Storkis på nya äventyr

Under hösten 2017 arbetade jag på grundlärarprogrammet som adjungerande adjunkt. Det gav mig möjlighet att möta studenters texter. Texter som kunde bland annat vara tentamensuppgifter eller lektionsplaneringar. Det är just en sådan text som väckte en idé hos mig som jag sedan tillsammans med en kollega arbetat vidare på. Texten som gav mig inspiration var en planering inför ett tema i ämnet svenska. Studenten beskrev hur hen hade tänkt starta upp ett läs- och skrivtema i en klass i yngre åldrar. Lektionen vid uppstart skulle inledas med att eleverna fick träffa ett gosedjur, en gris. Det påminnde mig om när jag arbetade som lärare på en friskola. Jag skapade tillsammans med eleverna i år 1-3 en blogg via webbstjärnan som kom att heta Storkis123. Storkis var en handdocka jag hade som såg ut som en stork. Siffrorna 123 symboliserade klassen som jag undervisade. Storkis följde med barnen hem på helgerna och med Storkis fanns det en skrivbok. I boken skulle eleverna skriva vad de hade hittat på tillsammans under helgen. Barnen kunde välja att skriva i boken eller på webbsidan. Barnen älskade verkligen Storkis. Jag involverade Storkis hela tiden i arbetet i klassrummet. Storkis skickade uppdrag till barnen, gav eleverna olika former av utmaningar. Storkis kunde sitta vid en elev när hen behövde stöd eller tröst. Barnen kunde sitta i läshörnan och läsa högt för Storkis. När jag slöt på skolan fick Storkis bo i en låda hemma på mitt kontor. Så tack vare studentens text väcktes min omtanke om Storkis till liv igen.

I inledningen av höstterminen 2017 packade Storkis en gammal kappsäck full med böcker och knackade på hos klass 1-2 på Vänge skola. Barnen blev så klart väldigt nyfikna på Storkis. Storkis berättade för barnen om vem han var och vilka äventyr han hade varit med om tidigare. Storkis berättade också att han hade en alldeles egen äventysbok som tidigare elever hade skrivit i. Den boken tycker Storkis om att läsa i, ofta. Storkis berättade även för barnen att han hade plockat ihop flera spännande böcker från skolbiblioteket som han hoppades att barnen i klassen skulle tycka om. Storkis lovade att han skulle skriva brev till klassen och höra hur det gick med att läsa och skriva.

Efter några veckor kom det då brev till klassen från Storkis. Barnen skulle nu besvara brevet från Storkis individuellt. Läraren för klassen samlade ihop breven och gav till mig utan att barnen vet något om det. Efter ett tag saknade eleverna Storkis så mycket så han fick ta flyget till Gotland för att besöka barnen. En Stork lever som sagt på varmare breddgrader under vintern. Med sig hade Storkis en powerpoint där han visade hur hans bo ser ut, vad han tycker om att äta, hur han låter när han klapprar med näbben. Vid det tillfället fick barnen skriva och rita om vilken deras favoritplats var. Storkis älskar ju sitt bo och berättade gärna om sin favoritplats.

I det senaste brevet från Storkis berättar han för barnen att han har en allra bästa vän. Problemet är att vännen är en sköldpadda och en sköldpadda kan inte komma upp i ett Storkbo. Barnen fick då ett uppdrag att försöka hjälpa Storkis. Uppdraget var om barnen kunde komma på ett sätt att få upp sköldpaddan i Storkis bo. Eleverna har nämligen arbetat med ämnet teknik. Storkis fick många bra tips!

Jag möter eleverna i korridoren och de frågar hur det är med Storkis. Eleverna ber mig att hälsa till Storkis att de saknar honom. De frågar om jag vet vad Storkis har gjort den sista tiden. Eleverna ber mig att hälsa Storkis att han måste komma på besök snart. Detta tyder på att eleverna tar detta på största allvar. Detta är för mig värdegrund, att visa omtanke om någon annan oavsett om det är en klasskamrat eller om det är en handdocka i tyg det spelar ingen roll.

Jag som vanligtvis inte undervisar eleverna i klass 1-2 kan se på barnens skriftliga utveckling med ett utifrånperspektiv. Jag har regelbundet sett elevernas individuella texter under höstterminen och inledningen av denna termin och ser hur bokstäver formas, hur texter utvecklas, jag ser tydligt att barnen tar nya steg i sin utveckling. Det är värdefullt för den undervisande läraren att få höra. I den senaste uppgiften kan jag också se att eleverna har tankar om teknik och hur tekniska lösningar kan tänkas fungera.

Att arbeta med handdockor är verkligen ett sätt att stimulera och locka barn till läsning och till att skriva. Barnen blir engagerade och nyfikna. Det är också värdefullt om man kan hjälpas åt i ett kollegium tänker jag. Jag är Storkis röst och inte den ordinarie läraren, vilket gör att jag trorr att eleverna blir mer engagerade. Jag vet i varje fall just nu att Storkis har fler uppdrag på gång till eleverna innan han kommer på besök. Snart är det ju faktiskt dags för Storkis att komma hem till Sverige för att häcka.

En reaktion på “Storkis på nya äventyr

  1. Mycket bra och lärande för mig som är den undervisande läraren. Jag får också ett annat material att bedöma och se deras lärande och utveckling i. Kollegialt samarbete är också en nyckel till gemensam syn och värdegrundsarbete. Kul att läsa din text, bästa Ulrika.😊

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *