Mina stapplande steg mot cirkelmodellen

I förra veckan började jag mina stapplande steg mot genrepedagogik och cirkelmodell. Jag har så länge velat pröva på allvar men i bland räcker inte tiden till som lärare och andra projekt kommer emellan. Men efter att gått med i det digitala skollyftet bestämde jag mig för att satsa målmedvetet kring detta område. Jag är övertygad om att genrepedagogiken gagnar alla elever oavsett om man har svenska som modersmål eller inte.

Under hösten har jag läst böcker, funderat, reflekterat för att till slut börja våga testa. Så som sagt i veckan började jag. Mina elever i klassen skulle precis börja ett nytt arbetsområde kring rymden och stjärnor. Jag visste att eleverna i år 2-3 hade arbetat med rymden under våren men för år 1 var det nytt.

Jag börjar alltid alla nya temaområden med att gå igenom min pedagogiska planering och tillsammans med eleverna skapar jag även ett bedömningsdokument. När det var klart fick eleverna berätta för mig vad de kunde om rymden och stjärnor. Svaren antecknade jag på tavlan som en tankekarta. Det visade sig att det var inte så mycket de kunde eller kom i håg. De reflekterade även över att de inte hade fått så mycket faktakunskaper utan de hade pysslat mest. Men vi får se när vi drar igång på allvar då brukar kunskaperna träda fram som de har erövrat tidigare.

Men det är nu jag tar ett annorlunda grepp än tidigare. Jag hade lånat ihop olika faktaböcker av olika svårighetsgrad. Dessutom hade jag flera vuxenfaktaböcker. Jag berättar för eleverna att de nu får titta i böckerna och läsa hur de vill, men de ska skriva upp frågor de får om rymden och stjärnor på ett papper.  På tavlan hänger jag dessutom upp ett papper där de ska skriva upp svåra ord och begrepp de stöter på i böckerna.

Nu satte en febril aktivitet i gång. Det diskuterades, lästes, undersöktes, frågades, jämfördes, funderades, eleverna var fullständigt uppslukade av böckerna även de svåraste faktaböckerna för vuxna. De skrev frågor och fler och fler svåra ord och begrepp skrevs upp på tavlan. När vi närmades oss rasten hade de inte ens tid att gå ut på rast. Jag var helt lycklig och jag ser fram emot nästa lektion.

Vi är inne i fas 1 i cirkelmodellen och ska nu bygga begrepp och få en förförståelse kring området rymden och stjärnorna. Det känns som vi är på god väg.

Läsa med sticka går det?

Följande inlägg publicerades i kväll på min andra blogg www.miovi.se

I dag gjorde jag flera kollegor nyfikna på Twitter med följande inlägg.

 

Men nu är det ju så att det inte jag som kom på detta utan du Marie Andersson. Idén är ju riktigt bra. Tanken är ju följande att när eleverna har blivit varma i kläderna och vi tillsammans har prövat och övat ska använda oss av stickorna när vi modellerar kring olika texter.

Man kan använda stickorna innan man börjar läsa en text genom att eleverna får fundera över vilka läsfixare de kan tänkas komma att behöva.

Under läsningen av en gemensam text och medan jag modellerar kan eleverna få använda stickorna för att visa vilken av läsfixarna jag använde just då.

Efter en läsning av en text kan vi ha en gemensam diskussion över vilka av läsfixarna man måste använda för att förstå texten som precis har blivit uppläst.

Eleven kan själv använda stickorna som stödstruktur vid muntligt samtal kring en text.

Jag tänkte också att det skulle vara spännande se om man kunde synliggöra skillnaden mellan olika geners med hjälp av stickorna. Då tänkte jag så här att man läser högt en saga och sedan en faktatext. Efter det diskuterar man vilka av läsfixarna man använder. Använder man någon läsfixare mer än någon annan osv.

Tanken slog mig precis i skrivandet stund att detta kan vara en hjälp för mig vid bedömning. Den enskilda elevens förmåga blir synliggjord genom att eleven visar vilka olika läsförståelsestrategier eleven använder sig av. Jag får möjligheten att rent visuellt se hur eleven tänker och reflekterar när de använder lässtickorna. Jag ser om eleven tar egna initiativ och använder sig av lässtickorna på ett säkert sätt samt hur eleven muntligt kan förklara hur hen tänkt. Jag ser även de elever som sneglar på sina kamrater och som agerar osäkert med lässtickorna, vilket ger mig en signal om vilka elever som är med på tåget eller inte.

Jag vet ju inte om detta nu kommer att fungera men det är ju värt ett försök. Återkommer när vi har testat.