Har jag trasslat till det?

I bland undrar man vad man håller på med. I bland undrar man om man inte har trasslat till det för sig. I bland undrar man hur ska jag gå vidare. I bland vill man skrika hjälp. Känner ni igen er?

Jag har skrivit om detta tidigare men jag vill ändå delge er min resa mot en bättre undervisning inom svenskämnet. Jag har under det senaste året läst mängder av litteratur både av Barbro Westlund, Pauline Gibbson, Johansson, Britt, Sandell Ring, Anniqa. Litteraturen har handlat om genrepedagogik och läsförståelse. Jag har studerat läroplanen och jag har läst det som finns att läsa på Skolverket angående språket och ämnet. Jag har tittat på föreläsningar på UR eller på kunskapskanalen.

Allt detta ledde till att jag har startat två projekt med min klass. Det ena är generpedagogik och vi startade i narrativa berättelser. Det är mycket spännande men även svårt. Det är många begrepp som jag har fått funderat kring för att jag själv måste förstå. Det andra projektet är att arbeta med läsförståelse och läsförståelsestrategier. Det ledde till ett samarbete med en vän och kollega Marie Andersson och den gemensamma bloggen MioVi.se 

Jag kom till en punkt den senaste veckan där jag insåg att jag har alldeles för lite tid och måste tänka om hur jag ska förena dessa två projekt. Samtidigt förstår jag nu att dessa två projekt har varit bra att de har löpt parallellt med varandra. Då jag inte hade tänkt klart vad avser generpedagogiken. Men nu börjar pusselbitarna ramla på plats och mycket tack vare eleverna. Den oro jag hade över hur de skulle förstå och ta till sig alla nya begrepp var obefogad. Trots att de bara går i år 1-3 så kan de ta till sig olika begrepp och relatera det till sina vardagsupplevelser.

Under en lektion i veckan fick jag då ett ”hallelujamoment”. Vi går precis igenom syfte och textens struktur. Tanken slår ner i mig mitt under lektionen så jag måste stoppa mig själv för att gå och skriva upp tanken som for igenom min hjärna. Eleverna tittar på mig med stora ögon och undrar vad jag håller på med. Jag fick en snilleblixt till en ny lektion svarar jag. De blir så klart genast nyfikna och vill veta mer. Men de får vänta. Jag förklarar att jag måste tänka klart först.

Mönstret börjar framträda för mig hur jag ska förena två viktiga projekt läsförståelse/genrepedagogik. Jag inser nu att jag har varit lite vilse men att allt börjar falla på plats och jag kan se gemensamma nämnare inom de två olika projekten. Jag börjar se hur jag kan utnyttja det ena med det andra och en lättnad sprider sig. Nu ska jag bara pröva och ompröva om det krävs tillsammans med mina elever.