Hushåll 1813

I sommar så passar jag på att gå en kurs vid Uppsala Universitetet som heter Teknik för pedagoger i förskola och skola. Jag passar på av flera olika anledningar. För det första är det roligt att plugga, för det andra behöver jag poängen för att utöka min behörighet i lärarlegitimationen och för det tredje jag kan fokusera på min kurs utan att behöva arbeta samtidigt.

En övning som vi genomförde var kopplat till hushåll då och nu. På ett vanligt enkelt papper fick vi skriva 1813 och sedan var det bara att sätta i gång att fundera på vad som symboliserar ett hushåll 1813, här är det ett förslag;

 

Hushåll 1813 I Lgr 11 sid 269 står det att undervisningen i ämnet teknik ska syfta till att eleven ska ges möjlighet att utveckla en förståelse för att teknisk verksamhet har betydelse för, och påverkar, människan, samhället och miljön.

Tillbaka till övningen som verkligen var bra, då man fick tänka till och rota runt i minnet. Hur var det nu på 1800-talet? Vad fanns det för maskiner? Fanns det el? Fanns bilen? och så vidare det är ju faktiskt inte för så länge sedan. Men det krävs ändock att du har förkunskaper för att genomföra en sådan här övning. Spontant när jag genomförde denna övning tänkte jag wow! Detta kan man göra med en årskurs 6. Men det är inte en övning jag skulle inleda med, utan eleverna måste få en chans att erövra kunskap om livsvillkoren under 1800-talet först.

Sedan fick vi rita en nya tankekarta och nu så skrev vi på papperets mitt hushåll 2013 i stället. Nu slås man av att grunden finns där, alltså samma innehåll såsom värme, förvaring, men att det har skett en otrolig teknikutveckling på 200 år.

När jag nu sitter här och skriver så blir jag tvungen att tänka om vad avser övningen och när det ska introduceras. För jag slås av att man visst kan genomföra denna övning utan att eleven har tillräckligt med förförståelse. Utan man kan göra på följande vis. Konstruera en hemläxa där eleven tillsammans men en mor- eller farförälder sätter sig ner och gör en tankekarta som heter ”Hushåll 1913” och en ”Hushåll 2013”. I interaktion med en närstående kommer eleven att öva på flera förmågor inom teknikämnet såsom;

  • värdera konsekvenser av olika teknikval för individ, samhälle och miljö, och
  • analysera drivkrafter bakom teknikutveckling och hur tekniken har förändrats över tid.

När eleven kommer tillbaka till skolan kan vi ha en diskussion över vad de har kommit fram till men även locka till nyfikenhet hur såg då ett hushåll 1813 ut? Nu har vi även chansen att koppla teknik med ämnet historia och arbeta tematiskt.

Citat ”Teknikundervisningen bidrar även till att uppmärksamma eleverna på vilken betydelse tekniken kommit att spela i människans liv, på gott och ont, vilket återigen motiverar ett kritiskt reflekterande förhållningssätt”. Sid 124 Ur Teknikdidaktik av Veronica Bjurulf.

Eller med anledning av citatet kan denna övning vara en inledning på temat hållbar utveckling där eleverna kan utgå från hushåll eller hus och titta på hur ser utvecklingen ut vad avser bostäder. Vilket material använder man? Hur höll man värmen? Hur såg isoleringen ut? Är materialet vi bygger med miljövänligt?

Ja som ni ser, helt plötsligt hade jag flera ingångar till undervisning tack vare en enkel övning som heter Hushåll 1813.

När Petter klev in i klassrummet

Inte i ordets rätta bemärkelse, men ändå. I senaste numret av Alfa fanns det en artikel om musikern Petter Alexis Askergren som jag läste. Jag kan inte påstå att jag lyssnar på Petters musik men jag tycker det verkar vara en snäll och glad kille. I artikeln berättar Petter om sin resa inom skolan, svårigheter som ordblindhet som han uttrycker det själv, ADHD-diagnos och hur intresset väcktes för språket, men även hur han har utvecklat sin musik.

