Hur ska man räcka till?

För tillfället går jag en kurs hos Specialpedagogiska myndigheten på distans. Kursen heter Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Fortbildningen fokuserar på två olika områden;

  • Att möta barn, ungdomar och vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
  • Att skapa förutsättningar för lärande och delaktighet.

Kursen innehåller spännande föreläsningar och artiklar. Man ska kommunicera med kurskamrater på ett kursforum. Skriva loggbok och reflektera över det man hör och läser om.

Det är mycket spännande och mycket av det jag läser och ser i föreläsningarna stöter jag på varje dag som lärare i mötet med elever. Lika många gånger tänker jag hur ska jag räcka till? För allt som oftast är jag ju ensam i klassrummet och så är det för de flesta lärare i dagens Sverige.

Om jag fick önska helt fritt så står inte högre lön högst på min agenda. Utan att jag fick en kollega till i mitt klassrum, oavsett om det är 10 elever eller om det är 30. För det är stödet som vuxen till den elev som är i behov av mitt stöd som är viktigast. Lika viktigt för alla de elever som inte har en funktionsnedsättning. Som lärare står du varje dag i klassrummet och brottas med detta dilemma. Vem ska jag hjälpa nu?

Eleverna i dagens skola har höga krav och mål att uppnå. Kraven är lika höga på dig som pedagog att guida och hjälpa ALLA barn att nå målen. Men förutsättningarna är långt i från rättvisa. Allt som oftast räcker inte enskilda punktinsatser utan av egen erfarenhet vet jag att en assistent eller att det finns två pedagoger i klassrummet är en framgångsfaktor.