och precis så är det. Som lärare ska du sätta dig in i varje elevs situation och förutsättning. Men en sak är säker att som lärare behöver du ha goda kunskaper i läsdidaktik och förstå att de första årens läs- och skrivinlärning är viktig och direkt avgörande för barnets fortsatta utveckling.

Artikeln Vägvinnare och villovägar i matematikundervisningen av Attila Szabo är också intressant.

Men lärarna vittnar också om att det händer något med barnens intresse när de kommer till 10-11 årsåldern. Det är nämligen då många barn upplever matematiken tråkig eller obegriplig och ointresse blir otaliga matematiklektioner under återstående delen av skoltiden, där en stor del av klassen varken förstår lärarens genomgångar eller upplever att de klarar av att lösa uppgifterna i läroboken. 

Jag både förstår och inte förstår innehållet i citatet här ovan. Jag har också mött elever som tycker matematik är svårt och ointressant men lyckats vända på det. Jag har också mött fler elever som tycker matematik är det roligaste som finns. Matematik är kommunikation för mig. Jag vill att eleven ska uppleva och upptäcka matematiken med allt vad det innebär, symboler, tecken, mönster, bilder, konst och så vidare. Eleverna måste få prova och ompröva om det behövs. De ska skapa, rita, bygga matematik och samtala. Inte ha fokus på rätt och fel utan vad kan vi förändra och göra annorlunda. På så sätt utvecklas elevernas förmågor att hantera problem, skapar strategier och metoder i interaktion med sina klasskamrater och dig som lärare. Något som även författaren är inne på med artikeln.

Jag tror som flera av författarna i boken att vi behöver tänka om, tänka nytt för att utveckla skolan in i framtiden. Vi måste vara mer med tiden, se andra värden och våga ompröva.

Jag har aldrig lärt mig så mycket….

Vad är IUP-förmiddag?

Jag hade tänkt berätta här om den senaste IUP lektionen jag hade haft men upptäcker att jag inte har skrivit något om det tidigare vad IUP lektion är för något. Jag upptäcker att jag bara skrivit om det på skolans egna blogg athenefardhem.se.

Detta läsår har jag arbetat med klass 4-5 och min närmsta kollega har arbetat med år 6. Vi tog ett gemensamt beslut inför det här läsåret att göra något åt det som står i timplanen elevens val och elevernas egna individuella utvecklingsplaner. Vår gemensamma erfarenhet hade visat oss att det var svårt att få till bra lektioner på elevens val. Vi hade även upptäckt att för alla de elever som har svårt att göra egna val blev lektionerna elevens val bara ett enda virr, varr. Så därför tänkte vi om och föreslog för eleverna innan de gick på sommarlov något som vi kallar IUP- förmiddagen. När de kom tillbaka i augusti frågade vi eleverna om de var sugna på vårt förslag och det var de.

Jag och min kollega hade sammanställt alla våra elevers IUP i ett dokument för att få en översikt i vilka ämnen eleverna ville utvecklas i och vad de ville fokusera mer på. Utifrån det dokumentet kunde vi lägga upp arbetet. Vi är två utbildade lärare och två resurser just nu vid dessa IUP-pass som genomförs varannan onsdag hela förmiddagen mellan 8.00-11.00.

Vid det senaste passet fanns det en grupp som arbetade med ng-ljudet, gestaltande berättande, multiplikationstabeller och en grupp som arbetade med algoritmer i multiplikation och division. Det gör att vi har ungefär 10 elever var och vi kan fokusera på en mindre grupp individer och eleverna känner att de får bli sedda och vägledda i sitt lärande.

Vi hinner oftast inte blir klara vid ett pass utan kör samma grupper vid två tillfällen. Vid passen börjar eleverna med att formulera en egen måltrappa i fyra steg. På steg ett är man väldigt osäker medan på steg fyra känner man sig säker. Eleverna formulerar nu måltrappan utifrån vad de ska arbeta med. Här ser ni två elever som ska arbeta med gestaltande berättande.

Fil 2016-02-21 19 11 37

Fil 2016-02-21 19 11 57

Vid lektionens slut skriver eleverna en reflektion över hur det har gått, vad de lärt sig, om de har upptäckt nya saker som är klurigt och så vidare. Eleverna gillar detta mycket då de nu aktivt får arbeta med det som de behöver utveckla. Inför utvecklingssamtalet i höstas kunde eleverna själva se hur de hade utvecklats och de kunde mer aktivt ta bort mål i deras IUP:er för att de kände att de hade uppnått målet. De kunde sedan även sätta upp nya mål som de hade upptäckt att de behövde arbeta vidare med. Det känns skönt för mig och min kollega att detta verkligen har varit utvecklande, stimulerande och lärande för våra elever. De är helnöjda med dessa pass och vi med.

