Sex och samlevnad som storyline

Jag undervisar på mellanstadiet och av erfarenhet vet jag att när eleverna befinner sig i år 5-6 börjar det bli väldigt intressant med det där som heter sex och samlevnad. Under förra läsåret sa jag att när de går i år 6 ska vi arbeta med detta område. Vilket eleverna minsann inte glömde bort att jag hade lovat. Redan under höstterminen kom ämnet på tal och jag svarade att det kommer. Vid skolstart efter juluppehållet och första no-lektionen presenterar jag då äntligen temat ”sex och samlevnad”. Eleverna var så laddade. I mitt klassrum sitter eleverna redan i grupperingar om 3-4 elever vid varje bord och första övningen var en sorteringsövning. Jag hade skrivit ut ord och laminerat som jag har hittat i skolverkets publikation ”Sex och samlevnadsundervisning i grundskolans tidigare år”. 

Varje grupp fick ett kuvert med ord. Uppdraget var att de fick sortera orden precis som de ville vid varje bord. De kunde sortera det i ord som de kunde och visste vad de betydde, ord som de inte hade en aning om vad de betydde, ord som de trodde betydde likadant och så vidare.

När eleverna hade sorterat klart fick de berätta för klassen hur de hade sorterat. När vi knöt i hop lektionen så kunde eleverna reflektera över att de hade hört talas om en hel del ord men visste inte vad de betydde. De kunde också reflektera över att många ord kastade man bara ur sig för att säga något dumt till någon annan.

Efter denna lektion fortsatte arbetet genom Storyline. Jag har arbetat med Storyline med barn på förskolan och med elever i de lägre åldrarna och med elever på mellanstadiet och tycker att det är ett arbetssätt som är uppskattat både hos elever och hos mig som lärare. När jag skulle arbeta med sex och samlevnad sökte jag efter en färdig planering i storyline och hittade till slut en storyline som hette ”Familjen”. Arbetet inleds med att jag delat in klassen i sex familjer. Eleverna ska nu skapa karaktärer efter vissa förutbestämda regler. De hade tillgång till tyg, garn, band och liknande material för att skapa sina medlemmar i familjen. När de skapat sin karaktär ska de tillsammans skriva en biografi över karaktären. Till det hade eleverna fått stödstrukturer, vilket är väldigt viktigt om man vill få ett djup på karaktärerna. Eleverna hade många intressanta diskussioner om vad olika ord betydde när de skulle beskriva egenskaper som exempel.

När det är klart så ska familjen presenteras och det gör eleverna genom att redovisa inför klassen. Efter redovisningen ger övriga klasskamrater feedback på själva redovisningen men de har även möjlighet att ställa frågor om karaktärerna. Jag kan sammanfatta detta moment med att säga att det finns ingen familj som räknas som ”kärnfamilj” det vill säga mamma, pappa och barn. Under tiden så får eleverna även andra uppdrag som exempel att lämna förslag på vad gatan skulle heta som alla familjer bodde på. De fick även ge förslag på vad hyreshuset skulle heta som alla familjer bor i.

När alla familjer var presenterade har de fått fundera på vad som är fördelar med sin familj och vad som är nackdelar. Det har också eleverna redovisat i helklass. Så här ser det ut för tillfället.

Vid senaste lektionstillfället fick först eleverna fundera enskilt på vad begreppet normer betyder för att sedan diskutera tillsammans vid borden. Till sist sammanställde jag elevernas tankar genom en mindmap på tavlan. Efter det fick eleverna se filmen om normer som går att hämta på Region Gotlands hemsida om HBQT-frågor. När eleverna hade sett filmen fick de prata med varandra under ett par minuter. Efter det jämförde vi elevernas tankar om normer innan filmen och efter filmen. Nu var det dags för eleverna att sätta sig i sina familjegrupper. I familjerna skulle de nu diskutera om de kunde uppfatta om det fanns normer i det hyreshus alla familjer lever i. En elevreflektion vid lektionens slut var att detta var svårare än hen hade trott.

Vi är som ni säkert förstår långt i från färdiga och arbetet kommer att gå vidare med fortsatt fokus på samlevnad. Vi kommer även att komma in på hur man ser ut i snippan och snoppen och vad det är som händer med kroppen när man kommer in i puberteten. Vi kommer också att försöka få svar på vad alla begrepp betyder innan detta projekt är klart. Jag som lärare är väldigt imponerad över eleverna och kan konstatera att kärnfamiljens tid kanske är över och i elevernas ögon kan familjer se ut hur som helst.

