Bråk, procent och decimaltal

När jag ser begreppen bråk, procent och decimaltal får jag inte ett endast minne av detta från min egen resa i matematik och skolgång. Oh! nej, det var inte riktigt sant. Om jag tänker efter så minns jag bråk med skräck medan procent och decimaltal känns bättre i magen. För precis så är det, magont för vissa saker inom matematiken och säkert många andra ämnen i skolan under min egen resa i skolans värld och för många elever i dagens skola.

Nu står jag där som lärare och älskar matematik. Jag kommer numera på mig själv att jag tänker i bråk när jag ska räkna ut olika saker i mitt eget vardagsliv. Något som inte fanns på världskartan när jag gick i skolan. Nu kan jag se mina egna elever brottas med samma problem som jag gjorde när jag gick i skolan. Jag är också nästan helt säker på att en del av dem har magont när de kommer till matematiken.

Vad kan då bli skillnaden mellan då och nu? Jo, jag kan ta mitt ansvar som lärare och verkligen hjälpa mina elever att förstå dessa begrepp men framförallt ska de inte ha magont av matematik. Matematik för mig och förhoppningsvis för mina elever ska vara spännande, lärorikt, magiskt, vackert, praktiskt och upplevelsebaserat.

Precis nu som då, har eleverna mycket svårt med bråk, procent och decimaltal och att de hör ihop. Många lärare som undervisar på högstadiet vill belysa för oss som undervisar i år 4-6 att eleverna har svårt med detta. Jag har själv sett detta hos en del av mina egna elever speciellt att kunna dela in/upp olika figurer i olika delar av en helhet. Ett exempel är att kunna dela in ett A4 papper i tredjedelar. För en del elever är bara denna övning som att bestiga ett högt berg. Har de äntligen lyckats dela in ett A4 papper i tredjedelar, genom att vika kortsidorna mot varandra, så kan samma övning vara minst lika svår, om du ber eleverna vika papperet i tredjedelar genom att vika långsidorna mot varandra.

Du undrar säkert varför då göra en sådan övning? Jag genomförde denna övning efter jag hade fått en idé när jag såg en inspelad föreläsning av Wiggo Kilborn på UR Play. Många elever behöver arbeta praktiskt innan de kan arbeta abstrakt med matematiken. Med denna övning nådde jag fram till ytterligare några elever som tycker bråk är svårt och antalet elever med magont minskar. Men jag tror inte att problemet ligger här vid just detta enskilda moment utan i den tidigare skolgången. Vi slöser bort elevernas förmågor och erfarenheter de erövrat i den tidigare skolgången. Vad menar jag med detta? Wiggo Kilborn berättar i sin föreläsning att en del av alla dessa räkneoperationer inom bråk klarar barn i förskolan av medan elever i år 7 eller år 9 klarar inte av samma uppgifter. Man kan då ställa sig frågan vad är det som händer på vägen?

Jag tror att det är flera faktorer och jag ska nämna några.

  • Man utnyttjar inte barnens förmågor som de erövrat på förskolan.
  • Man arbetar inte med vissa områden inom matematiken i de lägre åldrarna.
  • Man fokuserar på aritmetiken främst subtraktion och addition i de tidiga skolåren.
  • Man ser inte till att eleverna förstår tallinjen.
  • Man arbetar inte praktiskt med matematiken.
  • Man är för styrd av läromedel.
  • Man arbetar inte aktivt med begrepp och man använder inte sig av de rätta matematiska begreppen.
  • Man visar inte för eleverna samband mellan olika räknesätt.
  • Man samtalar inte om matematik.
  • Man är rädd att eleverna inte ska förstå eller att det ska vara för svårt.
  • Man informerar inte om målen inom ämnet och man ser inte till att eleverna blir delaktiga i vad de ska lära sig och hur de ska lära sig.

Det har avsatts och det avsätts massor av pengar i olika matematiksatsningar och ändå går resultaten ner för svenska elever inom matematikämnet. Man kompetensutbildar lärare inom ämnet. Det är bra men handlar det inte om att jag som lärare måste titta på min egen undervisning med granskande ögon? Om mina elever inte förstår så är det väl ändock mitt ansvar att hitta nya ingångar på problemet.

