En skattkista fylld med kunskap!

Om jag har möjligheten att arbeta i en klass under en längre tid tycker jag att portfolio är ett fantastiskt sätt för eleverna att få syn på sin egen utveckling och sitt lärande. För många år sedan tog jag emot en grupp elever som skulle börja i årskurs två. Dessa elever hade jag förmånen att följa ändå upp till år sex.

På vårterminen i sexan tog dessa elever med sig en tjock pärm hem som innehöll en presentation av sig själv och familjen genom åren. Utvärderingar och arbeten i från matematik, svenska, engelska, NO, SO och ett övrigt ämne. De fanns även ett kasettband där eleven kunde lyssna på sin egen läsutveckling genom åren både på svenska och engelska samt en loggbok. Pärmen var verkligen en skattkista, inte fylld av pengar utan av kunskap som var synlig. Förutom att eleverna älskade sin pärm så gillade jag den också, varför? Jo, även jag som lärare kunde se min utveckling, hur jag hade blivit duktigare på att ställa bra frågor till eleven och hur jag gav dem bättre och bättre respons.

Vid varje läsårsstart brukade eleverna måla ett självporträtt, dessa bilder sattes sedan in i pärmen. I de lägre åldrarna brukade eleverna rita sin familj, dessa bilder sattes också in. De hade även papper från förskoleklass där de hade presenterat sig själva, de satt också i pärmen.

Från årskurs två och inför utvecklingssamtalet valde eleven ut ett arbete i framförallt ämnena matematik, svenska, engelska, No och So, som de var stolta över. Det kunde vara en text, bild och text, reflektion, berättelse, en diagnos, ett prov, som sagt vad som helst.Tillsammans med arbetet fick eleven reflektera över varför de hade valt just det arbetet, vad de behövde utveckla och vilken förmåga som behövdes tränas. Allt lades i en plastficka och sattes in i pärmen. Sedan gick pärmen hem med eleven som visade upp pärmen med dess innehåll för föräldrarna inför utvecklingssamtalet och eleven skulle berättade vilka val de hade gjort.

På utvecklingssamtalet kunde vi sedan bara koncentrera oss på att utvärdera den individuella utvecklingsplanen och planera för den nya utvecklingsplanen, för i och med att pärmen hade varit hemma så var både elev och föräldrar förberedda. I de senare årskurserna fanns det även skriftliga bedömningar i samtliga ämnen, en sammanställning som jag hade dragit ut från den lärportal vi använde på skolan.

När jag skulle skriva detta blogginlägg för att berätta hur jag har gjort denna gång, så blev jag lite nyfiken på den där pärmen. Jag undrade om den verkligen hade haft någon betydelse för eleven och för elevens föräldrar? Så sagt och gjort så skickade jag ett meddelande till en familj från den här tiden. Eleverna går i dag första året på gymnasiet. Jag frågar om de någon gång har tittat i pärmen och lyssnat på bandet efter det att eleven hade slutat år sex. Det tar inte en lång stund så får jag ett svar. Mamman i familjen hade frågat flickan i det här fallet om hon kom i håg pärmen. Genast hade flickan sprungit upp på sitt rum hämtat pärmen för hon visste exakt vart hon hade den. Efter ett tag kommer ytterligare ett meddelande där de tackar mig för en mysig kväll för de hade försjunkit i pärmens innehåll. Minnen väcktes, skratt, stolthet och förundran över att man så tydligt kunde se flickans utveckling och lärande. Dagen efter skulle de även lyssna på inspelningen :).

I den grupp av elever jag undervisar i dag finns det ingen portfolio. Gruppen är helt ny för mig detta läsår och de går i årskurs fyra och fem och då tycker jag att det blir för sent att starta upp en portfolio.

Jag funderade länge på vad skulle jag kunna göra i stället? Brev kanske! Kunde det vara något? Jag chansade och eleverna var genast med på tåget. De skulle plocka fram allt sitt material i skolan, anteckningsböcker, pärmen med papper och så vidare för att använda sig av det när de skrev.

Eleverna skulle börja med att skriva om de kom i håg vilka förväntningar de hade inför läsåret och på mig som lärare, då jag var ny för dem och på skolan. Efter den inledningen skulle de skriva om vad de tyckte hade lärt sig och utvecklat i alla ämnen. De skulle även skriva om vad de behövde utveckla till nästa läsår. Till sist skulle de skriva vilka förväntningar de hade på nästa läsår.

Mottagarna av brevet skulle vara deras föräldrar. Vilka brev eleverna har skrivit ! De har skrivit både en, två, tre, fyra, fem sidor. Jag har läst vart enda brev och jag är så stolt som lärare. Vilka kloka ungar! Breven har sedan stoppats ner i färgglada extra fina kuvert som jag hade köpt. Kuverten klistrades igen och på framsidan har eleverna skrivit till mamma och pappa från er son/dotter osv. Breven ligger i just detta nu på mitt skrivbord. Breven ska lämnas över till föräldrarna i morgon när det är skolavslutning. Jag är spänd på reaktionen från föräldrarna. Jag är övertygad om att de kommer bli glatt överraskade av att de kommer få ett brev från sitt barn där innehållet beskriver barnets lärande.

Jag ser redan fram emot att göra detta med eleverna nästa läsår.

Min resa mot Visible learning

I dag har vi haft KUT-dag (kompetensutvecklingsdag) på mitt arbete och det var jag som höll i tåtarna. Jag har idag tagit med mina kollegor på min resa mot Visible learning- synligt lärande. Mötet med John Hattie, Dylan William och Christian Lundahl. Hur gjorde jag?

För mig som lärare är det synliga lärandet det allra viktigaste i mitt klassrum tillsammans med mina elever. Det är tack vare mina elever som jag idag kan berätta om min resa för mina kollegor. En resa som startade för fem år sedan och mina elever som då var 8 år. Jag var ganska ny som lärare och det var min första egna klass. Jag hade en vision, jag hade ett mål och jag hade ett syfte med min undervisning. Jag hade tagit ett eget inre beslut att jag skulle genomföra det jag trodde på. Jag skulle synliggöra elevernas egna lärande och de skulle vara medvetna om läroplanen och vilka mål de skulle sträva emot.

Detta ledde till portfolios, loggböcker, begreppsböcker och samtal kring lärande, skola, kunskap och reflektion. Jag har gjort min egen resa som är lika tydlig i elevernas portfolios som elevernas egna utveckling. Mina frågeställningar till eleverna har förändrats, fördjupats och breddats. Jag ser dem tydligt i elevernas egna portfolios.

Samtidigt har jag läst, gått utbildningar, sökt efter kunskap på nätet, tidningar, facebook, twitter osv. Under tiden har en ny läroplan kommit och jag har varit tvungen att tänka om, förändra och känna in de nya långsiktiga målen, förmågor som eleverna ska erövra under sin skolgång. Orden var svåra och krångliga  för barnaöron att förstå.

Men liknande en uppenbarelse stötte jag på The Big Five och helt plötsligt hade jag en ny verktygslåda att testa.  Om detta berättade jag för mina kollegor idag och jag tror nästan att de hade precis som jag en uppenbarelse. Tänk vad allt kan bli så mycket enklare. Jag har idag gett mina kollegor egna små verktygslådor till det synliga lärandet.

Under dagen har jag skrutit, marknadsfört, visat alla fantastiska lärares arbeten runt om i landet. Bloggar och facebooksgrupper, sidor som har utvecklat min undervisning och stimulerat mig till att hjälpa eleverna till synligt lärande. Tack till er alla!

Öpedagogen Cecilia i skogstorp Anne-Marie Körling TheBig6 Karin Brånebäck Det finns många, många fler.

Idag har vi tillsammans i kollegiet skapat ett synligt lärande, ett avstamp för fortsatta fantastiska pedagogiska diskussioner för att på så sätt skapa de allra bästa förutsättningarna för våra underbara elever på vår skola. En förutsättning för att eleverna ska lyckas, utvecklas och känna sig nöjda.

Tack! #kollegorpaendre

synligt lärande 001synligt lärande 002