 

 

Storkis på nya äventyr

Under hösten 2017 arbetade jag på grundlärarprogrammet som adjungerande adjunkt. Det gav mig möjlighet att möta studenters texter. Texter som kunde bland annat vara tentamensuppgifter eller lektionsplaneringar. Det är just en sådan text som väckte en idé hos mig som jag sedan tillsammans med en kollega arbetat vidare på. Texten som gav mig inspiration var en planering inför ett tema i ämnet svenska. Studenten beskrev hur hen hade tänkt starta upp ett läs- och skrivtema i en klass i yngre åldrar. Lektionen vid uppstart skulle inledas med att eleverna fick träffa ett gosedjur, en gris. Det påminnde mig om när jag arbetade som lärare på en friskola. Jag skapade tillsammans med eleverna i år 1-3 en blogg via webbstjärnan som kom att heta Storkis123. Storkis var en handdocka jag hade som såg ut som en stork. Siffrorna 123 symboliserade klassen som jag undervisade. Storkis följde med barnen hem på helgerna och med Storkis fanns det en skrivbok. I boken skulle eleverna skriva vad de hade hittat på tillsammans under helgen. Barnen kunde välja att skriva i boken eller på webbsidan. Barnen älskade verkligen Storkis. Jag involverade Storkis hela tiden i arbetet i klassrummet. Storkis skickade uppdrag till barnen, gav eleverna olika former av utmaningar. Storkis kunde sitta vid en elev när hen behövde stöd eller tröst. Barnen kunde sitta i läshörnan och läsa högt för Storkis. När jag slöt på skolan fick Storkis bo i en låda hemma på mitt kontor. Så tack vare studentens text väcktes min omtanke om Storkis till liv igen.

I inledningen av höstterminen 2017 packade Storkis en gammal kappsäck full med böcker och knackade på hos klass 1-2 på Vänge skola. Barnen blev så klart väldigt nyfikna på Storkis. Storkis berättade för barnen om vem han var och vilka äventyr han hade varit med om tidigare. Storkis berättade också att han hade en alldeles egen äventysbok som tidigare elever hade skrivit i. Den boken tycker Storkis om att läsa i, ofta. Storkis berättade även för barnen att han hade plockat ihop flera spännande böcker från skolbiblioteket som han hoppades att barnen i klassen skulle tycka om. Storkis lovade att han skulle skriva brev till klassen och höra hur det gick med att läsa och skriva.

Efter några veckor kom det då brev till klassen från Storkis. Barnen skulle nu besvara brevet från Storkis individuellt. Läraren för klassen samlade ihop breven och gav till mig utan att barnen vet något om det. Efter ett tag saknade eleverna Storkis så mycket så han fick ta flyget till Gotland för att besöka barnen. En Stork lever som sagt på varmare breddgrader under vintern. Med sig hade Storkis en powerpoint där han visade hur hans bo ser ut, vad han tycker om att äta, hur han låter när han klapprar med näbben. Vid det tillfället fick barnen skriva och rita om vilken deras favoritplats var. Storkis älskar ju sitt bo och berättade gärna om sin favoritplats.

I det senaste brevet från Storkis berättar han för barnen att han har en allra bästa vän. Problemet är att vännen är en sköldpadda och en sköldpadda kan inte komma upp i ett Storkbo. Barnen fick då ett uppdrag att försöka hjälpa Storkis. Uppdraget var om barnen kunde komma på ett sätt att få upp sköldpaddan i Storkis bo. Eleverna har nämligen arbetat med ämnet teknik. Storkis fick många bra tips!

Jag möter eleverna i korridoren och de frågar hur det är med Storkis. Eleverna ber mig att hälsa till Storkis att de saknar honom. De frågar om jag vet vad Storkis har gjort den sista tiden. Eleverna ber mig att hälsa Storkis att han måste komma på besök snart. Detta tyder på att eleverna tar detta på största allvar. Detta är för mig värdegrund, att visa omtanke om någon annan oavsett om det är en klasskamrat eller om det är en handdocka i tyg det spelar ingen roll.

Jag som vanligtvis inte undervisar eleverna i klass 1-2 kan se på barnens skriftliga utveckling med ett utifrånperspektiv. Jag har regelbundet sett elevernas individuella texter under höstterminen och inledningen av denna termin och ser hur bokstäver formas, hur texter utvecklas, jag ser tydligt att barnen tar nya steg i sin utveckling. Det är värdefullt för den undervisande läraren att få höra. I den senaste uppgiften kan jag också se att eleverna har tankar om teknik och hur tekniska lösningar kan tänkas fungera.

Att arbeta med handdockor är verkligen ett sätt att stimulera och locka barn till läsning och till att skriva. Barnen blir engagerade och nyfikna. Det är också värdefullt om man kan hjälpas åt i ett kollegium tänker jag. Jag är Storkis röst och inte den ordinarie läraren, vilket gör att jag trorr att eleverna blir mer engagerade. Jag vet i varje fall just nu att Storkis har fler uppdrag på gång till eleverna innan han kommer på besök. Snart är det ju faktiskt dags för Storkis att komma hem till Sverige för att häcka.