Gestaltande berättande

Det var flera elever som ville utveckla sitt skrivande och som lärare så ser vi ofta att eleverna har svårt att vidga sina texter så att de blir mer gestaltande. Eleverna skriver ofta ”pang på rödbetan” och lämnar inget till läsaren att tänka själva. Lärandemålet var att kunna gestalta. Eleverna fick arbeta efter EPA- metoden  (elev, par, helklass) under första passet. Först fick de fundera kring följande ”Hur skapar en skicklig författare inre bilder hos en läsare”. Det fick de fundera kring enskilt, efter en stund delgav man varandras tankar i grupper för att till sist sammanföra det till en gemensam tankekarta.

Efter det fick de vid borden samla ord, det skulle vara bilder, ljud, dofter och känslor. De sammanförde jag i ett gemensamt dokument och skrev ut direkt för att eleverna skulle kunna använda det vid nästa moment.

Det fick också ett tips med sig som löd; Skriv som om du vore en kamera, som kan fånga in både bilder, ljud, dofter och känslor.

Nästa steg blev att de fick en mening som löd; En väldigt lång man. De fick diskutera om den meningen gav dem egna inre bilder och det gemensamma svaret blev nej. Nu fick varje grupp möjlighet att fundera på hur de skulle skriva. Förslagen presenterades sedan för varandra. I det här läget hade eleverna inte riktigt förstått hur de skulle tänka så jag fick presentera ett förslag som vi kunde diskutera kring. En ny mening föreslogs; Det var den första vårmorgonen vid stranden. Vi arbetade vidare som tidigare.

Till sist var det dags att pröva på riktigt. En vacker morgon i mitten av maj….. skulle gestaltas.

Här kommer en grupps förslag.

Daggen glänste på de blommande äppelträden jag hörde vattnets rullande vågor mot den snäckfyllda stranden, men än så länge var det för kallt för att bada. En liten fölunge tog sina första stapplande steg bland gullvivorna och jag tänkte att sommaren snart är här ändå.

Jag skrev upp elevernas förslag, jag läste högt, vi samtalade om innehållet och utvecklade meningarna om det behövdes. Allt eftersom började eleverna förstå vad som menas med gestaltande berättande och jag såg hur ögonen lös av glädje över upptäckten. Det kunde jag sedan läsa i deras utvärderingar.

Fil 2016-02-21 19 42 01

Vid andra passet började vi med att repetera vad de gjorde sist. Vi gick även i genom elevernas förslag på juldagsmorgon då vi inte hade hunnit det. Nu hade eleverna även fått distans till texterna och kunde se klarsynt på misstag i texterna och ge varandra feedback. Det var bra för då kunde vi även ha en diskussion kring vad som är bra respons och eleverna själva kom fram till att de nu kunde ge feedback på en helt annan nivå. För de hade upptäckt att man lätt säger till sin kamrat att texten var bra för man vet inte hur man ska ge feedback.

För att de skulle känna sig trygga så gjorde vi en gemensam övning för att i slutet av passet skriva en självständig text. Nöjda och glada lämnade eleverna de andra IUP-passet och jag kunde njuta över att läsa fina, spännande och korta berättelser.

 

Att kunna reflektera

Idén till reflektionslogg skapades när jag läste om Läsloggen- ett tankeredskap av Gunilla Molloy. Texten återfinns i modulen Samtal om text. Del 3: Läsloggen- ett tankeredskap, på Läs- och skrivportalen. (Läslyftet) Tekniken känner ni säkert igen från er egen studietid, då man delade in ett anteckningsblock i två delar. I den ena delen skrev man ett citat och på andra delen skrev man sin reflektion.

I artikeln fastnade jag för några ord som metodiskt verktyg, skapa ett tryggt lärandeklimat, få uppfattning om klassens kollektiva utvecklingszon samt underlag för planering av min undervisning, det tilltalade mig. Men då jag undervisar elever i år 2 och 3 så var själva läsloggen en metod som jag inte tror de skulle klara av. Men grundtanken kunde kanske användas. Jag ville få mina elever att reflektera, skriva ned sina tankar samt skapa en dialog mellan mig och eleven. Vilket visade sig även blev en dialog mellan eleverna.