Så jag kommer att fortsätta att arbeta för att inga av mina elever ska ha magont när det är dags för matematik de ska få uppleva, skapa, förundras, experimentera med matematiken. Vad jag kommer att förändra i min undervisning om jag får möjlighet att möta yngre elever igen är att våga använda alla begrepp och områden inom ämnet för jag är övertygad om att de kan.

Dino eller Concept Cartoons varför inte båda?

I senaste numret av Grundskoletidningen fann jag en hel del intressanta artiklar. Några av artiklarna ska jag här nu reflektera kring. Jag undervisar i No-ämnena både i en årskurs 3 och i en årskurs 6 och har använt mig både av diagnosmaterialet DINO och av Concept Cartoons.

I artikeln som Lena Löfgren skrivit ”Dino- stöd för elevernas kunskapsutveckling” i Grundskoletidningen berättar hon om materialets tillkomst. Vidare skriver hon också intentionerna hur materialet ska användas. Men i artikeln finns det några viktiga rubriker som även hänger ihop med mitt sätt att undervisa. För det första är att eleverna ska veta undervisningens mål och vilka förväntningar man har på eleven. Det ska enligt min mening men även som författarinnan till artikeln skriver vara tydliga. Det innebär att alla mina elever vet det kortsiktiga men även det långsiktiga målen för lektionen/temat helt enligt läroplanen men även vilka förmågor (TB5) de kommer att träna och utveckla.

Dino-materialet består även av ”Öppna uppgifter” vilket bjuder in eleverna att våga tänka. Med det menar jag att svaren kan se olika ut och det är okej. I bland är det ju så att orden räcker inte till speciellt när man inte har alla begrepp på plats. Då är det även okej att rita vad man tror. Det ger mig som lärare en värdefull information. Jag har insett att vi måste vara mycket duktigare med att hjälpa barnen bygga begrepp, då många elever känner sig frustrerade av att inte ha tillräckligt med ord när de ska förklara ett naturvetenskapligt fenomen.

Till sist är återkopplingen viktigt, vilket skapar engagerade elever tror jag. Jag ska här ge er ett exempel på återkoppling. I Dino-materialet finns det en frågeställning som berör gungbrädan och hur man får jämn vikt. Men även viktiga begrepp såsom hävstång och balans berörs. Eleverna i årskurs 3 delades in i ojämna grupper och sedan fick de tillsammans diskutera hur de skulle placera sig på skolans gungbräda för att uppnå rätt balans och jämn vikt. Efter det gick vi ut på skolgården och samlades vid gungbrädan. Nu så fick varje grupp redovisa sitt förslag och placera sig på gungbrädan så som de hade tänkt. Nu blev det intressant för vi kunde nu tillsammans ge återkoppling direkt. De övriga eleverna som tittade på kunde hjälpa sina klasskompisar som satt på gungbrädan att justera om det så behövdes. De kunde också sätta ord på hur de skulle göra och varför det blev som det blev. Efteråt inne i klassrummet kunde de tillsammans skriva ner resultatet och sedan även dra en slutsats av sitt resultat. Om det var engagerade elever behöver jag nog inte betona här.

I materialet finns det tydligt bedömningsstöd som beskrivs som hållplatser, vilket det finns en tydlig progression. Men då eleverna redan har gjort en återkoppling i direkt anslutning till lektionen har det även hjälpt mig som lärare att göra en rimlig bedömning av elevernas kunskap.

Concept cartoons

Är det något material som mina elever gillar så är det Concept cartoons. Jag har använt det som inledning på ett tema, avslut på ett tema och som prov i grupp. Men även som inledning på olika lektioner där eleverna tränas i att ställa hypoteser, testar sin hypotes genom ett experiment, skriva ned sina resultat och till sist dra en slutsats. Jag har funderat länge på vad det är som lockar till engagemang hos eleverna när jag kommer dragande med mina Concept Cartoons. Men jag tror att det är färgerna i bilderna, att texterna i pratbubblorna tilltalar barnen och som jag skrev här tidigare bilderna bjuder in till att tänka och upptäcka.

