Klassrumsstruktur del 3

Då har eleverna fått arbeta i sitt ”nya” klassrum i en vecka och jag får nog säga att jag är mycket överraskad av resultatet. Borta är oron och stöket. De kan sitta på mattan vid samlingen i bland i nästan 50 minuter utan problem. Elever som inte har räckt upp handen en endaste gång innan höstlovet har nu börjat framföra sina tankar och idéer på samlingen. Inga elever använder några bollar (stressbollar) eller liknande för att de är oroliga. Inga elever sitter på någon dyna och frågar inte efter dessa heller, fast de ligger i en kartong innanför dörren så om man behöver är det bara att hämta.

Eleverna tar sitt ansvar och sätter sig och arbetar på den plats de känner att de lär sig bäst. Några behöver dock påminnas i bland. De elever som har mycket rörelse i kroppen kan upp och studsa ett par gånger utan att klasskompisarna blir störda på samma sätt för rummets yta är mer öppet.

Men för det sista så har eleverna i dag fått skriva i sina loggböcker om klassrummet och alla elever trivs och tycker om sitt ”nya” klassrum. Ni ska snart få se några utdrag från loggarna. Även om man går i ettan och precis börjat skriva så har de försökt om så det blir bara ordet BRAVO vilket för mig betyder mycket. Jag är så stolt över mina elever som har varit med på denna förändring, något som de tydligen verkligen behövde.

2013-11-01 14.15.142013-11-01 14.15.272013-11-01 14.15.21

Klassrumsstrukturer

Oj, vad jag har funderat på detta med klassrumsmiljö och struktur. Hur ska man möblera klassrummet bäst? Hur vill jag att arbetet ska flyta i klassrummet? Ska klassrummet bjuda in till trevnad och lärande? Ska det vara enkelt och sterilt? Många tankar snurrar kring i huvudet och så står man där i klassrummet och man har en plan. Planen som snart går upp i rök och man suckar djupt, och jag tänker hur har man tänkt när man byggde skolan och klassrummen. Det finns allt som oftast ingen bra förvaring, inga ytor till att hänga upp elevernas alster de skapar, möblerna otympliga, gamla osv.

Men det är inte möblering och rummets utseende som är det största problemet utan det är dynamiken och själva individerna som finns i rummet som skapar klimatet tillsammans med läraren. Jag ska berätta för er hur jag tänker. Men först.

När jag kom till min första klass som färdig lärare blev jag och en assistent och 16 elever hopträngda i ett litet klassrum. Eleverna hade alla var sig en gammal hederlig bänk. Rummet var så litet så möjligheten att möblera var lika med noll. För att det skulle finnas någon form av luft och rörlighet i rummet ställdes bänkarna i en hästskoformation. Gruppen var orolig och det fanns elever med diagnoser och utåtagerande beteende. Jag kommer i håg att jag och min assistent kände oss fångna i detta rum med en sådan liten yta med 16 mycket livliga 8-åringar. Efter en tid fick vi nog och åkte på eget initiativ till ett överskottslager och hittade höga bord med tillhörande stolar. Ut åkte bänkarna och in kom borden så vi kunde placera 8 elever vid vart bort. Vi fick genast bättre yta och rummet kändes större. Vad är det med det då? Jag återkommer till detta.

Nu efter några års erfarenhet i yrket står jag åter inför en ny klass, ny skola och ett nytt klassrum. Återigen står jag där med frågor kring möblering, ytor, interaktion mellan eleverna. Fast denna gång har jag tillgång till ett riktigt stort klassrum med ganska stora ytor men dock med en aning snålt förvaringsutrymme. I klassen som är i C-form finns det 19 glada, rörliga elever med var sig en gammal hederlig bänk.

Jag slås av att det är inte möblering, litet utrymme, snålt tilltagna ytor för att hänga upp elevernas alster, förvaringsutrymme som är problemet utan klimatet mellan eleverna. Både i min första klass och i nuvarande klass fanns/finns det en historia om oro, stök, ilskna utbrott och högljudda elever. Till det kan jag med alla säkerhet säga att jag kan lägga till obefintlig möjlighet till inlärning. Vad beror då detta på? Det finns säkert många olika faktorer men allt som oftast får jag höra att det har funnits denna oro och stök redan på förskolan. Men då tänker varför gör man inget åt det då? Det går, jag vet. Jag följde min första klass till år 6. Alla klarade målen med bravur men de första två åren var tuffa och ett hårt arbete med det sociala spelet som jag fick ta från själva inlärning av kunskap.

Nu står jag där igen med en grupp som behöver lugn och ro. Jag är mer förberedd denna gång och jag vet att det kommer att gå. Men det är ett hårt arbete. Vad är då framgångsfaktorerna? Mina är följande;

  • Tydlighet
  • Våga vara vuxen
  • Fyrkantighet
  • Struktur
  • Inte konflikträdd
  • Elevinflytande
  • Höga förväntningar
  • Synliggöra lärandet
  • Läroplanen, eleverna ska veta vad som förväntas av dem, och de ska känna till målen.
  • Respekt
  • Hänsyn
  • Språk, det vill säga man samtalar med varandra inte slåss.
  • Kramar
  • Uppskattning
  • Uppmuntran
  • Glädje
  • Bus
  • God föräldrakontakt

Man brukar säga att det är bra med gamla hederliga bänkar med lock. Ja det är dem säkert men i en grupp med oroliga, stökiga elever är det ett ytterligare oro-ljud moment med bänklock som öppnas och stängs HUR många gånger som helst per lektion. Har dessutom bänken fotstöd som kan fällas upp och ner så vill jag lova att ni inte vill vara i det klassrummet. SÅ återigen kommer dessa gamla bänkar åka ut och in kommer bord.

Ja, så möbler har en viss påverkan, men framförallt måste vi arbeta mycket, mycket med det sociala spelet. För här har vi det största problemet tror jag, att man inte tar tag i detta eller man vågar inte. Jag skulle vilja påstå att i bland skapar vi pedagoger en dynamik i en grupp som inte är hälsosam. Genom ett otydligt ledarskap skapar vi oro och osäkerhet i en barngrupp. Till sluta har du förbrukat ditt vuxenmandat genom tjat och gnäll och det är då eleverna tar över och skapar en egen klassrumsmiljö som de tror är normalt. Det är de jag nu försöker visa mina elever att det inte är normalt att springa runt och gapa, skrika och säga fula saker till varandra.