Dino eller Concept Cartoons varför inte båda?

I senaste numret av Grundskoletidningen fann jag en hel del intressanta artiklar. Några av artiklarna ska jag här nu reflektera kring. Jag undervisar i No-ämnena både i en årskurs 3 och i en årskurs 6 och har använt mig både av diagnosmaterialet DINO och av Concept Cartoons.

I artikeln som Lena Löfgren skrivit ”Dino- stöd för elevernas kunskapsutveckling” i Grundskoletidningen berättar hon om materialets tillkomst. Vidare skriver hon också intentionerna hur materialet ska användas. Men i artikeln finns det några viktiga rubriker som även hänger ihop med mitt sätt att undervisa. För det första är att eleverna ska veta undervisningens mål och vilka förväntningar man har på eleven. Det ska enligt min mening men även som författarinnan till artikeln skriver vara tydliga. Det innebär att alla mina elever vet det kortsiktiga men även det långsiktiga målen för lektionen/temat helt enligt läroplanen men även vilka förmågor (TB5) de kommer att träna och utveckla.

Dino-materialet består även av ”Öppna uppgifter” vilket bjuder in eleverna att våga tänka. Med det menar jag att svaren kan se olika ut och det är okej. I bland är det ju så att orden räcker inte till speciellt när man inte har alla begrepp på plats. Då är det även okej att rita vad man tror. Det ger mig som lärare en värdefull information. Jag har insett att vi måste vara mycket duktigare med att hjälpa barnen bygga begrepp, då många elever känner sig frustrerade av att inte ha tillräckligt med ord när de ska förklara ett naturvetenskapligt fenomen.

Till sist är återkopplingen viktigt, vilket skapar engagerade elever tror jag. Jag ska här ge er ett exempel på återkoppling. I Dino-materialet finns det en frågeställning som berör gungbrädan och hur man får jämn vikt. Men även viktiga begrepp såsom hävstång och balans berörs. Eleverna i årskurs 3 delades in i ojämna grupper och sedan fick de tillsammans diskutera hur de skulle placera sig på skolans gungbräda för att uppnå rätt balans och jämn vikt. Efter det gick vi ut på skolgården och samlades vid gungbrädan. Nu så fick varje grupp redovisa sitt förslag och placera sig på gungbrädan så som de hade tänkt. Nu blev det intressant för vi kunde nu tillsammans ge återkoppling direkt. De övriga eleverna som tittade på kunde hjälpa sina klasskompisar som satt på gungbrädan att justera om det så behövdes. De kunde också sätta ord på hur de skulle göra och varför det blev som det blev. Efteråt inne i klassrummet kunde de tillsammans skriva ner resultatet och sedan även dra en slutsats av sitt resultat. Om det var engagerade elever behöver jag nog inte betona här.

I materialet finns det tydligt bedömningsstöd som beskrivs som hållplatser, vilket det finns en tydlig progression. Men då eleverna redan har gjort en återkoppling i direkt anslutning till lektionen har det även hjälpt mig som lärare att göra en rimlig bedömning av elevernas kunskap.

Concept cartoons

Är det något material som mina elever gillar så är det Concept cartoons. Jag har använt det som inledning på ett tema, avslut på ett tema och som prov i grupp. Men även som inledning på olika lektioner där eleverna tränas i att ställa hypoteser, testar sin hypotes genom ett experiment, skriva ned sina resultat och till sist dra en slutsats. Jag har funderat länge på vad det är som lockar till engagemang hos eleverna när jag kommer dragande med mina Concept Cartoons. Men jag tror att det är färgerna i bilderna, att texterna i pratbubblorna tilltalar barnen och som jag skrev här tidigare bilderna bjuder in till att tänka och upptäcka.

Detta är två mycket värdefulla material att använda som stöd i min bedömning men även som stöd för mina elever vid återkoppling. Men det viktigaste av allt är att eleverna får syn på sitt eget lärande.

Titta in på skolverkets webbsida och titta på filmerna som ligger där ”Hur man arbetar med Concept cartoons” 

 

 

 

Förmågan att förstå

Efter att ha läst en hel del artiklar skrivna av Göran Svanelid om The Big 5 så kände jag att äntligen har jag hittat en form och verktyg att själv förstå förmågorna i Lgr 11. Men det viktigaste av allt jag hittade ett verktyg för eleverna att förstå vilka förmågor de ska träna och utveckla.

Så vid terminstart i augusti 2012 introducerade jag The Big 5 i klassrummet. De olika förmågorna sitter uppsatta väl synligt på väggen och så har jag en fin plansch framme på whiteboarden. Jag har även laminerat in ett papper där de olika förmågorna finns representerade. Det papperet använder vi oss av vid ett avslut på ett tema eller som avslut på en lektion. Eleverna stryker över med hjälp av en overheadpenna de förmågor de anser sig ha tränat på under temat eller under lektionen. Första gången de gjorde denna övning blev de både förvånade och stolta för de blev medvetna om hur mycket de faktiskt gör och tränar på under en lektion eller ett tema.

Efter ett tips om en annan blogg som heter The Big6 så växte en idé fram i mitt huvud. För det är ju nämligen hög tid för ämnesprov för årskurs 6 och snart närmar sig första provet i ämnet svenska. Men en del i ämnesproven får vi lärare råda över själva när det ska genomföras och det är den muntlig redogörelsen och samtal. Så i veckan var det då dags för den muntliga redogörelsen. Men först ville jag att eleverna verkligen förstod vad muntlig redogörelse innebär men även vad det är man bedömer. Det var då jag använde mig av idén jag hade fått på bloggen The Big6. Jag använde mig helt enkelt av den modell som de presenterar på deras blogg.

Jag och mina elever formade tillsammans progressionen för att muntligt kunna redogöra med tydlig början, innehåll och slut. Modellen stod kvar på tavlan under hela lektionen. När alla var klara med sina muntliga redogörelser och hade givit positiv feedback till varandra fick de under någon minut titta på den modell de hade skapat under inledningen av lektionen. På min fråga om de själva kunde göra en realistisk bedömning av sin förmåga så kunde de svara ja. På min påföljande fråga om de själva kunde se vad de skulle träna på och utveckla, kunde de så klart även svara ja.

Jippi! Jag blir glad för det blir så tydligt för eleverna men även för mig. Jag har ansvaret för bedömningen men mina elever är delaktiga i sin egen bedömning. Som oftast stämmer elevens analys med min vilket gör att alla känner sig trygga och sedda.