Detta är två mycket värdefulla material att använda som stöd i min bedömning men även som stöd för mina elever vid återkoppling. Men det viktigaste av allt är att eleverna får syn på sitt eget lärande.

Titta in på skolverkets webbsida och titta på filmerna som ligger där ”Hur man arbetar med Concept cartoons” 

 

 

 

De ligger hemma och läser

Jag och några av mina underbara elever sitter i grupprummet och filosoferar. Förutom det så försöker jag hjälpa eleverna med matematiken. Då kommer jag på att jag ska fråga en av mina elever vart hans glasögon är. För det är nämligen så att han ska använda dessa när han är i skolan och ska jobba med texter av olika slag. Så när vi sitter där i grupprummet och klurar passar jag på att fråga. Svaret lät inte vänta på sig. Mina glasögon de ligger hemma och läser, svarar min elev. Vi brast ut i ett härligt skratt tillsammans. Dessa underbara svar och härliga skratt lever jag på som lärare.

Sjöstorm!

En av mina elever prövade ett nytt ord i dag. Vad säger ni om sjöstorm? Klassen reagerade direkt, heter det så? Vad heter det egentligen? Vad menar du? Är det storm på havet du menar? Hela klassen engagerad kring ett endaste ord. Vi diskuterar, skrattar och konstaterar att vi skulle ha en tom burk där vi samlade på nya ord. Bredvid den burk vi har sedan tidigare med begrepp som vi kallar för begreppsburken.

Reflekterande promenader

Att reflektera tillhör läraryrket men vad menas med att reflektera? Vad ska man reflektera om? När ska man reflektera? Hur ofta ska man reflektera? För en del är det självklart för andra är det inte lika självklart. För mig är det självklart att reflektera och jag gör det ofta helst flera gånger under min arbetsdag. Men styrkan om man nu kan mäta reflektion i styrka varierar hos mig.

Jag ska ge er här några exempel. På väg till arbetet på morgonen laddar jag upp det vill säga förbereder mig för dagen, tänker igenom vilka lektioner jag har och vilka elever jag ska möta under dagen. Jag förbereder mig även för eventuella möten med kollegor efter det att eleverna går hem för dagen. Styrkan på reflektion är låg.

Under dagen, under lektionerna eller efter lektionerna reflekterar jag över elevernas svar, aktivitet i klassrummet, om de var intresserade, eventuella konflikter, ljudnivå, mina egna frågeställningar till eleverna, planering, omplanering, och tusen andra saker som sker hela tiden i ett klassrum. Reflektionsstyrkan är lagom.

Efter det eleverna har gått hem och jag sitter och rättar reflekterar jag över deras svar eller uteblivna svar. Jag kanske reflekterar återigen över lektionerna var det en bra lektion eller en mindre bra lektion. Vad kan jag förbättra, utveckla eller förändra. Reflektionsstyrkan är lagom.

På vägen hem i bilen är det dags för reflektion igen nu bearbetar man dagen in i minsta detalj, här är reflektionen hos specifika elever som man oroar sig över. Hur ska jag hjälpa? Ska jag rådfråga någon kollega eller någon annan kunnig person? Eller ska jag ringa föräldrarna? Jag kanske måste tänka om vad avser lektioner eller lektionens innehåll? Här är styrkan på reflektionen hög.

Men reflektionens tio i topp är promenaden. Promenaden ute i naturen. Under mina promenader har jag löst många problem vad avser konflikter mellan elever. Hur jag ska hjälpa elever med specifika svårigheter. Lektionsupplägg. Utvärderingar. Temauppstarter. Hur jag ska genomföra utvecklingssamtal eller hur jag ska genomföra svåra föräldrakontakter. Jag har rensat min hjärna på alla tankar som alla lärare brottas med varje dag mer eller mindre under mina promenader. Det bästa är att när promenaden börjar närma sig slutet har jag kommit fram till en lösning och jag kan börja njuta av naturen, färger, dofter, ljud och känna mig totalt avslappnad och redo för en ny dag med mina underbara elever.