Jag och många lärare med mig har i dag elever med olika diagnoser i klassrummen, elever liknande Petter som har en tuff skolgång. Även om man försöker hjälpa på alla möjliga vis och klasskamrater till elever med diagnos är hänsynstagande och snälla så känner både jag och elever i bland maktlöshet, uppgivenhet och frustration. För det är ju så att en del är öppna med att de har en diagnos och kan sätta ord på hur det är att leva med en diagnos. Andra elever vill hålla det hemligt och ingen ska få veta. MEN barn är inte dumma de ser, hör, känner och framförallt förstår sådant som inte sägs högt.

Så när jag läste artikeln så tänkte jag varför inte utnyttja detta för att på så sätt få igång en diskussion kring olika neuropsykiatriska funktionshinder och funktionsnedsättningar i allmänhet. Sagt och gjort så planerade jag för detta och så här gjorde jag.

Jag hade kopierat från nätet texten på låten Krafter (2011) där Petter ger en förklaring till varför han är som han är. Jag delade in eleverna i mindre grupper, de fick texten och så skrev jag följande frågeställningar på tavlan;

  • Vilken typ av text tror ni att det här är?
  • Vem kan ha skrivit texten?
  • Vad tycker ni att texten har för budskap?
  • Vilket språk har texten?
  • Jag bad även eleverna stryka under svåra ord som de inte förstod.

Eleverna satte genast i gång och läste texten högt för varandra, de diskuterade och funderade en lång stund. Jag gick runt och lyssnade och de hade många spännande reflektioner. Jag bröt efter en stund och så gick vi laget runt bland grupperna och följande reflektioner kom upp;

  • Dikt
  • Låttext
  • Kille i 30-35 års åldern som skrivit texten.
  • Tonårskille som skrivit texten.
  • Tonårstjej som skrivit texten.
  • Sorglig text.
  • Någon med diagnos har skrivit texten.
  • En person som har det tufft.
  • En person som arbetar mycket.
  • En del svåra ord, det måste vara någon som är duktig på att skriva.
  • Någon som mår dåligt.

Många elever fastnade för inledningen av texten citat ”Jag tänkte jag skulle försöka förklara mig själv. För mig själv, så jag tillslut förstår mig själv”. 

När vi har gjort detta sätter jag på låten som jag hittar på Youtube.

Eleverna tar nu att det är artisten Petter. Vi lyssnar på låten och eleverna följer med i texten de har. De gillar låten och texten. Jag väntar som lärare på det där momentet där någon elev ska bjuda in till det där samtalet som jag har som dold agenda, hur det är att leva med en diagnos. Men jag får vänta en stund till. Jag har förberett en text till nämligen Håll om mig, eleverna får texten och de börjar genast läsa texten och diskutera textens budskap. Jag tänker det här tar de aldrig. Petters tanke med texten är att visa sitt missnöje med samhället där klasskillnader och individualismen ökar. Men tänk vad fröken kan ha fel det var precis det eleverna förstod. Vi har ytterligare ett samtal om textens budskap och lyssnar tillsammans på låten.

Efter vi har lyssnat färdigt återberättar jag artikeln om Petter. Eleverna gillar innehållet i artikeln det då de inser att det behöver inte vara kört för att man misslyckas i grundskolan. Det går faktiskt att lyckas och att man kan ta revansch senare i livet. Äntligen kommer då frågan eller rättare sagt reflektionen när en elev säger så här;

Är det så som Petter skriver i första texten om att ha ADHD att man är rastlös, kreativ och impulsstyrd? Ja säger jag då, men blir avbruten av en elev som har just denna diagnos som säger man har svårt för att sova. Det är det enda den eleven säger men diskussionen är i gång precis det jag ville. Jag har nu chansen att besvara alla elevers tankar och funderingar kring detta och hur vi tillsammans kan hjälpas åt att hjälpa och stötta varandra med eller utan diagnos.