Jag tog fram anteckningsböcker (A4) till mina elever skrev deras namn och reflektionslogg på anteckningshäftet, sedan blev häftet liggandes. Jag funderade och funderade på hur jag skulle använda häftet. Jag läste artikeln av Gunilla Molloy igen och funderade ett tag till.

Fil 2015-07-21 18 50 30

 

Efter lång tid så började jag så smått att använda häftet. Första gången var efter en matematiklektion. I stället för ”Exit-ticket” så fick eleverna skriva i loggen om vad de hade lärt sig på lektionen, vad som var svårt och om lektionen hade väckt några frågor. Jag skrev sedan respons på deras tankar. Jag fick syn på om eleverna kunde reflektera och deras tankar om undervisningen samt vilka frågor de hade om bråk som lektionen i matematik hade handlat om. De måste få möjlighet att träna detta. Det är inget som finns naturligt utan vi måste låta eleverna träna, träna och åter träna. För annars så kan de se ut så här.

Fil 2015-07-21 18 52 54

Vid ett annat tillfälle så skulle eleverna träna på textkopplingar. Eleverna i år 3 fick en likadan text och eleverna i år 2 fick samma text. Med färgpennor i högsta hugg så markerade de i texten kopplingar de gjorde i texten. Text- till- textkopplingar blev gult, text till sig själv koppling blev grönt osv. När de hade läst texten och färgkodat sina kopplingar skulle de reflektera. Det gjorde de i sina reflektionsloggar. I häftet färgkodade också sina kopplingar.

Fil 2015-07-21 18 51 43

Under tiden de skrev och reflektera kunde jag gå runt och prata med varje elev och diskutera deras kopplingar. När eleverna var klara så fick de sätta sig i mindre grupper och berätta om sina kopplingar. Till sist hade vi en gemensam samling där varje grupp fick berätta om de hade haft samma kopplingar till texten. Vi kunde även fördjupa tankarna kring olika kopplingar och förtydliga ytterligare innebörden av de olika kopplingarna. När det var klart fick de skriva ett avslutande reflektion kring arbetet med textkopplingar. Jag kunde sedan ge eleven en skriftlig respons.

Under våren så genomförde jag ett arbete som jag kallade ”Hur svåra texter kan jag läsa” med eleverna. Det ledde till att jag kunde ringa in vilken nivå eleven befann sig på i sitt läsande. När det var klart gick jag till biblioteket och lånade ihop böcker som skulle passa varje enskild elev utifrån min kartläggning. Tillbaka i klassrummet läste jag ett stycke ur varje bok och högtidligt delades sedan boken ut, efter det att eleverna fick gissa vilken bok som hörde ihop med vilken elev. Nu kom reflektionsloggen fram igen och innan de fick börja läsa boken fick de reflektera.

Fil 2015-07-21 19 54 19

Innan det stora geometriområdet vi skulle arbeta med under våren så fick eleverna göra ett förtest på området. Jag hade även några inledande lektioner där de skulle få en förståelse av att det är viktigt att lära sig matematiska begrepp så man använda sig av begreppen när man ska samtala med varandra. Jag gick igenom resultaten av förtestet med varje elev. Sedan fick de reflektera över vad de behöver träna på och de skulle få ge förslag på undervisningens utformning.

Fil 2015-07-21 18 52 43

När terminen började lida mot sitt slut så fick eleverna skriva vad de hade lärt sig inom geometriområdet även om vi inte riktigt hann klart.

Fil 2015-07-21 18 52 00

Ni kan använda loggen till vad ni vill. Det kan vara efter en lektion, efter ett genomgånget arbetsområde, inför ett arbetsområde det helt upp till dig som pedagog vad det är du vill ha svar på. Jag har bara börjat men det jag redan har sett har givit mig mersmak. Jag kommer definitivt fortsätta arbeta med reflektionslogg. Jag kommer att pröva, ompröva, förändra och utvecklas men det tillsammans med eleverna.

Bild nummer två i detta inlägg visar hur det kan se ut hos en elev som aldrig har fått reflektera. Eleven visste inte vad det var eller hur hen skulle göra. Men efter att fått övat och med stöd av mig så har hen utvecklats och det är härligt att se.

Fil 2015-07-21 18 53 03

Årets Almedalsspan

Under gårdagen tog jag mig in till Visby för att följa några intressanta inslag under Almedalsveckan. Jag styrde min steg mot Almedalsbiblioteket där En läsande klass under dagen skulle arrangera olika seminarium kring läsning och läsförståelse.

