När Petter klev in i klassrummet

Inte i ordets rätta bemärkelse, men ändå. I senaste numret av Alfa fanns det en artikel om musikern Petter Alexis Askergren som jag läste. Jag kan inte påstå att jag lyssnar på Petters musik men jag tycker det verkar vara en snäll och glad kille. I artikeln berättar Petter om sin resa inom skolan, svårigheter som ordblindhet som han uttrycker det själv, ADHD-diagnos och hur intresset väcktes för språket, men även hur han har utvecklat sin musik.

Jag och många lärare med mig har i dag elever med olika diagnoser i klassrummen, elever liknande Petter som har en tuff skolgång. Även om man försöker hjälpa på alla möjliga vis och klasskamrater till elever med diagnos är hänsynstagande och snälla så känner både jag och elever i bland maktlöshet, uppgivenhet och frustration. För det är ju så att en del är öppna med att de har en diagnos och kan sätta ord på hur det är att leva med en diagnos. Andra elever vill hålla det hemligt och ingen ska få veta. MEN barn är inte dumma de ser, hör, känner och framförallt förstår sådant som inte sägs högt.

Så när jag läste artikeln så tänkte jag varför inte utnyttja detta för att på så sätt få igång en diskussion kring olika neuropsykiatriska funktionshinder och funktionsnedsättningar i allmänhet. Sagt och gjort så planerade jag för detta och så här gjorde jag.

Jag hade kopierat från nätet texten på låten Krafter (2011) där Petter ger en förklaring till varför han är som han är. Jag delade in eleverna i mindre grupper, de fick texten och så skrev jag följande frågeställningar på tavlan;

  • Vilken typ av text tror ni att det här är?
  • Vem kan ha skrivit texten?
  • Vad tycker ni att texten har för budskap?
  • Vilket språk har texten?
  • Jag bad även eleverna stryka under svåra ord som de inte förstod.

Eleverna satte genast i gång och läste texten högt för varandra, de diskuterade och funderade en lång stund. Jag gick runt och lyssnade och de hade många spännande reflektioner. Jag bröt efter en stund och så gick vi laget runt bland grupperna och följande reflektioner kom upp;

  • Dikt
  • Låttext
  • Kille i 30-35 års åldern som skrivit texten.
  • Tonårskille som skrivit texten.
  • Tonårstjej som skrivit texten.
  • Sorglig text.
  • Någon med diagnos har skrivit texten.
  • En person som har det tufft.
  • En person som arbetar mycket.
  • En del svåra ord, det måste vara någon som är duktig på att skriva.
  • Någon som mår dåligt.

Många elever fastnade för inledningen av texten citat ”Jag tänkte jag skulle försöka förklara mig själv. För mig själv, så jag tillslut förstår mig själv”. 

När vi har gjort detta sätter jag på låten som jag hittar på Youtube.

Eleverna tar nu att det är artisten Petter. Vi lyssnar på låten och eleverna följer med i texten de har. De gillar låten och texten. Jag väntar som lärare på det där momentet där någon elev ska bjuda in till det där samtalet som jag har som dold agenda, hur det är att leva med en diagnos. Men jag får vänta en stund till. Jag har förberett en text till nämligen Håll om mig, eleverna får texten och de börjar genast läsa texten och diskutera textens budskap. Jag tänker det här tar de aldrig. Petters tanke med texten är att visa sitt missnöje med samhället där klasskillnader och individualismen ökar. Men tänk vad fröken kan ha fel det var precis det eleverna förstod. Vi har ytterligare ett samtal om textens budskap och lyssnar tillsammans på låten.

Efter vi har lyssnat färdigt återberättar jag artikeln om Petter. Eleverna gillar innehållet i artikeln det då de inser att det behöver inte vara kört för att man misslyckas i grundskolan. Det går faktiskt att lyckas och att man kan ta revansch senare i livet. Äntligen kommer då frågan eller rättare sagt reflektionen när en elev säger så här;

Är det så som Petter skriver i första texten om att ha ADHD att man är rastlös, kreativ och impulsstyrd? Ja säger jag då, men blir avbruten av en elev som har just denna diagnos som säger man har svårt för att sova. Det är det enda den eleven säger men diskussionen är i gång precis det jag ville. Jag har nu chansen att besvara alla elevers tankar och funderingar kring detta och hur vi tillsammans kan hjälpas åt att hjälpa och stötta varandra med eller utan diagnos.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.