När nyfikenheten tar över

Som ni har läst tidigare både här på bloggen, twitter och på min elev blogg endreskolfreak så har det nog inte undgått någon att vi har haft ett snipp- och snopp projekt. Mina elever har sytt vaginor och snoppar i textilier.

Nu börjar många av eleverna bli klara så då har jag hängt upp konstverken i trapphuset upp till klassrummet. Under dagtid är det inte så hög trafik till trappan men under eftermiddagarna, när eleverna i klass sex har gått hem, så händer det grejer.

Första händelsen var två elever i år tre en pojke och en flicka som tittar upp i trappan med stora ögon. Flickan säger men Ulrika vad är det? Ser du inte det säger jag. Pojken säger då men det gör jag med ett stort leende på läpparna. Gör du! säger flickan. Men berätta vad är det då? He, he säger pojken. Hur samtalet slöt kan jag bara gissa.

I dag så arbetade jag i klassrummet och hör då två fnittriga barn i trappan de talar med låga röster. Jag smyger fram till trappan för att höra vem det är och vad de säger. Det visar sig att det är två flickor i år 3. Följande samtal utspelar sig;

Kom vi tittar, båda flickorna fnittrar lite generat. Usch, jag tycker det är lite äckligt säger ena flickan. Det tycker inte jag, säger den andra flickan. Samma flicka säger känn på snopparna de är så mjuka och sköna. Flickorna upptäcker mig och skriker till och springer skrattande därifrån.

Personalen på fritids har berättat för mig att det är många barn som har dragits till trappan upp till klass sex och det är jag mycket nöjd med och jag känner mig glad inombords. Vaginorna och snopparna ska få hänga kvar i trapphuset tills alla utvecklingssamtal är över så alla mammor och pappor också får se. För detta är viktigt!