Först på programmet hade rubriken ”Läsningens betydelse- är läsförståelsen hos unga viktigt för ett demokratiskt samhälle? Samtalet skulle ske mellan Martin Schibbye, Karolina Ramqvist och Martin Widmark. Jag skulle nog vilja svara ja på den frågan och det blev även väldigt tydligt under samtalet mellan de tre författarna. Hur får man eleverna att förstå lyxen av att det finns böcker? De flesta av oss har inte en aning om hur det är att leva utan ord, text, språk men det har Martin Schibbye. I boken 438 dagar skildrar han tillsammans med sin vän sin tid i fångenskap i ett Etiopiskt fängelse och hur det är att leva utan böcker. Han berättar även under samtalet hur de skapade ett litet bibliotek i fängelset, suget efter att få läsa böcker hos internerna. Boksamtalen som sedan kom att ske mellan internerna. Regimer världen över köper mer än gärna knark och vapen men är det något de är rädda för är det böcker. Att kunna läsa och förstå den skrivna texten är kunskap.

2015-06-30 08.41.24

Jag vet sedan tidigare att elever gillar att höra verklighetsförankrade berättelser. Boken 438 dagar kan vara en bra ingång till att få eleverna att försöka förstå den lyx vi lever i som har texten, boken framför oss hela tiden. Jag kommer i varje fall läsa om boken men med helt andra glasögon på mig.

2015-06-30 10.02.42

 

Nästa seminarium hette ”God läsförståelse- en förutsättning för framtiden” bland annat så var Magnus Oscarsson, nationell projektledare PISA och Erik Blom, elev Skolkommissionen med. Under seminariet kom det fram flera kloka saker tycker jag och något för oss lärare att fundera kring. Vad är läsvanor? Hur definierar vi det begreppet? Hur ser elevers läsvanor ut?

Andra frågeställningar och reflektioner som kom upp är hur ser den digitala miljön ut på skolor runt om i landet? Finns det en likvärdighet? Vet man hur man ska använda IT i skolan? Erik Blom, Skolkommissionen hade precis slutat högstadiet och betonade vikten av att inte glömma bort att arbeta med olika texttyper. Man får inte glömma bort det i det digitala samhälle vi lever idag.

Något annat som sas var att elever är våra kunder och som kund väljer man saker. I dag väljer kunden, eleven i detta sammanhang tyvärr bort skolan. Hur ändrar vi på det?

Det viktigaste Erik Blom framhöll angående läsutvecklingen hos elever var att det fanns en engagerad lärare som skapade lust, kreativitet och samtal om innehåll för det är det blir en mening. Kloka tankar av en ung kille tycker jag.

2015-06-30 11.02.55

Inspiration att vidga min läsande värld fick jag på seminariet med rubriken ”Serietidningar- är bilder viktiga för barns läsförståelse? Medverkade gjorde Martin Widmark författare, Melinda Galaczy lärare, Josefin Svenske serietecknare och kulturproducent samt Lennart Schultz kommunikationsansvarig Pressbyrån.

Kan man arbeta med serier i undervisningen? Javisst! Kan man det enligt Melinda som har gjort det i flera år och skrivit en egen handledning till boken ”The Walking Dead”.

Josefin Svenske har tillsammans med förlaget Raben & Sjögren tagit fram nya serieböcker för barn i åldern 6-9 år som har presenterats nu under våren.

Under seminariet fick jag nya idéer hur jag ska arbeta med serieböcker med mina elever under nästa läsår. Jag ska nu börja botanisera i serieböcker så jag får lite koll och det ser jag fram emot.

2015-06-30 14.01.19

Till sist lyssnade jag till debatten mellan de olika partierna och politikerna som handlade om hur det gick med politikernas löften om att vända den sjunkande läsförståelsen hos eleverna. Jag får då säga att de var väldigt samstämmiga att man nu måste titta över systemet som helhet. Man kan inte belasta lärarna och skuldbelägga oss utan nu måste förtroendet, tilliten, statusen på läraryrket upp. Vilket medför att politikerna själva måste ta ansvaret. Jag ser fram emot att se resultat och inte bara prat. Vi behöver få arbetsro! Man behöver även titta över detta med skolbibliotek och även bemanningen på skolbiblioteken något som deltagare i lokalen gillade att höra.

Till sist vill jag bara lyfta eleverna vid Eskelhems skola som under veckan jobbar tillsammans med UR. Ser ni elever i gröna tröjor så är det dem. De har arbetat med källkritik med hjälp av serien Är det sant? på olika sätt och testar nu politiker och andra i frågor som rör detta. Heja! Bra jobbat.