Förundran

Jag har precis startat upp ett arbetsområde inom ämnet biologi. Vi kommer att gå in på människokroppens olika organ, hälsa och pubertet. Om eleverna hade fått välja hade de helst börjat med pubertet för det är ju så spännande. Men jag har börjat med hjärtat och blodomloppet.

Jag kan förundras över hur fascinerande eleverna tycker människokroppen är, de ligger flera steg före mig i sina frågor kring hjärtat, sjukdomar, blod och operationer. De har alla med sig egna upplevelser och erfarenheter kring detta ämne. Antingen har de legat på sjukhus själva eller så har de eller har haft en nära anhörig med problem i hjärtat.

Jag försöker besvara alla frågor som kommer upp. Biologilektionerna är nog även mina favoritlektioner då mina elever verkligen är aktiva med frågor och berättelser det är ingen elev som inte har något att säga.

Innan jag blev lärare hade jag arbetat många år inom olika områden som undersköterska vilket ger mig och även för eleverna en fördel. Jag har historier med mig som jag kan berätta de kan vara läskiga, spännande, sorgliga och roliga öden som jag har varit med om. Ögonen tindrar på mina elever och de vill att jag ska berätta mer visa, rita och beskriva på whiteboarden. Jag behöver inte uppmana eleverna att de ska anteckna de gör det helt av sig själva.

Det roligaste är begreppen. På min fråga om jag ska använda de latinska och medicinska orden på organen och sjukdomarna säger de JA!!! Så på min whiteboard kryllar det av latin och medicinska uttryck. Inte något som de behöver lära sig men de älskar det.

Jag tror att det är glädjen, spänningen över mina berättelser som blir drivkraften hos eleverna. Drivkraften att lära sig om människokroppen de svåra begreppen blir bonusen. Det får mig att tänka på hur viktigt det är att du som lärare är kunnig och påläst i det ämne du ska undervisa i. För är du det kan du med spännande, läskiga, sorgliga och roliga berättelser få eleverna precis vart du vill utan att du eller ens eleverna behöver anstränga sig.